Resenären i centrum?

Guld och gröna skogar… Jag vill så gärna se mer tågtrafik i Sverige. Dels för att jag jobbar med det men framför allt för att jag tror att miljövinsterna och samhällsnyttan av ett mer utvecklat och effektivare använt järnvägsnät i Sverige är betydande.

Jag tror också att vi kommer att få se någon typ av fortsatt avreglering inom kort. Om den kommer att se ut som infrastrukturminister Torstensson vill eller om den utformas på något annat vis hoppas jag dock inte vara avgjort än. Jag menar nämligen att förslaget lämnar ett och annat i övrigt att önska.

I DN idag skriver Torstensson att spåren vi har idag inte utnyttjas fullt ut. Hon menar att det finns gott om plats vissa tider vissa dagar i vissa områden (men förmodligen inte i storstadsområdena). Och visst är det så.

Frågorna man i sammanhanget måste (även om man är minister) ställa sig – och finna rimliga svar till – är:

1. Finns det ett springande behov av att köra persontrafik mellan exempelvis Torsby och Kil på helgnätter?

2. Hur och när kommer fordonen dit och vart ska de ta vägen efter körningen? Och varifrån kommer de från början?

Det finns inget med all säkerhet givet svar på fråga ett eftersom just den sträckan säkert inte har prövats på de tiderna (av rimliga skäl).

På fråga två blir det rimliga svaret att fordonen inte kommer att finnas på plats när de är tänkta att användas. I alla fall inte utan att försvåra önskad trafik mellan exempelvis Göteborg och Karlstad och därmed också riskera att exempelvis godstrafiken mellan Hallsberg och Grums inte kan fungera.

Jag har givetvis inte några faktiska belägg för just dessa exempel, men det är heller inte det centrala. Det som betyder något är att varje tillagd körning får konsekvenser i flera steg. Störningar på spåren fungerar som ringar på vattnet. Dessa blir fler med ökad trafik, eller med fler typer av trafik.

I klarspråk betyder det att det i dagsläget inte kommer att köras fler tåg i en helt avreglerad marknad eftersom det först kräver en rejäl utbyggnad av anläggningen. Det vill säga fler dubbelspår, fler mötesmöjligheter på stationer och fler uppställningsspår (parkeringsplatser) på stationerna.

Innan det sker kommer vi inte att få se fler tåg. Vi kommer definitivt inte att få se ”ett större utbud med större variation i priser, avgångar, service och bekvämlighet”. Det finns det helt enkelt inte utrymme för idag.

Intressant är också tanken om ett differentierat banavgiftsystem. Tillsammans med tankegångarna om att all subventionerad trafik måste stå tillbaka för kommersiellt gångbar trafik väcker det viss oro. Vad händer till exempel med pendeltrafiken i storstadsområdena? Lokaltrafiken är ju allt som oftast landstingssubventionerad. Ska denna alltså stå tillbaka så att godstrafiken (som kan betala för sig) kommer att ta upp all kapacitet i rusningstid? Eller innebär det att vi får ett separat taxesystem för pendeltågen som kostar betydligt mycket mer än buss och tunnelbana eftersom banavgiften mellan sju och nio på morgonen är så dyr att SL känner sig tvungna att höja priserna ytterligare för att de ska ha en chans att förlägga verksamhet även dessa tider?

Orden om att resenären står i centrum kan alltså betyda antingen att våra pengar står i centrum eller att vi faktiskt står kvar i centrum eftersom det bara passerar godståg på spåren.

Och allt detta bara för att få bort SJ-monopolet… För visst är det vad det hela handlar om. Egentligen.