Tack Peter Bondesson och Elisabeth Dingertz för julklappen!

Gåvan från presidiet i utbildningsnämnden är – för att stilla utomstående läsares nyfikenhet – en bok betitlad Den orättvisa skolan och är utgiven av representanter för Svenskt Näringsliv. Jag ska läsa den med öppna ögon så snart jag kan men jag misstänker redan nu att den i vissa avseenden representerar en annan syn på skolan i samhället än min egen.

Det som gör mig nödgad att skriva dessa rader är den svårbestämbara känsla som infinner sig när jag tänker på titeln och funderar på dess innebörd relaterat till onsdagens kommunfullmäktige.

Julklappen kom dagen efter. Som en tanke? Eller ett finger i ögat?

På mötet diskuterades bland annat budgetrevidering. S framförde åter förslag om att använda 10 miljoner kronor av det extra statsbidraget för att stärka skolan. Syftet i förslaget är att om möjligt bibehålla nivån på välfärden i de svåra tider som är just nu. Konkret skulle det bland annat innebära att vi kunde rädda upp till 30 lärartjänster och också att Brunns skola skulle kunna få använda skolpengen till utbildning av elever istället för skuldsanering(!).

Alliansen ville såklart inte gå med på något sådant. Det skulle försvåra budgetdisciplinen och skapa problem 2011. Hur pengarna faktiskt ska användas vill ingen tala om. Bara att de kan komma till nytta senare. Surprise!

Sunt förnuft säger att vi har problem nu och att dessa drabbar människor nu. Hur man i efterhand ska undvika uppsägningar kan såklart ingen alliansföreträdare svara på. Hur man i efterhand ska se till att elever och personal på Brunns skola får de resurser som krävs för att verksamheten ska vara utvecklande vet ingen. Att problem som inte åtgärdas tenderar att växa vet nästan alla.

För mig är majoritetens rigida ovilja att i nuläget skapa drägliga och rättvisa förhållanden i Värmdös skolor omöjlig att förstå. Kanske kan julklappen Den orättvisa skolan ge mig större insikt i den värld där Bondesson och Dingertz hämtar sina tankegångar. Förhoppningsvis hjälper den mig i så fall också att i framtiden få politiker med deras synsätt att förstå varför alla vinner på att alla får rättvisa möjligheter till den utbildning som de har rätt till. Och varför en skolas vilja att inneha ett gott rykte bland presumtiva lärare och elever (samt dessas föräldrar) inte ensamt räcker som drivkraft och garant för att skolan faktiskt är eller blir bra.

Är en skola till för de barn som går där?

Jag vill svara ja på den frågan och kan för mitt liv inte förstå varför det finns ett motstånd mot att därför skyndsamt se till att situationen i Brunn löses på ett fungerande sätt.

Avskriv de gamla skulder till kommunen som skolan dras med. Att de drabbar de barn som går på skolan nu är helt oacceptabelt. De har ingen skuld i ärendet men med en bristande kvalitet i deras utbildning (vilket blir den naturliga och nödvändiga konsekvensen av skolans fokuserade arbete med skuldsanering) skapar vi en mycket allvarligare skuld som dessa individer får bära med sig vidare i livet.

Priset för den skulden vet ingen men att gissa att kostnaderna för kommunen riskerar att bli många gånger större är inte alls orealistiskt. Vad den kan bli för de enskilda individerna (med familjer) i form av sämre framtida utbildningsmöjligheter och sämre valmöjligheter på arbetsmarknaden vill jag inte spekulera i men konstaterar ändå att det inte är hållbart att belasta dessa människor på det sätt som nu sker.

Den moderatledda majoriteten låter åter igen kommunens invånare betala oskäliga pris för sina ekonomiska principers skull. Vi kan genom den politiska organisationen vi har se till att skolledningen i Brunn får arbeta med det som en skolledning bör arbeta med nämligen se till att barnen i skolan får en trygg kunskapsmiljö där de kan utvecklas.

Visst kommer det att kosta pengar och visst har vi brister i vår kommunala ekonomi men vi måste se längre än kommande års budget. Vi måste verka för en hållbar verksamhet och har inte råd att straffa barn bara för att de bor på Ingarö. De flesta av dem har faktiskt inte valt det själva.

Because first impressions last

Frågan om placering av ensamma flyktingbarn är sorglig. Den hets som ses i kommentatorsfälten i nättidningar och bloggar är hemsk. Det skriker människoförakt, misstro och hat på många ställen. Och såklart hjälper det inte när företrädare för kommunen i fråga eldar på upprörda (rädda?) invånare.
Bland alla de rop som hörs blandas olika frågor ihop vilket såklart försvårar en konstruktiv diskussion och därmed klargörande om effekterna av beslut som fattats.
Å ena sidan skriker givetvis fallangen som vill stoppa all invandring till Sverige att det är fel att placera flyktingar i fler kommuner än idag. Å andra sidan ondgör sig skribenter över koncentrationerna av flyktingar och menar att det medför stora sociala problem i redan överbelastade kommuner.

Jag är av åsikten att vi visst ska ta emot människor som kommer hit. Jag tycker absolut att vi har råd och att vi har plats. Jag tycker också att fler kommuner måste ta sitt ansvar – och att det vilar ett tyngre ansvar på de mer välbärgade kommunerna att föregå med gott exempel (ungefär på samma sätt som vi förväntar oss att USA ska ta mer initiativ i - och större ansvar för miljödebatten). Jag är vidare övertygad om att förståelsen för de som kommer hit kan öka om vi väljer att se individerna snarare än generaliserande skräckbilder i form av samlingsbegrepp som Ronna och Rosengård (hur många transitplatser för ensamma flyktingbarn finns det där?).

Det finns röster som menar att andra länder – inte bara Sverige – måste ta ett större ansvar. Nu är det inte bara Sverige som tar emot flyktingar och att andra är sämre än oss räknat i numerär eller procent är ointressant. Det handlar om vår förmåga och de behov som de som kommer hit har, inte om andra länders förmåga och intresse.

Givetvis har Vellinge både råd och förutsättningar att se till att de flyktingar som placerats där får en bra vistelse. Man har alla möjligheter i världen att hjälpa dessa individer in i Sverige på ett bra sätt. Om man väljer den vägen. Väljer man vägen som man högljutt signalerat kan man å andra sidan snabbt hamna i en konfliktsituation där man skapar förutsättningar för alla de motsättningar som man menar riskerar att drabba orten. På så vis är det med all tydlighet en kommunal angelägenhet att se till att transitboendet i Hököpinge fungerar och att de boende där välkomnas.

Det handlar om människor. Som tänkande varelser har vi möjlighet att själva välja hur vi bemöter vår omgivning. Och som tänkande varelser kan vi välja att fundera på hur olika bemötanden kan tas emot och vilka konsekvenser det kan föra med sig. Because first impressions last.

Så viktigt!

En ny serie artiklar på DN:s Insidan började idag. Dagens huvudartikel handlar om ett personligt svek. Jag läser en hemsk - men tyvärr inte unik - skildring om en tillsynes omåttligt viljestark ung man. Det Björn Hultman fått utstå går inte att göra ogjort. Det han gått miste om går inte att återskapa.

Barndomen är den tid i livet då vi - oavsett vad - ska få vara fria. Den ska inte handla om ensamhet, om stängda dörrar eller hot. Som barn ska vi ska få utvecklas så som det passar oss som enskilda individer, och i den takt som passar. Det är en grundläggande rättighet. Varje gång ett barn mobbas har vi som vuxna misslyckats att tillgodose den rättigheten. Det finns inget sätt att att göra orätten ogjord. Därför får vi som är föräldrar, lärare, idrottsledare etcetera med barn och ungdomar i vår omgivning aldrig misslyckas i uppgiften att verka för den rättigheten.

I skoldebatten ställs ofta dagens skola - även kallad flumskolan - mot den nya kunskapsskolan. I skapandet av en bättre framtida skola som fokuserar på individens kunskapsutveckling får vi aldrig ställa begreppen trygghet och kunskap mot varandra. De går hand i hand. Vi måste alltid se individen i alla aspekter. En människa är alla hennes delar.

Jag vill tacka Björn Hultman för att han orkar tala om vad han har varit med om. Du hjälper så många människor att få den frihet som borde varit så självklar även för dig. All lycka till dig i framtiden!

Uppdaterat:

Såg just att Björn Hultman har en egen blogg. Den läser du såklart och det gör du här.

Dags för vaccination

Lite utanför mitt område, men i alla fall.

Man får inte, bör inte och ska inte tvinga någon att vaccinera sig mot svininfluensan. Eftersom det finns risker som upprör och oroar människor så är det extra viktigt att det är helt frivilligt. Samtidigt är det viktigt att fundera på - och diskutera - vad det är som skrämmer, vad som kan hända och varför det ändå rekommenderas att vi vaccinerar oss.

För mig känns det helt självklart att vaccinera mig. Jag har små barn och jag vill inte utsätta dem för mer risk än absolut nödvändigt. Om någon av dem blev sjuk och jag inte hade gjort vad som står i min makt för att undvika det skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv. Jag är för övrigt själv inte så sugen på att bli sjuk - oavsett hur allvarlig en sådan sjukdom skulle bli.

Visst kan även jag vara orolig för biverkningar, men jag tänker ändå att risken för dem är mindre än nyttan om massvaccineringen lyckas. Och så tänker jag att det finns situationer i vår vardag där vi hela tiden utsätter oss för stora risker utan att reflektera över det. Och så finns det situationer där vi lärt oss välja det bästa alternativet trots att det inte heller är ofarligt.

Det finns situationer där människor i bilolyckor fått veta att det hade gått bättre om de inte haft bilbältet fastspänt. Betyder det att vi alla bör åka bil utan bälte? Så klart inte. Risken att en olycka får värre konsekvenser med bälte än utan är mycket liten. I de allra flesta fallen hjälper bilbältet. Både för den egna personen, men också för medtrafikanter. Det räddar liv. Detta har vi lärt oss och de flesta av oss funderar inte på om det just den här gången skulle vara bättre att köra utan.

