Vad är det som driver majoriteten i utbildningdsnämnden i Värmdö? Ibland funderar jag på om det kan finnas någon skev form av önskan om gott i de beslut som man trycker igenom - men jag kan inte komma på vad det skulle vara. Då tänker jag att det kanske är en vilja att vara den nitiske ordningsmannen som bara förmår att se regeln eller principen och alltid misslyckas med att förstå sammanhanget och konsekvenserna. Men jag vet inte om det är så heller. Och det spelar såklart ingen som helst roll. Resultatet blir alltid detsamma: Bor du här får du klara dig själv bäst du kan. Själv. Behöver du hjälp får du väl söka dig någon annanstans. Själv.
Att hela tiden blunda för de människor som faktiskt berörs av de beslut som fattas är inte bara ohyfsat. Det är oerhört sorgligt eftersom det märker individer - och ibland för väldigt lång tid. Det handlar om vanliga människor vars enda brott är att de bor i vår kommun och att de trott att Värmdö fortfarande hör till det samhälle som vi lärt känna som välfärdsstaten Sverige.
Gång på gång har vi när det gäller stödenheten och resursskolan försökt att bromsa och stoppa nedmonteringen, bett om konsekvensbeskrivningar och strävat efter att säkerställa att de förändringar som ändå drivits igenom inte ska leda till att barn kommer i kläm. Gång på gång visar majoriteten att man inte är intresserad av att låta någonting riskera de planer man har. Absolut inte någon utredning som inte bara eventuellt skulle försena nedmonteringen utan dessutom kunna visa att den inte är hållbar.
För det är som vi ofta både säger och hör - ingenting är gratis. Allting kostar. Och väljer man att skära (spara in) på insatser i ett tidigt skede skapar man en skuld som medför en svårberäknad ränta och någon gång måste man tillslut betala i alla fall. Att som Bondesson och gänget lyfta över ansvaret på kommunens rektorer betyder inte att det inte skapas någon skuld. Tvärt om. Det betyder att han skapar en ny framtida skuld för kommunen och dessutom gör det utan att ta ansvar för de framtida betalningsvillkoren.
Att bristen på respekt för alla som berörs (och det gör i förlängningen, direkt eller indirekt, de flesta i kommunen) dessutom förmodligen leder till ett ökat politikerförakt - vilket i förlängningen bäddar för missnöjespartier (och med dem en ökad risk för ännu sämre beslut) - är kanske något man kalkylerar med, vad vet jag? Det skulle jag dock inte hålla som troligt då konsekvensbeskrivningar ju inte tycks vara något man vill befatta sig med inom majoriteten. Och även om Värmdöallliansen spricker om drygt ett år så är det förmodligen inte någon vidare tröst för de medborgare som drabbas nu.
I stunder som den här kan jag ångra att vi flyttade hit. Vid tiden för det beslutet benämndes Värmdö som en kommun där det satsades på barn och unga. Jag fick bilden av en kommun som visserligen led av vissa ekonomiska bekymmer men som var mån om sina invånare. Jag trodde att det var ett ställe där man tog hand om varandra. Framför allt så trodde jag att det skulle fortsätta att vara så och därför kändes det så rätt att bygga en familj här. "...That was then, but then it's true" som norrmannen sjunger och jag känner mig så lurad när det nu ser ut som fortsättningen för dagen också är sann "I'm in love with a fairytale..."
Som tur är finns det även verkliga sagor med lyckliga slut och även om det kommer att ta tid så gäller det att fortsätta fightas för det Värmdö jag och så många andra här tror på och vill se igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar