Om att ta ansvar - och att ges.

Fredrik Reinfeldt säger att de röd-gröna partierna måste ta sitt ansvar i den osäkra parlamentariska situation som nu uppstått.
Givetvis åligger det alla i en demokratisk församling att verka för ett bra resultat. I det här fallet innebär det ett bättre Sverige.
Samtidigt måste Fredrik Reinfeldt tydligen påminnas om ett par saker:

1. Det är Fredrik Reinfeldt och hans lakejer i Alliansen som strävat efter den cementerade blockindelning som vi nu lever med. Det har varit en medveten långsiktig strategi som nu kräver ett ansvarstagande från initiativtagaren.

2. Att vi som tillhör de röd-gröna partierna i regel har en vidare syn på ansvarstagande och bryr oss om fler än oss själva och våra plånböcker innebär inte med nödvändighet att vi kan ses som en städpatrull ständigt redo att rycka ut för att Fredrik Reinfeldt undviker att se längre konsekvenser av ökande klyftor och segregering.

3. Just som Maria Wetterstrand och Peter Eriksson deklarerade igår så har vi alla ett ansvar inför våra väljare och i det ingår (i vårt fall) inte att bistå den regering som för en politik som inte innefattar jämlikhet eller solidaritet. Det ingår inte att bistå utförsäljningen av Sveriges egendom eller att äventyra framtiden genom att låta bli att föra en politik som också tänker på miljön.

Idéen om att köpa sig fri för att man är rik fungerar besvärande ofta. Men i princip aldrig hela vägen.
Ökade klyftor skapar ett mindre välmående samhälle och leder till missnöjesyttringar.
Fredrik Reinfeldt är chef för sin regering - inte för oppositionen.

Varsågod Fredrik Reinfeldt - det här är din skapelse. Det här är det Sverige du ansvarar för.
Ta hand om det.

Försmak om förskolan i Värmdö efter valet

Utan att bli alldeles långrandig tänkte jag ge dig mina tankar om hur jag vill att utbildningssidan i Värmdö ska se ut och fungera efter valet - och då inte bara de kommande fyra åren.

Kaxigt tidsperspektiv? Nej, snarare en förhoppning om att utbildningspolitiken i Värmdö kan lära av det arbete som exempelvis Haninge har gjort med skolan. Där har grunden varit ett långsiktigt tänk som alla partier har valt att skriva under på. Tanken är att man inom den politiska organisationen, såväl som förvaltningen och skolorna hela tiden ska veta vad som gäller och att det kommer att fortsätta vara samma inriktning som gäller i överskådlig framtid.
Detta skulle kunna skapa en trygghet som Värmdös skolvärld behöver. Vi socialdemokrater i Värmdö hoppas få äran att sjösätta ett sådant arbete här i kommunen.

Innehållet då? Ja, för lugnet blir såklart bara värt något om vald linje leder till en bättre skola. Vi tycker att ett förverkligande av vårt program för skolan i Värmdö skapar förutsättningar för ett sådant lugn.

Med egna barn i förskolan har jag självklart extra många funderingar om vad som är bra och mindre bra på den fronten i Värmdö. Den första punkten på min egen förbättringslista blir gruppstorleken. Från att ha haft relativt små grupper (jämfört med riket) 2006 ligger siffrorna nu (2009) klart på fel sida snittet. Det i kombination med Värmdös svårigheter att attrahera utbildad personal skapar givetvis en försvårande grund för den utvecklande verksamhet som vi vill ska prägla barnens dagar.

Förskolan har väldigt stor inverkan på barnen som går där. För väldigt många är det här som man lär sig umgås med andra som befinner sig på samma nivå som en själv. Här formas och testas våra sociala färdigheter och det är här vi lär oss att fungera i oss själva tillsammans med andra - en färdighet som är central genom hela skoltiden. Det är här vi kan ge våra barn en första hjälp till en bättre skolgång. Därför gäller det för Värmdös förskolor att bland annat genom mindre barngrupper skapa dessa förutsättningar.

Fortsättningen är överlappningen mellan lek och lärande där det finns många saker att ta fasta på och lärandeverksamhet sker såklart överallt. Dock vill jag ta fasta på en punkt som jag personligen tror kan spela stor roll för våra barns framtid.
Studier visar nämligen att det är oerhört avgörande för ett barns framtid när hon eller han lär sig läsa. Om det sker i (eller före) första klass ökar chanserna till goda resultat - inte bara i svenska utan i alla ämnen. Lyckas barnet däremot inte att "knäcka läskoden" i ettan försvåras skolgången även i andra ämnen eftersom de förutsätter att man kan läsa. Därför måste det redan i förskolan finnas ett tydligt arbete med målsättningen att förbereda barnen för läsande.

Det var starten.
Med två veckor kvar till valet hoppas jag få återkomma med fler försmaker om ett bättre Värmdö inom kort.

Klyftor och konsekvenser. Helt kort.

Visste du att ett ojämlikt samhälle skapar mer ohälsa? "Ja, ja", tänker någon, "såklart att fattigdom skapar större ohälsotal".
Jo, men visste du att ett ojämlikt samhälle faktiskt tenderar att skapa mer ohälsa i alla pinnhål på stegen?