På Vårdguiden hittar du information om var och när du kan vaccinera dig. Om det är ditt val.

DN

Sämsta skolan i länet

Värmdö har liksom många andra kommuner fått utökat statsbidrag i form av ett engångsbelopp under hösten. I vårt fall är summan 28.5 miljoner kronor. Då den moderatledda alliansen i kommunen inte säkert visste var man ville lägga pengarna har vi gett dem en hint i form av ett förslag om att utbildningsnämnden ska hemställa om ytterligare medel i syfte att höja skolpengen 2010.

Detta för att i någon mån kompensera de uteblivna satsningar (om ytterligare 40 miljoner kronor till skolan) som alliansen genom Bondesson utlovade inför mandatperioden. Men framför allt föreslår vi det för att en granskning av länets kommuner gällande 2008 placerar Värmdö i en snällt uttryckt generande position.

I dagsläget ligger Värmdö sist i länets lista gällande kostnader för undervisning utslaget per elev. För att nå genomsnittsnivån krävs ytterligare 32 miljoner kronor till grundskolan.

Värmdö ligger vidare näst sist i förteckningen som listar lärartätheten och näst sist när det gäller andel lärare med pedagogisk högskoleexamen.

När det gäller kostnaden per elev så låg vi bättre än både kommungrupp och rikssnitt fram till 2006. Där efter har vi dalat på ett dramatiskt vis till nuvarande bottennoteringar.

Det tar tid att bygga välfärd men det går snabbt att rasera.

Någon kan tycka att det är bra att vara sparsam, men att betala för något som inte kommer att ge önskad återbäring för att man snålade med insatsen är bara dumt. För även om allianspolitikerna skulle strunta i eleverna i kommunen (det tror jag faktiskt inte att de egentligen gör) så innebär sämre skola sämre utbildning vilket i sin tur leder till minskade möjligheter till jobb och därmed en högre grad av utslagning. Och då kommer kommunen inte undan längre utan den sociala sidan får stå för den direkta notan samtidigt som kommunen får en negativ utveckling.

Fast å andra sidan markerade alliansföreträdare att just den sociala verksamheten nog kunde vänta sig en inte obetydlig del av de 28.5.
Ovanstående resonemang är alltså kanske redan kalkylerat.

Det är bekymmersamt att se hur Värmdös skolor halkar efter. Och det är sorgligt att veta att priset kommer att förfölja oss under en mycket lång tid framöver.

På tisdag (3/11) träffas utbildningsnämnden för att bland annat fatta beslut gällande vårt förslag. Det finns inga skäl i världen att inte göra allt som går för att skapa en bättre framtida skola i Värmdö och därmed ett bättre Värmdö i framtiden.

Något annat block som tar fighten?

På ledarsidan i dagens DN skrivs det - som på andra ställen - om Sverigedemokraterna. Helt riktigt konstateras att de fortfarande bygger i stort sätt all sin politik på ett Vi och Dom-resonemang där Vi betyder svenskar och Dom betyder invandrare. Att Åkesson och kompani utåt i allt högre utsträckning jobbar för att sminka över det alltför uttalade främlingshatet som finns i medlemsleden för att uppfattas som seriösa och ansvarstagande råder det heller inget tvivel om. Samtidigt är det lätt att läsa att flera stora interna hyllningar handlar om uttalanden som tydligt anspelar på åsikten om att det för partiet är viktigt att skilja på människor beroende på härkomst.

På ledarsidan menar DN att det är förståeligt att Sahlin i P1s lördagsintervju skulle lämna en demonstration om Jimmie Åkesson dök upp samtidigt som man också menar att det skulle spela Åkesson rakt i händerna eftersom Sahlin skulle verka ojust. Det är en nödvändig risk som skulle minska för varje ytterligare partiledare som vågade vara lika tydlig. Dock tycks Reinfeldt fortsatt ovillig att göra någon som helst markering i den riktningen. Det är hög tid för regeringspartierna att ta ställning. Man kan inte fortsätta leva på Westerbergs tydlighet i frågan från 1990-talet.

Och med Hägglunds desperata jakt på nya väljargrupper blir det så klart inte lättare. Att kristdemokraterna tvingats begrava kärnfrågor för att få plats i regeringen har inte varit mycket att orda om - men när man nu självmant gräver gravarna för att hitta nya röster (de gamla väljarna har väl av förståeliga skäl tröttnat på bristen på identitet) sätter man ett nytt lågvattenmärke. Styrkan i en koalitionsregering ligger i att man kan dela upp frågor och fronter och ändå behålla trovärdighet. Men att en part lägger ner allt och bara står för populismen är så klart ingen långsiktigt hållbar lösning. Vare sig för partiet i fråga eller regeringen.

Med en fortsatt utveckling i tagen riktning kanske vi kan skönja en sammanslagning av KD och SD i framtiden. KDS igen?

***

Uppdaterat:

Okej. Efter att ha sett Åkessons debattartikel i Aftonbladet så måste ja givetvis revidera ovanstående som mellan raderna gör gällande att Sverigedemokraterna försöker förmedla en sund människosyn utåt. Det är uppenbarligen inte sant.

Om ett dumt förslag från centern

Jag hör i P1-morgon att två centerpartister i riksdagen vill förbjuda bärandet av niqab och burka i det offentliga rummet. Motionärerna menar att när man inte ges möjligheten att läsa en annan människa (då dennes ansikte inte syns) så kan det skapa en annorlunda känsla och att detta måste undvikas. Den intervjuade motionerande ledamoten menar att han i Stockholm möter kvinnor iklädda niqab snartnär varje dag. På direkt fråga uttrycks att ett förbud skulle vara en acceptabel inskränkning i de mänskliga rättigheterna.

Ni förstår hur hela historien ger en ganska dålig smak i munnen. Eller såhär:

Vid en snabb titt i tunnelbanevagnen mellan Slussen och T-centralen inser jag snart att det finns en mängd utstyrslar och stilar som väcker en mängd olika (annorlunda?) känslor och som i vissa fall gör det svårt för mig att läsa av människan bakom plaggen. Jag ser dock varken niqab eller burka. Det får mig att fundera på de faktiska konsekvenserna av ett eventuellt förbud av nämnda plagg.

Hur ska jag ställa mig till solglasögon? Att inte se en medmänniskas ögon skapar ibland en ovisshet om vem som döljer sig där bakom. Jag kan bli osäker på var personen fäster blicken och kan få en känsla av att bli hemligt iakttagen. Ibland är det riktigt obehagligt. Man borde i vart fall se till att glasögonen inte är så mörka att ögonen inte syns och att de inte är otillbörligt stora i förhållande till ansiktet.

För att inte tala om människor som använder väldigt mycket smink. Det förändrar ansiktsuttrycken så att jag inte ges möjlighet att se vad människan egentligen känner. Hur ska jag då kunna bemöta individen? Det blir ju jättesvårt för mig att förstå hur en kraftigt sminkad individ värderar mig.

Eller de som låter sitt hår hänga ner i ansiktet och som därigenom medvetet gömmer sig i det offentliga rummet. Vilken fasa!

Vidare undrar jag var gränsen går för hur långt upp på hakan och kinden en halsduk eller sjal får vara en kylig oktobermorgon som idag. Ibland påminner det obehagligt mycket om fotbollshuliganer i busskön och det vill jag verkligen inte veta av!

Och så finns alla dessa människor med skärmmössor. Eller kepsar som de visst kallas nuförtiden. Det är ju förfärligt. Och inte har de hyfs nog att ta av sig dessa och lägga dem i knäet när de väl kommit in i bussen eller tåget. Är de bara halvhuvudet kortare än jag (och det finns det några som är) så blir det väldigt obekvämt för mig när jag ska titta på deras ansikten (för det vill jag så klart göra för att undvika en annorlunda känsla till!).


Den tänkande läsaren inser att jag ironiserar. Det jag vill få sagt är att vi måste hålla öppna sinnen och försöka förstå varandra snarare än att likforma omgivningen efter våra normer. Att förespråka förbud mot enskilt utpekade kulturella yttringar känns som något som vi fick nog av första halvan av förra seklet.

Utbildningspolitiska gråskalan

Utbildningsminister Björklund har under sina tre år på posten verkligen varit framgångsrik i att förenkla verkligheten och på så vis skapa diskussioner som varit så svart-vita att det inte ens går att tala om en gråskala.
Skickligt - och med god hjälp av media (som ju ganska ofta välkomnar de enkla budskapen) - har han lyckats få oss socialdemokrater att framstå som veliga, ovilliga och obenägna att se framåt. Inte för att vi är så, utan för att våra tankar befinner sig på den skala som Björklund så finurligt tagit bort.

Häpna har vi sett och hört Björklunds halvsanningar och förenklade verklighetsbeskrivningar utan att få genomslag för vår kritik. Nu börjar dock fler och fler förstå att ministern kanske inte sitter på de bästa lösningarna och kraven på en mer nyanserad bild stärks.

Ett par exempel på frågor som varit i ropet:

Frågan om fokus på kunskap i skolan har inte sällan ställts mot begrepp som trygghet. Som om de var varandras motpoler. I själva verket innebär givetvis en trygg miljö större utrymme för förmågan att tillgodogöra sig den kunskap som är det centrala i verksamheten. Inte bara för de svagare eleverna utan hela spektrat. Och det är väl egentligen här skiljelinjen finns. Vi vill att alla ska erbjudas en god skolmiljö där alla (inte bara de starkaste) ska ges möjlighet till en god kunskapsutveckling.

