För vem byggs skolan?

På utbildningsnämnden i tisdags diskuterades huruvida vi skulle lämna en erinran till skolinspektionen avseende skapandet av ytterliggare upp till cirka 2700 gymnasieplatser i Stockholmsregionen.
Den typen av diskussioner förs såklart inte bara här i Värmdö just nu och avsikten är att ge skolinspektionen bättre lokal kunskap om behovet av gymnasieplatser innan de beviljar eller avslår ansökningar om nya friskolors tillkomst.

Såklart var skiljelinjen tydlig mellan majoritet och opposition. Alliansen menade att någon av de nya ju kunde vara bättre än befintliga och därför måste ges möjlighet att utvecklas. Resonemanget är tydligt och enkelt och fungerar alldeles utmärkt när det gäller blyertspennor, tomatpuré eller orienteringskartor.

Vår önskan om att lämna en erinran med tanke på att det redan idag finns 3700 gymnasieplatser för mycket i regionen och att elevunderlaget är på nedåtgående beaktades inte. Det hjäler inte att försöka förklara att det är skillnad på konsumenter av blyertspennor, tomatpuré och orienteringskartor och konsumenter av gymnasieskola (den sista gruppen kallas populärt elever).

Det är synd att alliansen i Värmdö genast tror att vår tvekan inför nyetablering av friskolor i regionen i grunden och endast handlar om en ovilja att se friskolor bredvid kommunala skolor. Det är nämligen inte sant. Driftsformen är inte intressant i den här diskussionen. Det hade varit minst lika förödande att starta nya kommunala gymnasieplatser. Det finns helt enkelt inget behov just nu.

Och problemen uppstår när tonåringar väljer skolor som inte klarar sig ekonomiskt. Inte bara tvingas de byta skola - i vissa fall kanske de också tvingas byta inriktning på utbildningen. Dessutom får kommunen (inte där skolan är belägen utan den där den drabbade eleven är skriven) ta den ekonomiska smällen.

Hur är det god utbildningspolitik?

Hoppas att borgliga politiker i andra kommuner i regionen har lite bättre förståelse för de faktiska problemen och inte bara fokuserar på marknadsekonomisk utslagning i längre perspektiv. För om skolinspektionen får signalen att det är fritt fram för alla som vill och följer den linjen så tvingas nuvarande nior inte bara klura på vilket program man vill läsa utan också fundera på de olika skolornas ekonomiska förutsättningar att överleva de närmaste åren.

Som om det inte var svårt nog ändå.