Vi talar ofta om morötter och vår ständiga strävan uppåt i hierarkin. Och det blåa laget talar gärna om individens drivkraft och det egna ansvaret att jobba sig uppåt i sina försök att försvara sin politik som lämnar den lottlöse just lottlös.
Just denna strävan är central i regeringens plånbokspolitik som faktiskt innebär att ju fler du placerar under dig på statusstegen desto större belöning får du i form av förbättrade ekonomiska förutsättningar.
Jag kan i viss utsträckning också ha en tilltro till morotstanken men jag ser en väsentlig risk i att ha det som grund. Forskning visar nämligen att ett ojämlikt samhälle (där klyftor får växa - och inte sällan ses just som den grundläggande drivkraften framåt i arbetet med det slutgiltiga målet ekonomisk tillväxt) också skapar social stress i mycket högre omfattning än i mer jämlika samhällen.

Vad innebär då social stress?
Att hög stressnivå är skadligt har varit känt ganska länge. När man började forska på vilka sjukdomar som stress orsakade tittade man främst på de grupper där man trodde sig hitta de mest stressade människorna - i toppen av pyramiden (de som man tycker jobbar mest). Man fann ökad risk för hjärtsjukdomar, diabetes, impotens hos män, missfall hos kvinnor och matsmältningsproblem.
Senare har man accepterat att stress faktiskt återfinns i alla samhällsgrupper. Man har också börjat titta på vilka faktorer som utlöser skadlig stress. Topplistan är den här:
1. Låg social status.
2. Brist på vänner.
3. Stress tidigt i livet.

Den kvicktänkte inser snart att med en sådan topplista återfinns störst fog för skadlig stress bland de mindre bemedlade grupperna och att ohälsan kan bli ganska omfattande i ett samhälle som tillåter stora ekonomiska klyftor. Det är givetvis inte bara otrevligt att låta sådana förhållanden råda - det är dessutom ekonomiskt oförsvarbart.
Kostnaderna för att ta hand om de förhöjda sjuktal som dessa system medför blir enorma. Så länge man inte också menar att de som befinner sig i den utsatta situationen själv ska ta sig ur den...

Som tur är har vi en stark tradition i Sverige att inte lämna någon utanför. Vi har länge arbetat fram ett solidariskt socialt tänk som innebär att alla ska få plats. Detta är såklart klokt och minskar givetvis riskerna för att uppleva första punkten på topplistan ovan - Låg Social Status.
Tyvärr har vi sedan ett tag tillbaka börjat ta solidariteten för givet. Vi har börjat se den som något som alltid kommer att finnas där utan att vi själva behöver bidra. Det är fel. Och det har lett till en större acceptans för statushetsen och den individuella tävlingen uppåt på stegen.
En konsekvens av detta är att fler löper större risk att uppleva att man tappar i social status. I alla skikt ska det hela tiden jämföras och testas på vilken plats i hierarkin man befinner sig och vem som helst kan när som helst tappa mark. Det hela utvecklar sig lätt till en negativ spiral för den som upplever sig vara på väg åt fel håll.

Alltså är ett samhälle med mindre ekonomiska klyftor att föredra för alla som bor där - inte bara de som inte får lika långt upp. Det handlar egentligen bara om att våga se förbi den kortsiktiga eventuella vinst som en extra papperslapp i plånboken ger och därmed också se vad den extra papperslappen kostar i andra änden.

Som järnvägare är det lätt att dra en parallell till diskussionen om hur SJ sköter sig som företag. Företaget som gör stora vinster gör det eftersom man under en längre tid överutnyttjat sina tåg och dragit ner på underhållet. Man skapar en bubbla som tillslut måste spricka och att då resa sig igen är både mycket dyrare (än om man inte haft lika bråttom från början) och tar mycket längre tid.
För ett företag kan det vara värt att ta den chansen även om risken finns att man går under. För ett samhälle får det sistnämnda inte vara ett alternativ.
För Sverige handlar det om att välja en linje som inte bara jobbar för nästa kvartalsrapport utan också säkerställer en hållbar utveckling där servicen når alla som behöver den. I tid.

Kort om valet - det närmar sig.

Den första september går det att börja rösta i de tre valen (kommun, landsting och riksdag). Söndagen den 19 september avslutas valet och rösterna räknas. Har du inte röstat i förtid är det då du med fördel iklär dig söndagskostymen och med rak rygg beger dig till din vallokal (kostym och hållning är givetvis frivilligt, men nog är det värt att fira och ära våra demokratiska rättigheter).

På valmyndighetens hemsida får du veta mer om valet och var och när du kan rösta.

På Socialdemokraternas Värmdö-sida kan du bekanta dig mer med oss som kandiderar i Värmdövalet (kommunfullmäktige). Är du fortfarande osäker går det alldeles utmärkt att kryssa kandidat nummer nio...

Såklart kommer jag inom kort även här utveckla mina tankar kring de tre hjärtefrågor jag har gällande Värmdö - skola, trafik och Gustavsberg. Håll utkik!

Svar på frågan om jag har råd

Jag såg en moderat valaffisch häromdagen som undrade om jag hade råd med en Röd-Grön valseger. Det är ju i grunden en förbaskat dum fråga, kan jag tycka, men eftersom den nu ställdes så får jag väl svara.