Skolans driftsform är en annan svart-vit fråga där vi blivit placerade i ett fack där vi inte längre befinner oss. För det är inte frågan om kommunal- respektive privatägd skola som är det intressanta. Istället handlar det om hur vi garanterar god kvalitet i både det korta och det längre perspektivet.

Allianssidans tankar om att en skolas rykte i sig är tillräcklig garant för en positiv utveckling grundar sig i tanken om fri konkurrens och må vara applicerbart på många marknader men är högst olämpligt när det handlar om vad vi önskar av framtiden.
Utslagning i skolvärlden är inte sällan segdragna processer där konkurs föregås av år av försämrade arbetsvillkor för såväl lärare som för elever.
Intressant är istället hur vi säkerställer att varje befintlig skola hela tiden förbättrar sin verksamhet. Det är faktiskt vår uppgift (som politiker) att se till att vi har fungerande skolor - vi får inte (som alliansens linje leder till) lasta över på blivande elever (och deras föräldrar) att granska enskilda skolors räkenskaper för att avgöra hur troligt det är att just den och den utbildningsplatsen kommer att finnas kvar under de år som utbildningen tar.

Möjlig ekonomisk vinst är en stark drivkraft men den innebär givetvis risktagande. Och risktagande är okej när det handlar om egna medel - inte när det handlar om andras barns framtid. Därför måste det finnas riktlinjer för hur privata vinster i utbildningssektorn används.
Det är vad diskussionen handlar om. Inte om privata alternativs vara eller inte vara.


Ps. Gå och rösta i kyrkovalet idag!

För vem byggs skolan?

På utbildningsnämnden i tisdags diskuterades huruvida vi skulle lämna en erinran till skolinspektionen avseende skapandet av ytterliggare upp till cirka 2700 gymnasieplatser i Stockholmsregionen.
Den typen av diskussioner förs såklart inte bara här i Värmdö just nu och avsikten är att ge skolinspektionen bättre lokal kunskap om behovet av gymnasieplatser innan de beviljar eller avslår ansökningar om nya friskolors tillkomst.

Såklart var skiljelinjen tydlig mellan majoritet och opposition. Alliansen menade att någon av de nya ju kunde vara bättre än befintliga och därför måste ges möjlighet att utvecklas. Resonemanget är tydligt och enkelt och fungerar alldeles utmärkt när det gäller blyertspennor, tomatpuré eller orienteringskartor.

Vår önskan om att lämna en erinran med tanke på att det redan idag finns 3700 gymnasieplatser för mycket i regionen och att elevunderlaget är på nedåtgående beaktades inte. Det hjäler inte att försöka förklara att det är skillnad på konsumenter av blyertspennor, tomatpuré och orienteringskartor och konsumenter av gymnasieskola (den sista gruppen kallas populärt elever).

Det är synd att alliansen i Värmdö genast tror att vår tvekan inför nyetablering av friskolor i regionen i grunden och endast handlar om en ovilja att se friskolor bredvid kommunala skolor. Det är nämligen inte sant. Driftsformen är inte intressant i den här diskussionen. Det hade varit minst lika förödande att starta nya kommunala gymnasieplatser. Det finns helt enkelt inget behov just nu.

Och problemen uppstår när tonåringar väljer skolor som inte klarar sig ekonomiskt. Inte bara tvingas de byta skola - i vissa fall kanske de också tvingas byta inriktning på utbildningen. Dessutom får kommunen (inte där skolan är belägen utan den där den drabbade eleven är skriven) ta den ekonomiska smällen.

Hur är det god utbildningspolitik?

Hoppas att borgliga politiker i andra kommuner i regionen har lite bättre förståelse för de faktiska problemen och inte bara fokuserar på marknadsekonomisk utslagning i längre perspektiv. För om skolinspektionen får signalen att det är fritt fram för alla som vill och följer den linjen så tvingas nuvarande nior inte bara klura på vilket program man vill läsa utan också fundera på de olika skolornas ekonomiska förutsättningar att överleva de närmaste åren.

Som om det inte var svårt nog ändå.

Snart tillbaka

Vänligen ursäkta ett otillbörligt långt oanonserat uppehåll i skrivandet. Jag skyller på årstiden och med den - den obefintliga intensiteten i nämndens arbete. Nu närmar sig dock verkligheten igen och med den en förhoppning om större engagemang från undertecknad vad gäller antalet inlägg här och läsvärdheten i desamma.

Det kommande året blir spännande och på många sätt svårare än det senaste. Om 13 månader är det val och det innebär givetvis att alla flanker kommer att vässa såväl pennor som armbågar och gärna hälla lite mer socker i saften.

Med tanke på de lokala siffrorna från EP-valet i juni så kan det bara gå åt ett håll och det fullt realistiska målet är givetvis maktskifte på Skogsbo. Vi är inte ett alternativ till alliansen. Vi är lösningen.

Snart igång igen...

Kort om målstyrning

Under det senaste året när jag har verkat som fritidspolitiker i utbildningsfrågor har jag flera gånger hört hur det har beklagats att skolorna inte beaktar de mål som vi som nämnd sätter upp för deras verksamheter.

Såklart är det inte bra om en resultatenhet inte verkar för att nå de mål som satts upp i en målstyrningsorganisation utan sätter upp en egen agenda. Då missar man ju lite av poängen med hela upplägget.
Om det är så illa som några har uttryckt vet jag dock inte - men upplevelsen är illa nog.

Samtidigt måste jag konstatera att kritikerna som menar ovanstående i första hand bör rikta sin besvikelse åt ett annat håll än mot skolorna. När vi på gårdagens nämnd för tredje mötet i rad försökte formulera målen för 2010 kan det bara beskrivas som ett misslyckande.

Det har varit en hattigt hanterad process utan tydlig styrning och där delar av arbetsgruppens överenskomna tankar hela tiden kommit på bort(?!) när det varit dags att presentera dem för hela nämnden i samband med att beslut ska tas. Ingen har vetat om alla punkter verkligen är med eller om det verkligen var just den ena eller den andra ordalydelsen som önskades.

I avspeglingen av den hanteringen är det ett under att skolorna ens får några mål att självsvåldigt och felaktigt eventuellt välja att bortse ifrån.
Och sett ur samma synvinkel är det inte alls konstigt att man på skolorna kan ha svårt att ta nämndens mål på allvar med tanke på allvaret i nämndens problem att formulera sig.

Alive and kicking - Resursskolan är räddad!

Det var nog det konstigaste mötet jag har varit på. Kvällens utbildningsnömnd alltså. Det var en så märklig stämning. Men jag får återkomma till det någon annan gång. För ikväll är det bara en sak som är viktig.

Resursskolan lever!

Det var en enig nämnd - sånär som på miljöpartiet som valde att inte delta i beslutet - som valde att i remissyttrandet till produktionsstyrelsen föreslå att resursskolan blir kvar i sin nuvarande form fram till och med 2010.

Under tiden ska en ordentlig utredning genomföras med uppgift att lägga fram formerna för ett framtida system.

Det känns så bra! För även om det i och med denna sena vändning kan vara svårt att återställa en del av de skador som redan tillfogats så kommer i alla fall en stor del kunna räddas.

Jag vill framför allt skicka röda rosor till alla föräldrar som arbetat så otroligt hårt för det här - ni har varit helt fantastiska! Och det gäller såklart även personalen på resursskolan som också har gjort ett magnifikt arbete.
Jag hoppas verkligen att vi politiker nu kan återgälda er genom att denna gång se till att er verksamhet utvärderas på ett riktigt sätt så att en eventuell framtida förändring gynnar barnen och er just så som det är tänkt.

Jag vill också skicka en blomma till de centerpartister som satt press på frågan bland (m)ajoritetspolitikerna den senaste tiden och skapat förutsättningar för den jämkning som blev till idag.

Jag tänker sova gott inatt.
Det ska bli skönt.

Preventivmedel och jämställdhet

Det här är verkligen inte mitt kärnämne, men jag måste ändå helt kort beklaga mig.

Att dela ut dagenefter-piller till ungdomar i skolan befäster tjejens ansvar och killens frihet i inställningen till sex. Det är sorgligt att se att regeringens utredare i den här frågan år 2009 inte har kommit längre i sin syn på jämställdhet.

Tänk en gång till.

Resurskolan - del ...

Hemkommen från ett hett möte i kommunhusets matsal. Hett i bemärkelserna faktisk temperatur och känslor.

Jag hade för avsikt att skriva något klokt och ordentligt redogörande från utbildningsnämndens träff med föräldrar, personal och andra intresserade av resursskolans framtid. Men jag orkar inte riktigt. Jag är för arg.

Jag har lyssnat på faktiska beskrivningar av konsekvenserna som följer nedmonteringen av resursskolan här i Värmdö och jag har hört upprörda, uppgivna, frustrerade och ledsna föräldrar till barn i resursskolan förklara för - framförallt - Peter Bondesson hur det som sker påverkar deras liv och deras barns liv. Jag har hört och läst en del av dessa beskrivningar tidigare men de gör lika ont i kroppen och själen varje gång.

Det handlar om existerande människor. Individer som just som du och jag lever sitt liv efter bästa förmåga. Som hoppas få så bra förutsättningar som möjligt för att lyckas i vårt samhälle.

Och så sitter vi där. Ett gäng amatörer (med något undantag) som har i uppdrag att ange riktningen. Uppgiften att tala om för dessa barn att de får gå den eller den vägen för att skaffa sina möjligheter till den bästa möjliga framtiden.

Och det vi säger är "Lycka till". Det känns så dåligt! Så ruttet!

Jag hoppas fortfarande, även om jag just i detta nu misströstar, att i alla fall sju av oss tretton ordinarie ledamöter i utbildningsnämnden på måndagens nämnd vågar säga att det här systemet inte är färdigt och att det bästa vi kan göra för att inte förvärra situationen är att stanna upp och låta det som är just nu få fortsätta vara tills vi som ansvarig nämnd faktiskt vet vad vi vill göra för de här barnen och dessutom ser att vi kan klara att leverera det i verkligheten.

