Tack Peter Bondesson och Elisabeth Dingertz för julklappen!

Gåvan från presidiet i utbildningsnämnden är – för att stilla utomstående läsares nyfikenhet – en bok betitlad Den orättvisa skolan och är utgiven av representanter för Svenskt Näringsliv. Jag ska läsa den med öppna ögon så snart jag kan men jag misstänker redan nu att den i vissa avseenden representerar en annan syn på skolan i samhället än min egen.

Det som gör mig nödgad att skriva dessa rader är den svårbestämbara känsla som infinner sig när jag tänker på titeln och funderar på dess innebörd relaterat till onsdagens kommunfullmäktige.

Julklappen kom dagen efter. Som en tanke? Eller ett finger i ögat?

På mötet diskuterades bland annat budgetrevidering. S framförde åter förslag om att använda 10 miljoner kronor av det extra statsbidraget för att stärka skolan. Syftet i förslaget är att om möjligt bibehålla nivån på välfärden i de svåra tider som är just nu. Konkret skulle det bland annat innebära att vi kunde rädda upp till 30 lärartjänster och också att Brunns skola skulle kunna få använda skolpengen till utbildning av elever istället för skuldsanering(!).

Alliansen ville såklart inte gå med på något sådant. Det skulle försvåra budgetdisciplinen och skapa problem 2011. Hur pengarna faktiskt ska användas vill ingen tala om. Bara att de kan komma till nytta senare. Surprise!

Sunt förnuft säger att vi har problem nu och att dessa drabbar människor nu. Hur man i efterhand ska undvika uppsägningar kan såklart ingen alliansföreträdare svara på. Hur man i efterhand ska se till att elever och personal på Brunns skola får de resurser som krävs för att verksamheten ska vara utvecklande vet ingen. Att problem som inte åtgärdas tenderar att växa vet nästan alla.

För mig är majoritetens rigida ovilja att i nuläget skapa drägliga och rättvisa förhållanden i Värmdös skolor omöjlig att förstå. Kanske kan julklappen Den orättvisa skolan ge mig större insikt i den värld där Bondesson och Dingertz hämtar sina tankegångar. Förhoppningsvis hjälper den mig i så fall också att i framtiden få politiker med deras synsätt att förstå varför alla vinner på att alla får rättvisa möjligheter till den utbildning som de har rätt till. Och varför en skolas vilja att inneha ett gott rykte bland presumtiva lärare och elever (samt dessas föräldrar) inte ensamt räcker som drivkraft och garant för att skolan faktiskt är eller blir bra.