Till att börja med ska det väl klargöras att jag tillhör en grupp i samhället som i media klassas som "vinnare" med alliansens plånbokspolitik. Jag lever Svenssonliv i radhus och tjänar kanske lite mer än genomsnittet i Sverige. Trots det ser jag mig verkligen inte som någon vinnare i det Sverige som gror sedan fyra år tillbaka.

Jag har fått "mer pengar i plånboken", visst - och kanske kommer jag inte få ännu mer pengar med en Röd-Grön valseger. Men det är okej. Det Sverige jag söker är mer än mitt kontoutdrag. Det är mer än brutto- och nettosiffrorna på mitt månatliga lönebesked. Väldigt mycket mer.

Jag vill att Sverige åter ska bli en plats där vi klarar att se lite längre. Där vi - igen - tar hand om varandra. Tillsammans. Och att vi gör det för att vi förstår att vi alla i förlängningen tjänar på att hela samhället klarar av att följa med.

Steg ett i en sådan utveckling är insikten i att ökande klyftor i samhället inte för landet Sverige framåt eftersom utslagning kostar i ett helt gäng med andra ändar. För visst är det sant att det inte finns något som kan kallas gratis lunch. Större klyftor skapar ett antal rikare individer - mindre klyftor ett rikare samhälle.

När utsatta grupper - som av självklara skäl inte klarar av att säga ifrån på samma sätt som bättre bemedlade grupper gör - ställs åt sidan för att människor som jag ska uppleva att jag får en bättre ekonomi och att den absoluta toppen på isberget verkligen får stora ekonomiska fördelar så skrapar vi inte bara lite på ytan vad gäller synen på alla människors lika värde. Då har vi gnuggat på så hårt att vi har skapat öppna sår.

Ibland när jag talar med människor om att det finns människor i Sverige idag som har svårt att få ihop tillräckligt med mat till sig själva och sina barn så får jag till svar att de som påstår sig ha det så ljuger. Det är inte en konstig reaktion (men hemsk), man vill verkligen inte tro att det kan vara så i Sverige idag, men så är det. Och även om de mest utsatta grupperna i Sverige är få (och små) jämfört med en del andra länder och oavsett hur de har hamnat i dessa situationer så vill jag åter se ett samhälle där vi inte accepterar att människor lever i undermåliga förhållanden i vårt land idag.

Så det korta, enkla svaret på frågan är:
Ja, jag har råd med en Röd-Grön valseger, men jag betvivlar att Sverige har råd med en blå.

The way it is

Korta och konkreta exempel från Värmdö gällande snacket om alliansens "Välfärdens kärna" och vad som saknas för att få med lite smak också.

VÄRMDÖ-ALLIANSEN lovade inför mandatperioden att tillföra ytterligare 40 miljoner kronor till skolan. Facit blir minus 50 miljoner. Drygt. En differens på 90 miljoner som direkt drabbar välfärden först och främst i form av lärare och elever och i förlängningen även andra sektorer i kommunen.

DET AV STATEN utbetalade extra statsbidrag på 28,5 miljoner som tilldelades Värmdö (och alla andra kommuner) för att "säkra välfärden" lades i vårt fall i resultatet istället för i verksamheten. Detta med lite olika motiveringar. En var att "det kan komma ännu sämre tider - och vad gör vi om folk blir av med jobben då?". Samtidigt fortsätter man att göra sig av med lärare trots att vi redan sjunkit ner i den absoluta botten gällande lärartäthet (jämfört med övriga kommuner i länet).

Den 19:e september ges du tre möjligheter att medverka till en förbättring av Välfärden i Värmdö kommun, Stockholms landsting och Sveriges riksdag.
Rösta rätt - rösta rött!

47 dagar kvar

Nu rusar tiden. Det är bara 47 dagar kvar till valet och hög tid att hugga i ordentligt. Jag har legat oförsvarligt lågt här, men nu ska jag försöka jobba brett på alla fronter.

Vi har inte riktigt tid att vänta.

Extra KF och en extra chans?

Den moderatledda alliansen i Värmdö har helt och fullt misslyckats i sitt arbete med skolpolitiken. Satsningar har blivit besparingar och lärartätheten sjunker lika snabbt som alla involverades förtroende för rådande organisation.

Det är rimligt att anta att (m)ajoriteten på kvällens extra Kommunfullmäktige (som bara ska handla om skolfrågor) kommer att be väljarna om en andra chans (och fyra år till) - något som man inte tycks vara intresserad av att ge de som verkligen är i behov av det nämligen Värmdös barn och ungdomar som i detta nu får lida av ointresse, oförmåga eller en kombination av båda.

Kom och lyssna på debatten med start klockan 18:00 i Ösbyskolan och få ännu mer klarhet i varför det är dags att byta ut Värmdös regering.

Om mäns våld mot kvinnor

Jag läste någonstans idag en notis (minns inte var men hittar sent omsider grunden på DN debatt) om att mer än fyra av tio kvinnor som anmält sin nuvarande eller före detta partner för misshandel utsätts för ytterligare misshandel av samme man inom fyra år.

Mer än fyra av tio.

Nästan varannan kvinna i Sverige som har haft modet att anmäla en man (som inte sällan påstått att han älskar henne) för att han har slagit henne blir slagen av samma man igen. Förmodligen finns det - som ofta i denna typ av statistik - dessutom ett inte obetydligt mörkertal vad gäller oanmälda fall av misshandel. Både i första och andra ledet.