Det räcker inte att säga att verksamheten kommer att utvärderas. Det räcker inte att mena att en kvalitetsgranskning kommer att genomföras. Det finns ingen andraserve för en verklig människa.

Bondesson och Dingertz med flera menar att det är försent att ändra beslutet som är fattat. För att organisationen redan börjat anpassa sig...
Men det kan väl bara betyda att den är anpassningsbar. Då går det ju att svänga igen. Och ja, jag vet att det inte görs på en femöring men många av de individer beslutet verkligen drabbar har svårt att vända på riktigt. Och om det nu är för deras skull - Bondesson säger ju att eleven ska stå i fokus - så är det väl bara att stanna upp och visa någon slags förståelse för situationen?

Och om det verkligen bara handlar om pengar... Tillsätt medel. Att säga att det inte finns pengar nu är att skapa en framtida skuld. Det går inte att snåla på de här barnen. En missad insats nu ökar riskerna för ett framtida utanförskap. Som kan vara ett helt liv. Förutom att det uppenbart medför merkostnader för samhället så är det så oerhört respektlöst.

Jag slutar så. Inte nöjd och lika arg som när jag började.

Och har du inget bättre för dig så dyk upp på vårt möte imorgon måndag. 19:00 i kommunhusets matsal. Det blir nog hett då också.

Resursskolan och de kommande dagarna

Tidigare i veckan träffades utbildningsnämndens arbetsutskott. Exakt vad som sas har jag ännu inte fått rapporterat så det får vänta.
Igår träffades produktionsstyrelsen. Jag har ingen rapport därifrån heller, men vet att Resursskolan diskuterades.

Istället vill jag påpeka att det nu på söndag finns möjlighet att för den intresserade träffa ansvariga tjänstemän och politiker på en träff rörande Resursskolan.
Klockan 18:00-20:00 i kommunhusets matsal är tid och plats.

Dagen efter klockan 19:00 träffas utbildningsnämnden i ett extra möte. Även detta möte är förlagt till kommunhusets matsal. Där kommer ärendet såklart också tas upp. Det här mötet är i vanlig ordning öppet för åhörare.

Väl mött!

Resursskolan på nätet

Diskussionerna om resursskolan har varit intensiva en tid och så kommer det att fortsätta ett tag till.

All möjlig kraft måste läggas på att se till att inga barn (och därmed hela familjer) kommer i kläm och drabbas av det som håller på att ske.

Föräldraförerningen har länge gjort ett stort arbete i det här och nu blir det ännu lättare att följa - och stötta - dem genom deras nyupplagda hemsida.

Titta in!

Fel, men ändå lite rätt

Nej, att Reinfeldt skulle ha grundat Piratpartiet som Le Monde sägs ha skrivit enligt SvD är förstås inte sant.

Dock får tidningen ett halvt rätt då Reinfeldt sedan valet 2006 agerat piratkapten genom att röva bort mer och mer av våra välfärdssystem.
Fast det är nog inte det man vill säga.

Sverigedemokraterna - och politik på riktigt

Jag läser på DN.se att Sverigedemokraterna är glada för de siffror de fått i gårdagens val. Enligt mig ska de vara glada för varje valsedel med deras namn på. Jimmie Åkesson menar att de kommer in i riksdagen nästa år och ser fram emot att journalistkåren ska börja granska partiet bortom deras uppenbara främlingsfientlighet.

Kanske har de lyckats förtränga hur det kan gå när så sker.

I länken nedan finns en påminnelse i form av Anna Tibergs avslöjande intervju med Per Björklund om SDs arbetsmarknadspolitik i Dagens Arbete hösten 2007.

Mer av den sortens granskning är önskvärt. Vi behöver inte missnöjespopulister på riksnivå. Det är nog så illa att SD finns på kommunal nivå runt om i landet.

Men så länge vårt ledande regeringsparti inte tydligt tar avstånd kommer SD att tillåtas fortsätta att måla upp en bild av sig själva som en potentiell maktfaktor i framtiden.

Kort om katastrofen i lördags

Jag avviker som hastigast från Värmdöpolitiken för att konstatera att det ter sig ironiskt att vi på vår nationaldag - som i förlängningen minns att Gustav Vasa fördrev Kristian II från Sverige - låter oss förnedras så i vår egen högborg av just Dansken.

Är inte det lite typiskt svenskt..?

Det var det

Grattis Miljöpartiet!
Det är roligt att kunna konstatera att en allt större del av Sveriges röstande befolkning tror på en tuffare politik när det gäller vårt ansvar för klimatet.
Jag hoppas att den framgången fortsätter och att ännu fler snabbt inser att allianssidans miljötänk bör förpassas till närmsta återvinningscentral där den får tas om hand av kunnig personal som kan minimera dess skador på vår jord.

Sett till oss själva hade man såklart hoppats på mer, men jag ser ändå med tillförsikt på framtiden och tror att vi har ganska många andelar att hämta hem innan det är dags för nästa års nationella och lokala val. Vi har påbörjat vår ansats för ett stort resultat 2010. Vi har saker att förbättra och ska göra det.

Att Piratpartiet kom in överraskar mig inte alls. Samtidigt är jag lika säker på att de om fem år är borta igen. Övriga partier blir bättre på "PPs" frågor samtidigt som den våg av sympatisörer som nu väljer piraterna om fem år i högre utsträckning kommer att vara småbarnsföräldrar och se att IRL kan vara nog så intressant...
För förstagångsväljarna 2014 kommer PPs idéer inte att vara lika rebelliska och därmed inte lika attraktiva.

Att Folkpartiet rusar förvånar mig faktiskt mest - så borta är jag.
Jag ser inte det som så många ser i Marit Paulsen. Hon kan verka trygg, men samtidigt känns det som hon gissar alldeles för mycket för att vara trovärdig och att hon har visat prov på att låta sig förledas av lobbyister lite väl lättvindligt i något sasmmanhang.
Men de meningarna säger tydligen mer om mitt sätt att tänka än om den allmäna sanningen.

Återstår bara att se om personkryssen tagit sig några spännande uttryck.

Resursskolan - föräldrarperspektiv

En förälder till barn i resursskolan har skrivit följande debattartikel. Kanske har du redan läst den på Annikas blogg (där finns också ett antal läsvärda kommentarer att ta del av).
En kortare version av artikeln lär komma i NVP i veckan, men här är hela tanken.
Läs den.

Vart tog Resursskolan vägen? Ingen som vet, ingen som vet

Den 2 juni deklarerar Peter Bondesson, FP och Anders Bergman, FP på NVP debatt att Resursskolan finns kvar.

Vi som har barn placerade i någon av Resursskolans enheter har dessvärre blivit smärtsamt medvetna om att så ej är fallet. Det skulle vara intressant att få veta exakt vad detta innebär för Bondesson och Bergman, för vi föräldrar får inte ekvationen att gå ihop.

Den senaste tiden har personal inom Resursskolan blivit informerade om att de ej kommer att ha sitt arbete kvar efter sommarlovet. Skolans rektor kommer att få gå, liksom skolans övriga administration. De av skolans elever, vilka är tillräckligt gamla att förstå mår i många fall mycket dåligt av den ovisshet ni politiker har orsakat. Förstå kanske egentligen är fel ordval i sammanhanget. För hur ska man egentligen kunna förstå? Detta totala vansinne! Kompetent personal riskerar sina arbeten och kommer i bästa fall att ersättas av, för uppdraget, okvalificerad personal.

I språkklassen, vilken ni hävdar ska få vara kvar, har konsekvenserna blivit omfattande. Språkklassen vänder sig till barn vilka har funktionshindret språkstörning. Flera elever i klassen har en grav språkstörning. Flera av barnen har dessutom ytterligare funktionshinder i kombination med sin språkstörning, exempelvis autistiska drag eller ADHD. I dagsläget arbetar en 1-5 lärare, en förskolelärare/specialpedagog, en talpedagog samt en logoped i klassen. Logopeden och talpedagogen delar i dagsläget på en heltidstjänst, dessa tjänster skulle behöva utökas, inte dras in.

Den 27/5 blev samtliga föräldrar i språkklassen personligt uppringda utav en representant för klassens arbetslag. Informationen vi fick var följande, all personal i klassen kommer att sägas upp, utom klassläraren. Spetskompetens försvinner. En av föräldrarna kontaktade Hemmestaskolans rektor Catharina Bråland för att höra på vilket sätt hon tänkte ersätta denna, för våra barn, ovärderliga kompetens.
Svaret blev: med tre barnskötare.
Personal med omfattande högskoleutbildning inklusive medicinskt utbildad personal riskerar således att ersättas med barnskötare. Barnskötare är en gymnasial utbildning.
Anledningen enligt rektorn är att pengarna inte räcker.

Men sa inte Peter Bondesson och Anders Bergman att man inte sparar på dessa barn? Vi får inte ekvationen att gå ihop. Kan någon vara snäll och förklara?

Någon från UKÄ har emellertid hävdad att 1-5 läraren i språkklassen har logopedkompetens. Man baxnar. En logoped har en medicinsk utbildning om ca 4,5 – 5 år. En lärare har en pedagogisk examen. Menar UKÄ att klassens 1-5 lärare har erhållit logopedkompetens enkom genom att arbeta tillsammans med en logoped? Om så är fallet måste det väl rimligen innebära att vi föräldrar också har logopedkompetens… Eller att en sjuksköterska har läkarkompetens… Nej, det faller givetvis på sin egen orimlighet. Detta börjar likna tjänstefel.

