Svenska utlandsstyrkan ska träna sig i att tala med människor i naturliga miljöer som ett sista led i en omfattande utbildning som ska hjälpa dem att göra en god insats i Afghanistan.
För det här får man kritik. Och det med rätta. Att man i första läget är så omdömeslös att man placerar övningen i ett område där det bor många människor som flytt från krig och elände - som i många fall fall säkert utsatts för hot och värre saker av uniformerade soldater - är i sig anmärkningsvärt. Än värre blir det när livgardets informationschef Katja Öberg Lundgren ska försvara övningen.
I DN säger hon "Jag hoppas verkligen inte att någon blir rädd. Det är en högst fredlig övning. Vi kommer att gå runt och säga:'Hej, hur mår du?' Det dominerande arbetet inom utlandsstyrkan är ju att knyta kontakter och ha en dialog med lokalbefolkningen.
Hon visar därmed att man helt och hållet har missat poängen i kritiken. Ingen väntar sig att de svenska övande soldaterna ska skjuta mot människor och begå olika övergrepp mot de boende i Rinkeby. Men en militär närvaro påminner förmodligen ganska starkt om den typen av aktiviteter. Ska man dessutom vara kontaktsökande tar man bort de redan från början försvinnande små möjligheterna för de boende att ignorera soldaterna och tvingar istället oskyldiga civila att minnas sin historia.
I slutet av artikeln hävdar man att man tagit till sig av kritiken och att man kommer att ställa in övningen om man inte får ut vad man önskar... Man ställar alltså bara in på sina egna villkor - inte ett ord om att man ska ta hänsyn till lokalbefolkningen.
I förlängningen är det också ganska synd om de svenska soldater som inför ett farligt uppdrag i ett annat land får en utbildning ihopsnickrad där ledningen visar prov på så dålig förståelse för den vanliga människan. Men det är ett annat kapitel.
4 kommentarer:
Svenska utlandsstyrkan har övat i Rinkeby i många år. Sammarbetet med de lokala föreningarna är väl förankrat. Jag har snarare upplevt att de som mått dåligt i sina hemländer tycker att det är positivt att svenska soldater visar prov på gott omdömme och har ett trevligt bemötande. Om någon av er kritiker eller DN skulle kunna tänka sig att närvara vid övningen skulle ni se att det har en positiv inverkan. Det är ju inte så att soldaterna bara skickas till rikeby helt planlöst, utan de har en väl planerad ordning som de följer. Sen att Livgardets pressinformatör inte är insatt i vad utlandsstyrkan sysslar med beror framför allt på att hon sällan eller ens aldrig närvarar vid deras övningar. I höstas när samma övning genomfördes var eftersamtalen väldigt positiva med tanke på att bland annat barnen i centrum fått prata med "snälla" soldater och hade ändrat sin inställning helt.
Hej Linus
Jag förstår mycket väl att soldaterna i övningen inte planlöst bussas till Rinkeby för att sen bara spatsera omkring och säga 'Hej, hur mår du?' och det du skriver om den lokala förankringen gläder mig.
Sen tror jag också att den svenska militären kommit en bra bit sen man genomförde en evakueringsövning (tror jag att det var) i ett invandrartätt område i Umeå 1995.
Givetvis bör jag vara källkritisk, men informationschefen hjälper ju inte direkt till... Och däri ligger ju en viktig del av problematiken. Militären vill uppfattas som god, vänlig och förstående och det är en god intention men det kräver att alla delar jobbar åt samma håll. Att hantera media måste ju vara en inte helt obetydlig del i hur man uppfattas i Kungsängen, Rinkeby eller centralasien.
Tack för din berikande kommentar!
Men då borde väl inte polisen åka runt i rinkeby heller för dom är ju beväpnade och uniformerade och i många länder är det dom som svarar för dom flesta övergreppen? Var det här kanske ett försök att lära 6 soldater från utlandsstyrkan att man ska behandla civila Afghaner som man behandlar folk i Sverige? Dessutom kanske man kan rekrytera folk med språklig och kulturell erfarenhet i framtiden genom att dom får en möjlighet att träffa representanter från försvaret
I Sverige har vi ganska tydliga riktlinjer för vad polis respektive militär kan och får göra. Att blanda ihop de begreppen vore med den här diskussionen i åtanke ganska olyckligt.
Jag förutsätter att de som rekryterats till utlandsstyrkan redan vet att civila afghaner ska behandlas på samma vis som man behandlar civila svenskar. Om inte är situationen värre och då krävs det nog andra typer av utbildningsinsatser.
Vore det här ett rekryteringsuppdrag finns det flera saker att ändra på i upplägget - men visst finns det vinster (för vilken organisation / företag som helst) i att besitta personal med en bred språklig och kulturell erfarenhet.
Skicka en kommentar