Enligt SCB har 7,5 % av Sveriges kvinnor (16 år och äldre) svarat ja på frågan om de har blivit utsatta för våld eller hot om våld 2007. I gruppen ensamstående kvinnor med barn är andelen 18 %.

Mäns våld mot kvinnor är inte en vidare nyhet. Vare sig som sett till förekomsten eller dess mediavärde. Att vi i Sverige idag inte klarar av att skydda kvinnor från våldsamma män som dessutom i så stor utsträckning visar sig vara benägna att slå igen och igen och igen är tragiskt och fruktansvärt. Och väldigt svårt att förstå.

Att det är just gruppen ensamstående kvinnor med barn som har en av de högsta andelar kvinnor som utsatts för våld eller hot om våld är extra tragiskt eftersom studier visar samband mellan kvinnomisshandel och barnmisshandel.

FN har sett att det här är ett problem i Sverige. När ska vi klara av att komma tillrätta med det? Och hur kan vi lära oss att förstå att en våldshandling sällan är en engångsföreteelse utan ett återkommande beteende? Och hur kan vi hjälpa kvinnor som utsätts för dessa män?

Relevanta men inte nya frågor i Sverige 2010.



Tillägg efter att ha hittat dagens DN debatt:

Författarna till artikeln på DN debatt svarar till viss del på den sista frågan. Tydligare lagstiftning och bättre kontroll av myndigheter. Jag vill lägga till medvetenhet om hur verkligheten är så att vi lättare kan se vad som sker och vad det betyder.

Extra KF om skolan

Jag glömde en viktig punkt i mitt tidigare inlägg. Här kommer den.

Den 2:a juni träffas kommunfullmäktige för ett extrainsatt möte med syfte att diskutera skolfrågor. Mötet sker efter att Värmdös socialdemokrater begärt detta.

Platsen är Ösbyskolan och tiden är (tror jag) 18:00.

Alla som är intresserade av Värmdös skolor hälsas välkomna.

Asvarsfull abdikering?

Det var möte i utbildningsnämnden igår. Det var välbesökt av föräldrar, lärare och rektorer. Det var (m)ajoritetens lätt förfinade version av utbildningschefens uppmärksammade tjänsteskrivelse som var anledningen till det stora intresset.

Vi föreslog att nämnden pausar cirkusen i skoldiskussionen och istället sätter oss ner tillsammans för att (i något som skulle kunna likna Haningemodellen) finna en gemensam linje att arbeta vidare ifrån. Vi tror att det skulle gagna verksamheten.
Vi föreslog att vi genom kommunfullmäktige verkar för att 10 av de 28,5 miljoner som Värmdö fått för att klara välfärden (och som (m)ajoriteten vill spara!?) läggs in i verksamheten för att tillse att våra skolor ges möjlighet att arbeta i drägliga förhållanden.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet sa NEJ. De sa också NEJ till att få större kännedom om kunskapsinhämtningen i våra skolor. De sa också NEJ till förslag om att utbildningsnämnden ska få redovisat förlag på åtgärder för att förbättra lärartätheten i kommunens skolor. Vi har idag sämst lärartäthet i länet och är inte på väg uppåt i rankingen.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet drev istället igenom ett beslut som innebär att externa konsulter ska utreda Värmdös skolor. Igen. En gång till. För några miljoner.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet drev istället igenom ett beslut som innebär att utbildningsnämnden framöver inte ska ansvara för Värmdös skolpolitik.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet svarade inte på frågan om vad som nu återstår för utbildningsnämnden att syssla med när kommunstyrelsen fått utbildningsnämndens ansvarsområde på sitt bord.

En moderat ledamot menade att beslutet att lämna över utbildningsnämndens ansvarsområde till kommunstyrelsen är ett bra exempel på ansvarstagande.

Jag hävdar att beslutet är att abdikera efter en hel mandatperiod full av misslyckanden och bristande förståelse för Värmdös barn och ungdomars väl.

Ett löfte om 40 extra miljoner har mynnat ut i ett minus på 53 miljoner. Det är en skillnad på 93 miljoner.

Att man efter att ha lagt 93 miljoner kronor mindre än utlovat tycker sig identifiera ett problem i Värmdös skolsystem och efter tre och ett halvt år menar att det nog (igen) är bra att göra en extern utredning menar man vara ett bevis för en aktiv skolpolitik.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt och beklämmande. Att skära i verksamhet kostar. Nu och framåt. Att inte lägga krut i verksamheten utan istället tillsätta nya utredningar är som att gå till doktorn, bli undersökt och få ett recept att hämta ut. Men istället för att gå till apoteket lägger man pengarna på ett nytt läkarbesök hos en annan läkare. Och en till. Och ännu en. Och ytterligare ett par stycken. Kanske i förhoppning att få en annan diagnos, men förmodligen blir det densamma. Det är inte direkt streetsmart - men det är (m)ajoritetspolitik i Värmdös utbildningsnämnd.

Värmdövalet är fyra månader bort. Kom ihåg det.

Läs också Björns tankar om gårdagens möte.