Men låt oss för en stund leka med tanken att klassens 1-5 lärare faktiskt har en logopedexamen utöver sin lärarexamen. Om detta skulle vara fallet, kan Bondesson, Bergman samt UKÄ vänligen tala om för oss hur det är möjligt att ge barnen individuell logopedbehandling flera gånger i veckan samt logopedträning i grupp samtidigt som övriga elever i klassen erhåller undervisning. Hur är den människan skapt som skulle kunna åstadkomma detta? Kan ni förklara? Vi förstår inte.

Vidare menar ni att eleven står i fokus för förändringarna inom Kommunen, föräldrar, elev och rektor ska samverka. Ni hävdar detta trots att så ej är fallet. Faktum är att rektorn i dagsläget kan välja att ”ta hem” en elev från Resursskolan för att istället placera eleven i hemskolan, trots att varken elev eller förälder vill detta. Även om det strider emot rekommendationer från medicinskt utbildad personal som i sina utredningar har fastställt att ett visst barn på grund av sitt funktionshinder behöver den placering vilken har kunnat erbjudas av Resursskolan. Elev och förälder är beroende av hemskolerektorns välvilja. Alliansen talar ofta om valfrihet. Vi undrar, valfrihet för vem? I Värmdö Kommun är valfrihet uppenbarligen villkorat med att eleven ej har något funktionshinder. Man gör således skillnad på folk och folk.

Givetvis menar vi inte att man ska kunna välja att gå i Resursskolan om skäl ej föreligger, på samma sätt som man rimligen inte kan gå i en fotbollsklass om man inte kan spela fotboll, eller i musikklass om man ej är musikalisk. Visa oss den forskning som säger att alla barn kan inkluderas samt hur detta kan ske utan att det finns förutsättningar ute på skolorna.

Cecilia Lindberg, förälder i till en elev i språkklassen, på uppdrag av övriga föräldrar i klassen.

Idag

Det är val till Europaparlamentet och det är idag sista chansen att rösta.
Ta den chansen. Utnyttja din rätt.

Det duger inte att säga att du inte är insatt. Visst är det personval och säkert är många frågor tillsynes avlägsna din vardag.
Men du har en grundläggande syn på samhället någonstans och något parti ligger nära den synen. Följ den känslan om du är osäker på specifika frågor. Här finns en snabbguide.

Det håller inte att mena att EU-parlamentarikerna är överbetalda och osynliga och att du därför inte tänker rösta.
Det kommer att finnas exakt lika många parlamentariker som kommer att tjäna lika mycket även om du stannar hemma. Men du riskerar att låta fler av dem arbeta för fel saker om du struntar i att rösta.

För varje röst som uteblir vinner krafter som motverkar demokratin mer mark. Det gäller det här valet och varje val. Om du inte röstar höjer du röstandelarna för alla partier som du ogillar.

Masa dig upp från soffan och ta chansen till lite frisk luft, en stärkt karaktär och en bättre framtid. Nu.

Desperat moderat

Gunnar Hökmark visar på vilken nivå moderaterna befinner sig i fråga om syn på människor och arbete.

– Skyll inte Sveriges problem på utlänningar som kommer till Sverige, det kan andra partier göra.

Så sa han i slutdebatten i SVT igår när Marita Ulvskog visade konkreta fall av lönedumpning. Bakgrunden är känd - Lavaldomen och frågan om vilka krav som gäller för människor som arbetar i andra länder.

Socialdemokraterna välkomnar människor från andra länder att arbeta här i Sverige. Vi vill att de också ska ha samma rätt till goda arbetsvillkor som sina svenska kollegor. Det är den rätten Hökmark och hans kompisar motsätter sig. De vill istället använda sämre arbetsvillkor för att konkurrera ut befintlig arbetskraft.

Vi skyller inte Sveriges problem på dem som kommer hit - vi menar att Sveriges regering bör stå till svars för de problem som eskalerar på arbetsmarknadssidan. Lönedumpning är inte en hållbar väg ut ur krisen. Att utnyttja människor och ställa dem emot varandra i dåliga tider är inte exempel på hållbar utveckling.

Om Hökmark menar att alla människor har samma värde och samma rätt så är det dags att visa det. Om han och hans kompisar istället fortsätter att sätta enstaka arbetsgivares vinstintressen före människors möjligheter att behandlas rättvist så är det bara att köra på. Rakt ner i avgrunden.

Rösta!

Inte många dagar kvar nu. Senast söndag måste det ske, men varför vänta?

En kort påminnelse om vad vi vill.

Mon Dieu!

Känner du för att se en Molièrepjäs utan att hitta någon? Jag kan i så fall rekommendera ett besök till utbildningsnämndens sammanträden här i Värmdö. Du utlovas om inte en improviserad så i alla fall en oförberedd (och oftast) tragikomisk föreställning på cirka fem timmar. Det är dessutom helt gratis. Du kommer att få se prov på många av mänsklighetens mindre smickrande baksidor och uppleva mängder av såväl häpnadsväckande som oväntade vändningar och instick. Allt varvat med den dråpliga men obehagliga humor som hela tiden infinner sig i fransosens många mästerverk. Skillnaden från Molières pjäser är frånvaron av medveten ironi.

Det är viktigt att som åskådare hela tiden minnas just att replikerna inte är ämnade att vara ironiserande utan att de faktiskt beskriver vårt samtida samhälle och dess problematik så som det uppfattas av dem som är tänkta att leda detsamma. Givetvis skiljer sig varje föreställning något från tidigare men det genomgående och ständigt återkommande temat får nog sägas vara den enskilde människans rädsla för ansvar samt svårigheten att förhålla sig till begrepp som konsekvens och människor. Intressant är ur det perspektivet den utveckling som den trogne åskådaren kan börja skönja i förskjutningen på den balansvåg som mäter förtroendet för huvudpersonen (i varje föreställning kallad Ordföranden). Mer och mer ifrågasatt tvingas karaktären värja sig mot den aldrig sinande ström av frågor som hopar sig. Huvudtaktiken från dennes sida är att - tillsynes ganska framgångsrikt - passa frågan vidare till någon annan samtidigt som han söker verka aktiv och upptagen genom att ständigt misslyckas med att upprätthålla ordningen på talarlistan.

Gårdagens föreställning innehöll ett flertal fantastiska rolltolkningar. Många lyckas vara förvånansvärt trovärdiga i den dumhet som olika medlemmar i ensemblen då och då måste ikläda sig för att driva föreställningens frågeställningar till sin spets. Andra visade lika oväntade som välkomna prov på förnuft och insikt. En sedvanlig blandning således. Av högt och lågt.

Det som är mest beklämmande med dessa föreställningar (och gårdagen utgör inget undantag) är att det tycks krävas att kommunens medborgare försätts i svår oro eller inför fullbordat faktum för att möjliggöra vassheten i de grundstolpar som utgör manus. Jag är övertygad om att nämndens tillställningar hade varit både kortare och mindre uppseendeväckande om agendan yttrat ett mer genomtänkt, initiativtagande och styrande förhållningssätt till aktuella skeenden. Man hade också kunnat välja att ta ut en riktning som ligger i linje med medborgarnas strävan. Det hade dock inneburit mer bröd till medborgarna än skådespel och ensemblens arbete hade inte renderat samma mediala utrymme.

Nästa visning (en extraföreställning!) äger rum den 15:e juni och jag kan redan nu utifrån viskningar i kulisserna om tänkt agenda utlova ett spektakel utöver det vanliga som dock riskerar att bli mer tragiskt än komiskt och där orden ansvar, konsekvens och människa kommer att ställas mot varandra utifrån perspektiven utsatthet och värdighet.

Om synen på resursskolan

Att säga att resursskolan finns kvar är att hävda att rummet visst finns kvar men bortse från att det samtidigt töms på möblemanget.

Om trovärdighet i valtider

Det känns som anhängarna till Piratpartiet har ungefär samma trovärdighet gällande integritet som Sverigedemokraterna gällande rasism.

PP säger sig värna individens integritet samtidigt som anhängarna gömmer sig bakom anonymitet i sina oseriösa verbala angrepp mot oliktänkande.
SDs ledning hävdar nolltolerans mot rasism samtidigt som såväl anhängare som förtroendevalda sprider sin galla gällande invandringen i Sverige.

Det är illa ställt i Sverige när inte bara en utan två sammanslutningar utan hållbart program har så bra fart under galoscherna som nu.

Inför utbildningsnämndens möte - Konsekvensbeskrivning

På tisdag är det åter dags för utbildningsnämnden att träffas. Handlingarna kom nu i veckan och omfattningen är lite mer hanterlig än tidigare. Det är bra. Mer anmärkningsvärt är att det i dagordningen inte är avsatt någon punkt för resursskolan. Med tanke på hur mycket oro det funnits gällande resursskolan de senaste två veckorna kan man tycka att det hade varit rimligt. En lägesrapport kanske. Eller någon form av klargörande. Men nej, ingenting.

Om inte... Punkt nummer två på dagordningen säger Konsekvensbeskrivning. Det är allt. Inga bilagor, ingen ytterligare text, bara ordet "Konsekvensbeskrivning". Där fick jag. Jag som hävdat att alliansen inte har verkar ha varit intresserade av konsekvensbeskrivningar. När man lägger en punkt med titeln Konsekvensbeskrivning så högt upp på dagordningen så måste det ju vara för att man prioriterar just konsekvensbeskrivningar. Återstår alltså bara att se vad konsekvensbeskrivningen beskriver. Ingenting som vi som ledamöter i nämnden tycks behöva förbereda i alla fall...

Jag ska inte fortsätta att ironisera. Det handlar förmmodligen om Brunns skola. Ser man till listan med kallade personer återfinns nämligen skolans rektor kallad just till punkt två. Det hade ändå, tycker jag, underlättat om det hade bifogats någon mer förklarande text till punkten.

Det hade också varit på sin plats att ha Resursskolan som en egen punkt på det här nämndmötet. Hanteringen av det ärendet är akut med risk för mycket långsiktiga konsekvenser. Jag kan tänka mig att ganska många medborgare är intresserade av en rapport gällande Resursskolan sett till de olika signaler som florerar.

