Klimatpaketet

Att inte tydligt visa att vi i Europa går först oavsett vad andra gör eller inte gör är fegt och oansvarigt. Att dessutom tycka att man tar ett historiskt beslut visar bara på en osmickrande självgodhet och bristande förståelse för konsekvenserna. Det är så svagt!
Det enda som kan anses positivt med den flathet man visar prov på är att den ju medför en enorm förbättringspotential. Är det den Reinfledt tänker på när han visar sig alldeles nöjd med att inte motsatt sig ett större europeiskt ansvarstagande för vår planet?

Jag tror också på att vikten av att visa samförstånd och enighet - men man måste välja sina tillfällen. Och man måste framför allt säga till när något är på väg att bli väldigt fel.
Det gör inte vår statsminister - han visar att han hellre viker ner sig än tar tillfället i akt att visa att vi som tillhör de allra mest privilegierade människorna i världshistorien också kan ta ansvar för våra handlingar.
Jag tycker att det är pinsamt och oerhört sorgligt.

Samhällets återkomst

Jag tycker att det känns så skönt att läsa artiklar som Samhällets återkomst i dagens DN.
Det är så mycket fokus på marknaden hela tiden att det till sist känns det som vi människor är till för marknaden snarare än att marknaden är konstruerad för oss. Vi skapar (och försöker förbättra) vårt samhälle för att vi ska må bra och trivas. De flesta av oss vill att vi ska leva på ett sätt som gör att alla kan fungera både i sig själva och tillsammans med andra. Därför sätter vi upp regler och normer. Vi justerar och anpassar dessa regler och normer allt eftersom världen förändras och världen förändras i sin tur som en följd av våra justeringar. Inget konstigt i det – det är vad ett samhälle är och det är bra.

Det som händer när (framför allt) ytterlighetsideologier får fäste är att det är systemet som blir centralt – inte människan. Saker eller företeelser blir legitima för att det ligger i linje med ideologin. Det viktigaste är att det vi gör främjar idén. Det spelar mindre roll hur människan mår i den verklighet som vi skapat.
Den verklighet vi har utvecklat nu främjar korta vinster framför långsiktig hållbarhet. Då blir det snart fel. Såklart. Och så slår den berömda pendeln tillbaka. Som nu.

Vi förblir barn i så många avseenden med en aldrig sinande önskan om att upptäcka samtidigt som vi ofta vägrar att lära oss av de misstag vi begår. Vi hänvisar istället till någon annan. Just i det avseendet har ju nyliberalismen en poäng – tanken är väl att man ska ta ansvar för det man gör annars får man betala / gå under. Det som händer är dock att det ständigt ses till att någon annan får stå för notan och den som är tillräckligt slipad för att lura någon annan premieras.
Vi måste istället tänka mer på helheten och ha längre perspektiv i våra beslut. Vi måste försöka hitta en fungerande balans. Såklart. Och ständigt minnas människan – i alla led.
Alla ska med.