Fattigdom och utanförskap

I dagens DN resonerar Hanne Kjöller om fattigdom och utanförskap. Det är viktiga begrepp som skrämmande nog fått en ökande betydelse i Sverige. Tyvärr missar hon en central poäng när hon sammanfattar sin syn i följande stycke:

"Men fattigdom i Sverige, i den mån man ens kan använda begreppet, handlar i första hand om annat [än om att kunna köpa ris]. Visst är det bökigt att ha ont om pengar, men värre är att inte kunna göra något åt det. Det är kanske stigmatiserande att inte ha en dator hemma, men ett större och allvarligare problem har den om inte kan använda en dator. Den vuxna människan som idag inte vet hur en dator fungerar lär ha svårt att få ett arbete och därmed ta sig ur sin fattigdom.”

Inser inte Hanne Kjöller att den som inte har tillgång till en dator (för att använda hennes exempel) förmodligen inte heller lär sig använda en dator? Förstår inte Hanne Kjöller att en elev idag (ganska tidigt) förväntas ha en dator hemma för iordningställande av inlämningsuppgifter med mera och att eleven utan dator får en mycket längre resa till ett G?

Jag kan hålla med om att diskussionen inte ska handla om rätt skomärke. Eller om man ska ha en MacBook eller en Sony VAIO för att åter anknyta till Kjöllers exempel. Men att inte ha ekonomiska medel för att upprätthålla en viss standard leder sanbbt till utanförskap. Och som Kjöller är inne på är utanförskap och fattigdom svårt att ta sig ur på egen hand. Det gäller både den utsatthet som Kjöller lyfter fram och den ekonomiska. Det är inte antingen eller utan både och. Därför ser många av oss gärna ett samhälle där alla som ändå hamnar i utanförskap (direkt ekonomiskt kopplad eller ej) får hjälp att komma tillbaka in i den allmänna gemenskapen. Utifrån sina förutsättningar.

Det är välfärd.

IG, sa Bull

Mycket riktigt och helt korrekt konstaterar (m)ajoriteten att utbildningsnämnden har alldeles för trubbiga verktyg för att på ett bra sätt mäta kvaliteten i Värmdös skolor och förskolor. Det är givetvis ett förbättringsområde som kräver insatser. Hela nämnden har länge varit enig i den diskussionen.

Men hur riktigt och sant det än är svarar det inte på den viktigaste frågan när utfallet av nämndens verksamhetsmål för 2009 nu presenteras. Att några målpunkter inte anses mätbara är givetvis beklämmande och kanske också talande för (m)ajoritetens sätt att hantera målarbetet. Jag har ältat och ältat den här frågan tidigare.

Huvudfrågan borde handla om att bara 8 av 29 uppsatta mål nås. Det är 28 % och IG så det visslar om det. Det finns ingen anledning att skriva någon omtenta – hela kursen måste läsas om för att det ens ska bli tal om G. Än värre blir betyget när (m)ajoriteten inte förmår att visa upp några som helst förslag på åtgärder för att få skutan på rätt köl.

Det kommer att ta tid och mycket arbete att få ordning på nämndens uppföljningsarbete, men att bilden idag är ofullständig är inte något skäl att förbise de resultat som faktiskt presenteras.

Rösta (S) i valet i höst. För att Värmdö förtjänar bättre.

IG

Det är aldrig roligt att behöva redovisa ett resultat som inte uppfyller förväntningar, krav eller uppsatta mål. Jag vet. Jag hade själv en period i gymnasiet där mina betyg inte låg på förväntad nivå för vare sig mig själv, mina föräldrar eller mina lärare. Jag våndades och det tog längre tid än vanligt att ta mig hem från skolavslutningen.

Det kändes inte skönt – men kanske nödvändigt – att sticka huvudet i sanden ett par timmar extra på café med halvdåligt kaffe som fick magontet att förstärkas ytterligare innan jag tillslut bet i det sura äpplet och gick hem. Hem för att låta min egen besvikelse möta andras.

Det var en arbetsam kväll (som såklart inte på något sätt mildrades av ett par timmars strutsbeteende) och ett halvjobbigt jullov som i resulterade i att jag lämnade min klass och kontinenten för ett ordentligt omtag med bättre fokus på skolarbetet. Det lyckades och jag känner sedan dess en stor tacksamhet till – framförallt – mina föräldrar som gav mig en så bra andra chans.

De flesta ges inte motsvarande möjlighet. De allra flesta måste lyckas på första försöket. Därför är det såklart oerhört viktigt att vi som politiker och förvaltning erbjuder skolledningar, lärare och elever rätt verktyg för att prestera förväntat resultat. Direkt. Framför allt måste berörda kunna räkna med att de resultat man redovisar är korrekta.

Att på gymnasiet plötsligt inse att kunskaperna man inhämtat i grundskolan inte motsvarar de betyg man har fått innebär inte bara att man måste kämpa lite till för att komma ifatt. Det kan också fungera som snubbeltråd för den skoltrötte som ändå valt att försöka lite till.

I Värmdö har vi haft problem med betygen i kärnämnena engelska, matematik och svenska en längre tid. Den senaste betygsutredningen visar att utvecklingen fortsätter att gå åt fel håll. Det är på alla sätt allvarligt. Det som får mig att bli extra bekymrad är att förvaltningen har försökt att mörka den senaste utredningen. Även för oss politiker som sitter i ansvarig nämnd. Jag frågar mig varför.

Att anta strutsbeteendet och stoppa huvudet i sanden vittnar om en medvetenhet om det egna misslyckandet. Ungefär där upphör dock alla positiva beskrivningar av försök att mörka. Det är eventuellt en kortsiktig lättnad som medför ett högt pris i form extra irritation.