De nya intagningsreglerna till förskolan

I veckans NVP går det att läsa om kommunens nya intagningsregler gällande förskolan. Den stora grejen är att man inte längre har flexibiliteten som tidigare möjliggjorde att man kunde skjuta på inskolningen i upp till tre månader. Nu är det bäst att barnet är på plats inom två veckor - annars får man ställa sig sist i kön igen.

För oss som har använt oss av tremånadersregeln tidigare och haft för avsikt att göra det igen är det ett bakslag. Att kommunen måste komma åt de pengar som man hittills betalat ut för barn som inte varit i förskolan utan hemma är ingenting att orda om. Dock är det direkt dåligt att man väljer att köra över alla oss som tilldelats plats enligt det gamla regelverket och har planerat vår tid efter de reglerna.

Märk att Dingertz i artikeln menar att vi (utbildningsnämnden?) får titta på de eventuella fall när "någon enstaka person berörs". Nu har vi ju förstås i nämnden diskuterat det här och då ville man inte tillmötesgå eventuellt drabbade. Jag kan också meddela att de jag talat med som ringt till kommunens placerare (det är den kanal man är tilldelad) fått rådet att infinna sig på förskolan inom två veckor efter angivet datum eller inte alls. Hårdnackat har man till och med vid något tillfälle försökt göra gällande att sommarsemester inte är skäl att inte befinna sig i förskolemiljö i mitten av augusti.

Och nog kommer fler än någon enstaka att drabbas. Hösten 2008 valde 63 föräldrar att använda sig av möjligheten att skjuta upp inskolningen (i olika grad). Det finns inga skäl att anta att den siffran skulle vara anorlunda 2009. Det är alltså inte orimligt att tänka sig att ett 60-tal familjer plötsligt nu behöver planera om sin föräldraledighet och inte få den tid med sitt barn som man tänkt (alternativt avstå sin förskoleplats). För några innebär det att fadern inte kommer att få någon egen tid med sitt barn. För en del innebär det förmodligen ansträngda relationer med arbetsgivare. För en del handlar det om att hitta sätt att få ekonomin att gå ihop i ett ovisst antal månader till för att sedan ta en plats på en förskola man inte valt själv och därefter förmodligen en ny inskolning på en annan förskola senare. Smidigt, sa Bull. Framför allt innebär det att Värmdö kommun signalerar att man inte är där för användarnas väl och ve.

Dingertz menar också att utbildningsnämnden varit enig i beslutet. Det är inte helt sant. I första läget beslutade en enig nämnd att förändra reglerna. När vi i oppositionen insåg att det skulle drabba ganska många i övergångsfasen letade vi olika sätt att skapa övergångsregler. Dessa har avvisats med motiveringar som att det vore att tillgodose enskilda förskolors särintressen och att det vore orättvist mot de som söker enligt det nya regelverket(?). Man har också använt rena hittepå-argument i desperata försök att inte vika ner sig.

Alliansen och förvaltningen vill markera mot förskolor som man tycker har tagit sig för stora friheter men sparkar istället på användarna som inte ges möjlighet att tycka till. Alliansen har nämligen avvisat en remissrunda hos föräldrarepresentanter. Man anser sig besitta tillräckligt med kompetens själva. Eller hur... kan vi säga.

Det är så trist att se hur politik blir prestige. Och det är så sorgligt att se hur det drabbar dem som politiken är tänkt att vara till för.

Blåvalar

Det pågår en valkampanj och ett av partierna på den andra flanken kallar sig själva för blåvalarna. Varför då?
Kanske tycker de sig vara störst i världen - det är de inte.
Kanske anser de sig vara utrotningshotade.
Eller så ser de till mängden späck som hjälper blåvalen när det blåser snålt. En blåvalsunge kan samla på sig 90 kilo späck på en dag (genom att dia cirka 400 liter mjölk).
Men i de tider vi nu lever är det inte bara av godo. Eftersom stora delar av våra hav är så förgiftade så kan valspäck ibland innehålla så mycket PCB och bekämpningsmedel att det med lätthet skulle kunna klassas som giftigt avfall.

Är det månne en nyvunnen självinsikt om brister i miljöpolitiken som föranleder moderaterna att likna sig själva med detta djur? En utrotningshotad koloss fylld av miljöfarligt valfläsk.

Låt dig inte inbillas att den riktiga blåvalen räddas av en röst på blåvalarna i EP-valet.
Rösta rätt, rösta rött.

Tanke och handling

Det är intressant, tycker jag, att Peter Bondesson i sin blogg skriver

"Politiken ska stå bakom individen beredd att stödja och hjälpa, inte styrande framför."

Man får intrycket att det är ett slags politiskt motto eller kanske en vision. Oavsett vilket är det en väl formulerad mening som visar på en genomtänkt syn på hur en politikers fokus ska ligga på individens vilja och hela tiden lyssna och känna in för att därefter fatta beslut i samklang med individens önskan. Jag tycker viljan är hedervärd och det låter ju tämligen enkelt.

Men om man följer det rättesnöret hamnar man snart i en ganska tät dimma när man tittar på några nyligen fattade beslut som Bondesson i egenskap av ordförande valt att driva igenom i utbildningsnämnden.

• Först och främst har vi den just nu aktuella frågan om resursskolans varande. Bondesson menar i och för sig att det inte är hans ansvar utan kommunens rektorer som själva väljer hur de använder tilldelad peng. Oavsett vilket så är det en konsekvens av ett politiskt beslut som tycks leda till att resursskolan försvinner och att individer drabbas i form av personal som förlorar sina arbeten, barn som förlorar sin gemenskap och anhöriga som tvingas handskas med den etablerade trygghet som försvinner.
• Det omedelbara införandet av nya regler för inskolning i förskolan utan hänsyn till de som befinner sig i övergångsfasen är en annan sak som visar Bondessons oförmåga (eller ovilja) att se vilka konsekvenser ett beslut som inte remissats får för kommunens invånare.

I båda fallen väljer Bondesson att låta politiken tvinga individen till oönskade val och en besvärligare vardag utan vidare framförhållning. Jag kan tycka det här sättet att arbeta förvanskar begreppet Valfrihet. Alliansen går emot medborgarnas önskade väg och tar bort flexibilitet. Alliansen bryter upp väl fungerande strukturer och tvingar människor in i ovisshet.

Det vore spännande att höra hur Bondesson i de här fallen tycker sig stå bakom individen och hur han i de här fallen stöder och hjälper individen och på vilket sätt han inte går framför och styr individen i den riktning han själv väljer.

Namninsamling till stöd för resursskolan i Värmdö

Du som har läst nedanstående inlägg om resursskolan och håller med om att den måste få finnas kvar kan med enkelhet visa ditt stöd genom att vara med i namninsamlingen som nås via denna länk.

Det går också att läsa mer om ärendet i NVP här, här och här.

Nu får det väl ändå vara nog med dumheter!

Vad är det som driver majoriteten i utbildningdsnämnden i Värmdö? Ibland funderar jag på om det kan finnas någon skev form av önskan om gott i de beslut som man trycker igenom - men jag kan inte komma på vad det skulle vara. Då tänker jag att det kanske är en vilja att vara den nitiske ordningsmannen som bara förmår att se regeln eller principen och alltid misslyckas med att förstå sammanhanget och konsekvenserna. Men jag vet inte om det är så heller. Och det spelar såklart ingen som helst roll. Resultatet blir alltid detsamma: Bor du här får du klara dig själv bäst du kan. Själv. Behöver du hjälp får du väl söka dig någon annanstans. Själv.

Att hela tiden blunda för de människor som faktiskt berörs av de beslut som fattas är inte bara ohyfsat. Det är oerhört sorgligt eftersom det märker individer - och ibland för väldigt lång tid. Det handlar om vanliga människor vars enda brott är att de bor i vår kommun och att de trott att Värmdö fortfarande hör till det samhälle som vi lärt känna som välfärdsstaten Sverige.

Gång på gång har vi när det gäller stödenheten och resursskolan försökt att bromsa och stoppa nedmonteringen, bett om konsekvensbeskrivningar och strävat efter att säkerställa att de förändringar som ändå drivits igenom inte ska leda till att barn kommer i kläm. Gång på gång visar majoriteten att man inte är intresserad av att låta någonting riskera de planer man har. Absolut inte någon utredning som inte bara eventuellt skulle försena nedmonteringen utan dessutom kunna visa att den inte är hållbar.

För det är som vi ofta både säger och hör - ingenting är gratis. Allting kostar. Och väljer man att skära (spara in) på insatser i ett tidigt skede skapar man en skuld som medför en svårberäknad ränta och någon gång måste man tillslut betala i alla fall. Att som Bondesson och gänget lyfta över ansvaret på kommunens rektorer betyder inte att det inte skapas någon skuld. Tvärt om. Det betyder att han skapar en ny framtida skuld för kommunen och dessutom gör det utan att ta ansvar för de framtida betalningsvillkoren.

Att bristen på respekt för alla som berörs (och det gör i förlängningen, direkt eller indirekt, de flesta i kommunen) dessutom förmodligen leder till ett ökat politikerförakt - vilket i förlängningen bäddar för missnöjespartier (och med dem en ökad risk för ännu sämre beslut) - är kanske något man kalkylerar med, vad vet jag? Det skulle jag dock inte hålla som troligt då konsekvensbeskrivningar ju inte tycks vara något man vill befatta sig med inom majoriteten. Och även om Värmdöallliansen spricker om drygt ett år så är det förmodligen inte någon vidare tröst för de medborgare som drabbas nu.