Som tur är har vi politiker som Annika Andersson Ribbing som nosar upp den här typen av hantering. Och som tur är valde Värmdös socialdemokraters årsmöte i helgen att anta en motion som innebär tydligt fokus på tidig läskunnighet för ALLA eftersom vi kan se att de elever som inte snabbt lär sig läsa tenderar att få problem även i andra ämnen. Problem som inte sällan lever kvar genom hela skolgången.

Alla tjänar på en bättre skola. Därför satsar vi socialdemokrater mer på Värmdös barn istället för de hårda nedskärningar som dagens (m)ajoritet driver igenom.

Det är sex månader kvar till Värmdövalet 2010.

Dags för årsmöte

På lördag har Värmdö Arbetarekommun årsmöte. Jag hoppas och tror på en härlig dag. Vi ska bland annat behandla 37 motioner. Att det är så många vittnar om aktiviteten hos Värmdös socialdemokrater. Det märks att det är valår.

Och just eftersom det är valår ska vi också slå fast hur valsedeln till kommunfullmäktige ska se ut. Eftersom det är första gången jag kandiderar känns det såklart extra högtidligt.

Jag ser fram emot bra diskussioner och en energi som vi ska föra med oss in i valrörelsen och kampen för ett Värmdö som förtjänar mer. Det är på lördag 190 dagar kvar till valet. Vi kommer att behöva jobba hårt hela den perioden för att få möjlighet att skapa ett bättre Värmdö. Och tillsammans gör vi det. Med en bra start på lördag!

Nittio miljoner kronor

90.000.000:-

Det är en ansenlig summa som rätt använd kan göra skillnad. Med ett minustecken framför är den givetvis inte lika munter och tyvärr är det i den formen som summan märks i Värmdö.

90 miljoner kronor mindre är nämligen vad förskola och skola fått jämfört med vad alliansen lovade inför mandatperioden. Det gör 22,5 miljoner varje år. Det är mer än 60.000 kronor om dagen. I uteblivna medel.

Så värderar alliansen Värmdös framtid.

Vi tycker att Värmdös barn och ungdomar är värda bättre och det kommer bli tydligt efter ett maktskifte i höst.

Järnvägar!

Åter igen visar infrastrukturministern prov på oförmåga att se hela bilden i den segdragna diskussionen om rådande ickefungerande järnvägstrafik.
Istället var det Peter Eriksson (mp) som gjorde den hittills mest rättvisande analysen av situationen sett i ett längre perspektiv i gårdagens Aktuellt.

För visst kommer vi alltid få leva med brister orsakade av väder. Som det så ofta konstaterat - vi är ett vinterland - och järnväg är extremt störningskänsligt. Alltså handlar det om att minimera problemen. Och visst finns det olika teorier om hur det bäst sker.

Min övertygelse är att en fungerande järnväg kräver:

1. Långsiktiga satsningar på infrastrukturen för att öka kapaciteten samtidigt som man sköter drift och underhåll.
2. Ett modigt beslut som stoppar Sverige från att vara först i världen med en helt avreglerad trafikeringsrätt och istället satsa på ett begränsat antal större och tryggare aktörer.
3. ett tydligare ansvarstagande Banverk (blir Trafikverket i april) som bättre står upp mot uppdragsgivaren (regeringen). Det är inom sektorn expertisen finns.

Järnväg är vårt minst flexibla trafikslag och det måste vi alla inse. Vi måste också förstå att när vi får det att fungera är det det mest effektiva transportmedel vi har tillgång till. Det är resurskrävande och har väldigt stora investeringskostnader men när vi accepterat dessa kan vi möjliggöra en rörlighet i samhället som är snäll mot miljön och som sväljer mångdubbelt större volymer än varje annat alternativ.

Rösta Rödgrönt för att förverkliga det!

Om laguttagningar

Vad är det egentligen kommunstyrelsens ordförande Lars-Erik Alversjö säger i veckans NVP?

"... i det här läget med lågkonjunktur väljer vi bara efter kvalifikationer och inte utifrån parti."

Vad innebär det? Vad menar han?
Inget ont om Anders Bergman - jag känner inte hans arbete tillräckligt väl för att uttala mig om hur han står sig jämfört med Göran Jansson. Som varit bra.

Men åter till frågan. Menar ordföranden att de kvarvarande lokala moderaterna inte håller måttet? Eller att de bara ska få scentid när solen skiner och välnärda barn skrattande leker på blomstrande ängar? Eller är det ingen som vill?
Det sägs att konjunkturen är på väg uppåt igen. Vad innebär det för Bergman? Ska han bytas ut till en moderat framåt maj?

En annan teori gällande utnämningen är att det kan betraktas som lite söta kakor när moderaterna nu verkar vilja få tillbaka förre kommunstyrelseordföranden Jonas Nilsson i den lokala politiken igen. För mindre än två år sedan höll Nilsson på att splittra alliansen i Värmdö. Hur köper man stödpartiernas support för Nilsson den här gången?

Lästips

Helt kort. Lägg till Utredarna på din läslista.
Dagens första nyttighet är den här om sjukskrivningstalen i Sverige.

Ord eller handling, Hägglund?

När idé och verklighet skiljer sig åt kan man gå två vägar. Antingen rättar man idén efter rådande verklighet eller så arbetar man för att förändra verkligheten så att den stämmer överens med idén.

När Hägglund i DN debatt idag talar om KDs syn på jämställdhet känns det som om han i det sista fetstilta styckets avslutande mening hoppar över ordet mannens. Det står

Vi kristdemokrater är för jämställdhet och lika möjligheter mellan man och kvinna. Det är så självklart att det inte ska behöva sägas. Men vi ser också att det finns gränser för vilka tvångsmedel politiker har rätt att ta till. Vi är därför också det parti som konsekvent värnar om den enskildes fria val och motsätter oss kvotering.

Så klart ska det stå "...värnar om den enskilde mannens fria val..." . Sen kan jag tycka att att inte bara lika möjligheter ska vara en självklarhet utan också lika rättigheter men jag ska inte kräva för mycket. Jag är gud ske lov inte kristdemokrat.
___

Uppdaterat:
Högst läsvärda repliker på Hägglunds artikel i DN finns här och här.

Banverket, regeringen och förseningarna

Som part i målet (i och med min anställning på Banverket) vill jag vara försiktig i det här ärendet. Men helt tyst kan jag såklart inte förbli.

I vanlig ordning handlar det i de här diskussionerna om att frånsäga sig ansvaret. Undantaget i gårdagens Debatt var ändå Banverkets Tommy Jonsson som på ett bra sätt höll sig borta från pajkastandet. Banverket har en lång resa att göra för att motsvara rimliga krav från kunder, resenärer och ägare.

Mest irriterande är det samtidigt att höra minister Torstenssons stånkande om att det är förra regeringens fel att det snöar och att tåg går sönder och att spåranläggningen inte fungerar optimalt i extremt väder. Det blir lite löjligt tillslut. Att dessutom säga att "det är inte sant" när det klargörs att hon satsar mer på vägar än på järnväg när relationen i verkligheten är 70/30 visar antingen på oförsvarliga kunskapsbrister eller på någon form av osmaklig nonchalans gentemot järnvägssidan.

Sen kan man också fråga sig hur hennes kunskap gällande järnvägen är när hon å ena sidan säger att alla tåg ska gå och komma i tid (även under rådande omständigheter) och å andra sidan menar att underhållet ska prioriteras. Detta när Banverket (i form av Tommy Jonsson) tydligt klargör att reduceringar är nödvändigt för att såväl trafik som underhåll ska kunna bedrivas.

Det går inte att både äta kakan och ha den kvar.

Trovärdighet sa Bull

Hela tiden matar Fredrik Reinfeldt på om hur trovärdigt det ena eller andra alternativet är. Under partiledardebatten fick vi flera gånger höra honom ifrågasätta trovärdigheten hos de rödgröna.

Naturligtvis är trovärdigheten en otroligt viktig aspekt i en valrörelse och det blir följaktligen inte så lite pinsamt när Reinfeldt matats med felaktiga siffror om hur jobblinjen har fallit ut. Plus minus noll på ett ungefär visar sig verkligheten vara. Det var alliansens viktigaste fråga inför förra valet. Tvåa kom väl utanförskapet. Där visar siffrorna på ett ordentligt underskott hittills. Just som i ekonomin.

Så vad har vi fått? Samma arbetslöshet som tidigare och ett ökat utanförskap till priset av ökade lån.

Ett annat exempel på fin-fin trovärdighet igår var väl Maud Olofsson som utbrast något om att det väl är våra (dina och mina) pengar och inget som staten ska sitta på (ordalydelsen var en annan, men ni förstår innebörden). Och visst är det så. Fast just nu så är det vare sig statens pengar eller dina eller mina som ger mig "extra allt" (för att citera Reinfeldt). Pengarna är lånade av någon annan. Och Maud, det är människor som du och jag som betalar den räntan och den ökade amorteringen.

Och så var det det här med att lämna tydliga och konkreta besked... Göran Hägglund menade att pensionärerna "i god tid före valet" - efter sommaren - ska få besked om framtida skattelösningar. Detta säger han just efter att alliansen gnällt på oppositionen för att den rödgröna budgeten inte presenteras förrän i april.

Trovärdighet sa Bill.

Debatten 24/1 och Värmdö

Det är skillnad på att sitta i regeringsställning och i opposition. Reinfeldt förmådde igår inte att anta rollen som statsminister, förmådde inte att visa på konkreta genomförda åtgärder utan ifrågasatte istället Sahlins förmåga att leda landet. Ombytta roller.

Visst nämnde han någonstans att alliansen gjort stora satsningar för att minska den ekonomiska krisens effekter på välfärden ute i kommunerna. Och visst beslutades det i höstas om extra statsbidrag till kommunerna.

Värmdö fick 28,5 miljoner kronor för. Frid och fröjd? Nja... Eftersom pengen är ställd till kommunen (och inte tycks mer specificerad än så) blir det upp till den lokala moderatledda alliansregeingen att sätta in pengarna där man tycker att de gör mest nytta. Eller där man vill. I Värmdös fall innebar det att pengarna landar i budgetens resultatdel. Man menar att det är fel att sätta in extra medel i verksamheten (såsom att förhindra uppsägningar av lärare i år) eftersom "engångsbelopp inte har täckning kommande år".