I stunder som den här kan jag ångra att vi flyttade hit. Vid tiden för det beslutet benämndes Värmdö som en kommun där det satsades på barn och unga. Jag fick bilden av en kommun som visserligen led av vissa ekonomiska bekymmer men som var mån om sina invånare. Jag trodde att det var ett ställe där man tog hand om varandra. Framför allt så trodde jag att det skulle fortsätta att vara så och därför kändes det så rätt att bygga en familj här. "...That was then, but then it's true" som norrmannen sjunger och jag känner mig så lurad när det nu ser ut som fortsättningen för dagen också är sann "I'm in love with a fairytale..."
Som tur är finns det även verkliga sagor med lyckliga slut och även om det kommer att ta tid så gäller det att fortsätta fightas för det Värmdö jag och så många andra här tror på och vill se igen.

Ökande orättvisor

Att det är dyrt att vara fattig vet vi. Att det är enklare att vara rik vet vi. Att regeringen Reinfeldt gör allt som går för att göra livet ännu enklare för de som redan är rika vet vi också. Notan skickas i sedvanlig ordning nedåt.
Att det sätts svart på vitt är i slutet ett måste. Nu börjar verkligheten bli alltför uppenbar. Det som är talande i artikeln i DN Ekonomi idag är att ingen i regeringen vågar stå för konsekvenserna av politiken man för. Det är så dåligt!

Det är också ganska dåligt att DN inte lagt ut artikeln på nätet än...

The penalty of leadership

Så har det varit möte med utbildningsnämnden igen. En fullständigt överdådig dagordning gjorde kvällen lång och det fanns tillfälle för såväl samförstånd som hårdare ordalag. Mest anmärkningsvärt var nog punkten Mål 2010. I de budgettider vi befinner oss i är det alltså dags att formulera nämndens mål för skola och förskola i Värmdö 2010. Dock har det gått väldigt trögt för vår nämnd att komma framåt i arbetet. Detta trots att vi haft två hela dagar tillsammans på Graninge stiftsgård där stor del har ägnats åt att över blockgränserna prata ihop oss om hur processen skulle kunna se ut och hur fungerande mål bäst skapas.

Vad är det då som inte fungerar? Svaret är givetvis beroende av vem som tillfrågas. Ordförande Bondesson menar att ingenting händer eftersom han inte vet vad oppositionen vill. Det är förvisso saxat i denna form ett tillsynes omtänksamt svar. Samtidigt visar det om man tänker till på vilka problem vår nämnd har. Ordförande Bondesson och hans allians sitter som bekant i majoritet. De vann valet 2006. Det innebär att de fått mandatet att leda det politiska arbetet i kommunen. I ordförande Bondessons fall innebär det att leda utbildningsnämndens arbete. Ett sådant ledarskap innefattar att formulera agendan – alltså styra vilka ärenden som tas upp när och i vilken ordning. Det gäller inte bara dagordningen till nämndens sammanträden utan också hur exempelvis en gemensam process för framtagande av mål för nämndens verksamheter ska se ut (om man nu som aviserat avser att ha en sådan).

Det sistnämnda är en ganska central del för en målstyrd verksamhet och borde vara det även för beställaroganisationen. Att alliansen som majoritet i nämnden inte vågar ta tag i den taktpinnen utan tvingar oppositionen att tala om hur ett upplägg för arbetet kan tänkas se ut är talande. Att man dessutom inte klarar av att ens närma sig en formulerad vision för Värmdös skolor och förskolor utan går direkt på mer eller mindre spretande effektmål visar ytterligare på de brister som vi får möta och bemöta i nämnden.

Alliansen har valt att införa ett system i kommunen som man säger ska borga för valfrihet och mångfald. Men det är ju ingen idé att köpa en bok om man inte tänker läsa den utan istället ber någon annan att tala om vad som händer. Extra fånigt blir det om man sen säger att den man ber berätta har fel.

Illusionen

Hur länge kan regeringen lura oss? Det är tröttsamt att fortfarande höra att alla i Sverige får det bättre med nuvarande politik. Det är ju inte sant! Och vid konfrontation kan regeringsföreträdaren säga att ”nja, vi säger ju att alla får mer i plånboken” vilket kan vara sant. Beroende på när man räknar pengarna – och vilka utgiftsposter man väljer bort.

För visst är det så att lägre skatter för alla inkomstgrupper medför att man behåller en större andel av lönen själv. Såklart. Nettot är i förhållande till bruttot lite större än det var tidigare. Men vad gör det för skillnad? Det är väl den frågan som är central? Hur förändrar det mitt liv?

Det som händer är bara att utgiftsposter flyttas ut till mig som individ istället för att som tidigare varit inkluderade i skattepengen. För de extra hundralapparna får jag alltså inte bara mer att konsumera eller spara och större frihet att välja. Jag får också rätten att välja fel och betala mer och inte minst betala för mer. Och det är ju någonstans rimligt eftersom ingenting i världen är gratis.

Så länge man får behålla hälsan och jobbet är allting alltså bra – men verkligheten ser inte ut så hela tiden. Särskilt inte just nu. Och om finansjättar och jätteindustrier inte förmår att upprätthålla en hållbar långsiktighet utan fastnar i snabbare och kortare vinsttänk är det väl ganska magstarkt att lägga ett sådant ansvar på varje enskild medborgare.

Vi kan inte som människor förutse alla händelser som kommer i vår väg. Därför skapar vi försäkringar. Men inte ens de räcker till eftersom vi fortfarande måste förutse en mängd händelser som vi vill försäkra oss mot i den valfrihetsiver som råder. Därför har vi i Sverige byggt upp ett socialt skyddsnät som ska hjälpa oss när olyckan är framme. Inte för att vi ska tillåtas att vara ansvarslösa eller för att vi inte ska behöva bry oss om varandra (eller oss själva) i vardagen. Försäkringen finns för att samhället – det vill säga vi människor som lever här – fungerar bättre om alla kan upprätthålla en viss levnadsstandard. Det gäller i ekonomiska termer och det gäller för hälsan. Vilka nivåer som sen är acceptabla är en fråga som ger utrymme för tyckande.

Jag är övertygad om att nuvarande regering anser att det är fullt acceptabelt att sänka de nivåerna ytterligare några snäpp. Det är i alla fall vad man gör. Man väljer bara att inte tala om det på det viset. Istället skapar man en illusion. Och som enskild medborgare är det lätt att hänföras. Det är lätt att bara läsa rubriken och hoppa över det finstilta. För så fungerar vi ofta. Det är därför vi måste få stopp på nedmonteringen av välfärdssamhället Sverige. För varje enskild människas skull. För rätten till en bättre levnadsstandard och mer välmående människor.

Bilden har jag hittat på jesper.nu

Inställningen till svart arbete

Det är olustigt att inställningen till svartjobb är så tillåtande som man får intrycket av när man läser kommentarer till artiklar som den här i DN idag. Det är väl i och för sig ingen nyhet, men påminnelsen är tydlig.
När jag läser kommentarerna till artikeln slås jag av att flera av dem närmast hyllar skattesmitarna. Någon menar att de flesta svartjobbare är vanliga företagare som annars skulle gå under och att de tvingas fuska, och även om det likaväl blir fel så finns det i de fallen i alla fall en skymt av en vilja att göra rätt för sig. Den argumentationen tycks dock som sagt vara undantagsfall.

Många väljer uppenbarligen att inte förstå hur samhället de själva lever i fungerar. Visst står det var och en fritt att tycka att skattetrycket är för högt och att de inte får tillbaka tillräckligt mycket service och trygghet för pengarna, men det är ganska långt därifrån till hyllandet och rättfärdigandet av de som anser att lagen bara gäller någon annan.
Oviljan eller oförmågan att förstå att svartjobb tär och att det dessutom skapar mer av den byråkrati som samma personer tycks känna avsky inför - och därmed ökande kostnader för "fel" sorts verksamhet - är intressant. Och att man som en del menar inte borde lägga ner resurser på att hitta skattesmitare är ju en tanke som kanske håller runt hörnet. Dock aldrig längre sett ur ett samhällsperspektiv.

Det vore mer intressant om samma personer kunde förklara vilka kommunala och statliga verksamheter man vill göra avkall på när man beklagar det system som vi tillsammans i demokratisk ordning valt att leva tillsammans i. Eller kan det vara så att samma personer också tycker att val, politik, demokrati och sådant tjafs också är överskattat?

Militärens samtalsövningar del 2.

Övningen ställs in och det var väl för väl! För även om det säkert stämmer att man har positiva erfarenheter från tidigare övningar (jag betvivlar inte detta) så innebär det inte att tredje man inte drabbas. Och tredje man får inte komma i kläm för att några svenska soldater måste träna på att beväpnade röra sig bland människor som talar andra språk.
Det är just så enkelt.

Militärens samtalsövningar...

Svenska utlandsstyrkan ska träna sig i att tala med människor i naturliga miljöer som ett sista led i en omfattande utbildning som ska hjälpa dem att göra en god insats i Afghanistan.
För det här får man kritik. Och det med rätta. Att man i första läget är så omdömeslös att man placerar övningen i ett område där det bor många människor som flytt från krig och elände - som i många fall fall säkert utsatts för hot och värre saker av uniformerade soldater - är i sig anmärkningsvärt. Än värre blir det när livgardets informationschef Katja Öberg Lundgren ska försvara övningen.
I DN säger hon "Jag hoppas verkligen inte att någon blir rädd. Det är en högst fredlig övning. Vi kommer att gå runt och säga:'Hej, hur mår du?' Det dominerande arbetet inom utlandsstyrkan är ju att knyta kontakter och ha en dialog med lokalbefolkningen.

Hon visar därmed att man helt och hållet har missat poängen i kritiken. Ingen väntar sig att de svenska övande soldaterna ska skjuta mot människor och begå olika övergrepp mot de boende i Rinkeby. Men en militär närvaro påminner förmodligen ganska starkt om den typen av aktiviteter. Ska man dessutom vara kontaktsökande tar man bort de redan från början försvinnande små möjligheterna för de boende att ignorera soldaterna och tvingar istället oskyldiga civila att minnas sin historia.