Genom manövern låtsas man att man är bra på ekonomi. Man beter sig som vilken spekulativ daytrader som helst. Korta klipp framför långsiktighet.

Jag säger inte att man löser alla långsiktiga ekonomiska problem i Värmdö genom att säkra utvalda vitala delar av välfärden ett år till, men jag menar att det skulle ge oss mer tid att komma tillrätta med ickefungerande delar istället för att rasera det som finns och låta familjer med barn i "fel" skolor betala med risk för sämre utbildning (och allt det för med sig) för att alliansen i Värmdö för stunden ska kunna visa upp ett bättre ekonomiskt resultat.

Det är cynism.

Redovisning

Det slog mig att jag har ett utlovat inlägg att skriva. Det gäller julklappen från utbildningsnämndens ledning. Jag har läst Den orättvisa skolan och måste tyvärr medge att jag inte hittat så mycket matnyttigt i fråga om hur våra lokala moderater och folkpartister (med påhäng) valt att försöka komma tillrätta med kommunens problem inom skolområdet.

Å andra sidan kan man väl hoppas att boken fått dem att tänka till (de hade ju ändå valt just den) och att de valåret 2010 kommer att anta en ny riktning för att komma till rätta med de orättvisor som vi dras med här. Dock bör vi nog inte hoppas på för mycket i fråga om den sortens kovändningar.

Hur som helst så tycker jag att boken har sina poänger även om jag inte delar alla uppfattningar som presenteras. Det jag främst tänker ta med mig är kanske på ytan självklarheter men samtidigt punkter som sällan förverkligas:

Alla kan lyckas
Inte något revolutionerande påstående, men inom politiken tenderar vi (det visar inte minst boken) att acceptera att inte alla klarar att tillgodogöra sig undervisningen. Här måste vi arbeta hårdare genom hela linjen (med start i den politiska sfären) för att exempelvis alla ska gå ut grundskolan med fullständiga betyg. Att inte uppnå 100% måste innebära ett misslyckande som kräver omtag.

Tydligare mål
Jag har flera gånger tidigare skrivit om hur bristfälligt målarbete utbildningsnämnden haft. Det är självklart att en organisation inte kan fungera optimalt om den inte har tydliga riktlinjer. I vårt fall handlar det om att reda ut vad vi vill med skolan i Värmdö och därefter formulera det i få, realistiska och mätbara mål.

Jag tror att de två punkterna får räcka så länge. Deras sammanlagda innebörd genererar tillräckligt med hårt arbete ett bra tag framöver. När vi lyckats närma oss de här två jättarna kommer andra delar att komma fram, men för min del får fokus stanna här ett tag.

Bra start

Det var en givande utbildningsdag idag. Roligt att träffa så många andra och få sig till livs alla nyttiga lärdomar som förmedlades. Tack Aurora, Andrine, Annika, Johnny och Lasse med flera för det.
Nu rullar vi igång!

Ett tips för alla bloggläsare kommer här: Hänt i Värmdö
Läs och sprid!

Äntligen dags!

För mig innebär söndagen faktisk start för valåret 2010. Det blir heldag med kandidatutbildning och det ska bli riktigt roligt att verkligen samlas och tillsammans få starta resan mot maktskiftet i höst.

Som saker och ting ser ut nu är det helt upp till oss och jag hoppas innerligt att vi inte låter en endaste droppe rinna ur våra händer. Det kommer att bli ett spännande år. Det ska bli ett mycket bra år - följt av fler därtill...

Vi bygger en ny skön värld.

En högst opolitisk fundering i parantes

Efter helgerna kan det kännas svårt att åter börja förtjäna sin lön. Motståndet är kanske lite större än vanligt och uppstartssträckan lite längre.

Det är inget som är konstigt. Det kan till och med av vissa betraktas som sunt. Oavset vilket så menar jag att det i mångt och mycket är en fråga om inställning och attityd. Och som bekant är sådana inte något som vi bara ändrar på hur som helst sådär i förbifarten. Attitydförändringar växer oftast fram i maklig takt.

Det vore dock intressant att med inledande tankar i bagaget få veta hur man på andra håll förhåller sig till avslut av ledighet.

På tyska heter yrke beruf. Med en ändelse på det får vi berufung som betyder kall (som i dragning till snarare än en indikation på låg temperatur).

I det engelska språket hittar vi work (arbete) och närbesläktade working (fungerande).

För mig ligger båda språkens ord någonstans mellan neutral och ganksa positiv på någon form av otydlig värdeskala.

När vi tänker själva gör vi det som oftast på vårt modersmål och då ter det sig såklart intressant att vi i svenskan ofta talar om vårt jobb. Och det är klart att vi lätt lägger et oskyldigt -igt efter det. Uttalat eller inte så tror jag att den språkliga närheten lätt får oss att tänka jobbigt även när vi avser att bara tänka jobb. Då tänker vi arbete istället, menar den förslagne. Men där landar vi i vårt språk istället snabbt i ordet arbetsam.

Om min grumliga tes är riktig har tysk- och engelsktalande människor lättare att återgå till arbete efter ledighet. Och (konstaterar jag helt ovetenskapligt) det tycks i så fall som om vi skapat en underliggande språklig barriär som försvårar - eller i alla fall bromsar - en attitydförändring i positiv riktning till våra yrkesroller här i Sverige.