I slutet av artikeln hävdar man att man tagit till sig av kritiken och att man kommer att ställa in övningen om man inte får ut vad man önskar... Man ställar alltså bara in på sina egna villkor - inte ett ord om att man ska ta hänsyn till lokalbefolkningen.

I förlängningen är det också ganska synd om de svenska soldater som inför ett farligt uppdrag i ett annat land får en utbildning ihopsnickrad där ledningen visar prov på så dålig förståelse för den vanliga människan. Men det är ett annat kapitel.

Insidan - Starka och svaga

Det är en salig tur att det fortfarande finns människor som faktiskt bryr sig, som fortsätter att värna om andra och som klarar av att se samhället som något som alla är en del i och därmed också beroende av.
Det behövs fler förkämpar som Jenny Fjell i Sverige. Kolla in resursbloggen. Det är kanske här ditt engagemang kan göra sig gällande.

Att alla strävar mot en bättre tillvaro för sin egen del är inget konstigt och så kommer det alltid att fungera. Det är naturligt och sunt. Skillnaden mellan rådande samhällsklimat och människor som Jenny Fjell är inslagen av empati och förmågan att se sin nästas situation.
Och att alla ska ha rätt - och även ges möjlighet - att må tillräckligt bra för att fungera och också själv få känna att att man fungerar är inget konstigt och inget som berättigar korta ekonomiska vinster på någon annans bekostnad.

Mer solidaritet och medmänsklighet i samhället.
Vi måste våga vara snälla mot varandra igen.
Tack Jenny Fjell och ni andra som lyfter den här typen av frågor och som försöker få den svenska skutan att segla åt rätt håll.

Resenären i centrum?

Guld och gröna skogar… Jag vill så gärna se mer tågtrafik i Sverige. Dels för att jag jobbar med det men framför allt för att jag tror att miljövinsterna och samhällsnyttan av ett mer utvecklat och effektivare använt järnvägsnät i Sverige är betydande.

Jag tror också att vi kommer att få se någon typ av fortsatt avreglering inom kort. Om den kommer att se ut som infrastrukturminister Torstensson vill eller om den utformas på något annat vis hoppas jag dock inte vara avgjort än. Jag menar nämligen att förslaget lämnar ett och annat i övrigt att önska.

I DN idag skriver Torstensson att spåren vi har idag inte utnyttjas fullt ut. Hon menar att det finns gott om plats vissa tider vissa dagar i vissa områden (men förmodligen inte i storstadsområdena). Och visst är det så.

Frågorna man i sammanhanget måste (även om man är minister) ställa sig – och finna rimliga svar till – är:

1. Finns det ett springande behov av att köra persontrafik mellan exempelvis Torsby och Kil på helgnätter?

2. Hur och när kommer fordonen dit och vart ska de ta vägen efter körningen? Och varifrån kommer de från början?

Det finns inget med all säkerhet givet svar på fråga ett eftersom just den sträckan säkert inte har prövats på de tiderna (av rimliga skäl).

På fråga två blir det rimliga svaret att fordonen inte kommer att finnas på plats när de är tänkta att användas. I alla fall inte utan att försvåra önskad trafik mellan exempelvis Göteborg och Karlstad och därmed också riskera att exempelvis godstrafiken mellan Hallsberg och Grums inte kan fungera.

Jag har givetvis inte några faktiska belägg för just dessa exempel, men det är heller inte det centrala. Det som betyder något är att varje tillagd körning får konsekvenser i flera steg. Störningar på spåren fungerar som ringar på vattnet. Dessa blir fler med ökad trafik, eller med fler typer av trafik.

I klarspråk betyder det att det i dagsläget inte kommer att köras fler tåg i en helt avreglerad marknad eftersom det först kräver en rejäl utbyggnad av anläggningen. Det vill säga fler dubbelspår, fler mötesmöjligheter på stationer och fler uppställningsspår (parkeringsplatser) på stationerna.

Innan det sker kommer vi inte att få se fler tåg. Vi kommer definitivt inte att få se ”ett större utbud med större variation i priser, avgångar, service och bekvämlighet”. Det finns det helt enkelt inte utrymme för idag.

Intressant är också tanken om ett differentierat banavgiftsystem. Tillsammans med tankegångarna om att all subventionerad trafik måste stå tillbaka för kommersiellt gångbar trafik väcker det viss oro. Vad händer till exempel med pendeltrafiken i storstadsområdena? Lokaltrafiken är ju allt som oftast landstingssubventionerad. Ska denna alltså stå tillbaka så att godstrafiken (som kan betala för sig) kommer att ta upp all kapacitet i rusningstid? Eller innebär det att vi får ett separat taxesystem för pendeltågen som kostar betydligt mycket mer än buss och tunnelbana eftersom banavgiften mellan sju och nio på morgonen är så dyr att SL känner sig tvungna att höja priserna ytterligare för att de ska ha en chans att förlägga verksamhet även dessa tider?

Orden om att resenären står i centrum kan alltså betyda antingen att våra pengar står i centrum eller att vi faktiskt står kvar i centrum eftersom det bara passerar godståg på spåren.

Och allt detta bara för att få bort SJ-monopolet… För visst är det vad det hela handlar om. Egentligen.

Barnuppropet

Dagens bästa är Johan Cronemans TV-krönika i DN. Om Jan.
Här är inslaget från SVTs morgonsoffa i onsdags.

Och så länken till Barnuppropet såklart.

Det räcker väl så.

Kort om arbetslinjen

Sven-Otto, Maud och gänget säger att tidigare regeringar bara gömt undan människor i olika åtgärder.
Trendigare då, tycks de mena, är att gömma människorna i deltidsarbete.
På så vis kan man få statistiken att visa att den öppna arbetslösheten minskar.
På så vis kan man få det att se ut som att man skapar sysselsättning.
På så vis kan man låsa fast människor (främst kvinnor) i låglönearbeten utan möjlighet till utveckling.

Dags för regeringen att sluta leka kurragömma och stå upp för vad man verkligen gör.

Spårbilar?

Förmodligen delvis styrd av min yrkesroll har jag på senare tid intresserat mig för tankarna om spårbilar som finns på orten. Det är spännande med visionära projekt som rör sig någonstans i gränslandet mellan konstruktivt nyskapande och konstruerat framtidstänk. Jag är ännu så ny i mitt eget utforskande av idén att jag inte fullt ut vågar säga vare sig bu eller bä, men jag ser fram emot att få större kännedom om såväl branschens bild som lokala beivrares förhoppningar.

För visst vore det alldeles strålande bra med ett transportsystem som finns när du behöver det, tar dig dit du vill utan stopp eller byten, som inte behöver trängas med bilar, som är driftsäkert och ekonomiskt bra samt inte släpper ut avgaser.

Det vore också roligt om Gustavsberg kunde ta en ledande position i utvecklandet av moderna transportlösningar och påminna världen om att det fungerar att förändra samhällen på bra vis om man vågar. Allt det glänser!


Dock kvarstår för min del många frågor. Det är frågor som kräver tydliga och samstämmiga svar för att jag ska kunna verka för projektets genomförande.

Följande stycke blir lite tekniskt, men jag försöker vara så enkel och tydlig som möjligt.

Kapacitetsfrågan är central. Hur tätt kan spårbilarna gå i olika hastigheter? Det hänger givetvis ihop med bromsförmåga och signalsystem. Man får lätt en bild av ickeexisterande köer och att det alltid kommer att finnas en ledig vagn att tillgå. Att i verkligheten se till att det blir så är en större utmaning.

Ett spårbundet system lever i en dimension. Detta ska jämföras med biltrafikens två (de kan svänga i sidled) och flygets tre. Den enda dimensionen skyddar och snabbar upp systemet när det flyter men ställer oerhörda krav på koordinering mellan fordonen inom systemet.

När alla fordon rör sig i samma hastighet i samma loop går det allra smidigast.
För att stanna växlas ett fordon över till ett sidoliggande spår där en hållplats finns. När det sker måste systemet anpassa fordonets hastighet till kurvan och säkerställa att inget fordon rör sig i växelområdet samtidigt som växeln rör sig. Det i sin tur innebär att trafiken bakom den stannande vagnen måste anpassa avstånd och hastighet för att undvika kollision eller urspårning.
Det tar tid.

Jag vill veta hur mycket tid eftersom det har en avgörande roll för hur tätt vagnarna kan gå och därmed också hur hög kapacitet systemet medger.

Nästa fråga gäller antalet tillgängliga vagnar i systemet. En full ledbuss från Stockholm för med sig närmare 100 resenärer. Om 20 av dessa går av på samma ställe krävs förmodligen minst 10 spårbilar för den vidare transporten. Med en turtäthet om fem minuter för busstrafiken innebär det att spårbilarna måste kunna gå med 30 sekunders intervall för att inte skapa en kö som växer. Och det bara för att ta hand om resenärerna från just den busslinjen vid den hållplatsen.

Även om den tekniska kapaciteten skulle klara av att det går en spårbil var trettionde sekund så måste fordonen också finnas tillgängliga på rätt ställe. Tomma vagnar måste cirkulera i systemet alternativt finnas utplacerade i depåer runt banan för att snabbt kunna aktiveras och transporteras till väntande resenärer. Det första alternativet kostar såklart mer energi och ger ett större slitage vilket medför ökat underhåll. Det andra stör istället trafikrytmen i och med att antalet start och stopp ökar. Det ställer också stora krav på ett intelligent och förutseende system så att tomma vagnar placeras på rätt ställen.


Det är från de här synvinklarna jag närmar mig det här projektet. Jag hoppas att någon lokal spårbilsentusiast fångar upp mig så att jag kan lära mig mer om hur tankarna går.

I så fall kommer det nog mera om ett tag.