Under det senaste året när jag har verkat som fritidspolitiker i utbildningsfrågor har jag flera gånger hört hur det har beklagats att skolorna inte beaktar de mål som vi som nämnd sätter upp för deras verksamheter.
Såklart är det inte bra om en resultatenhet inte verkar för att nå de mål som satts upp i en målstyrningsorganisation utan sätter upp en egen agenda. Då missar man ju lite av poängen med hela upplägget.
Om det är så illa som några har uttryckt vet jag dock inte - men upplevelsen är illa nog.
Samtidigt måste jag konstatera att kritikerna som menar ovanstående i första hand bör rikta sin besvikelse åt ett annat håll än mot skolorna. När vi på gårdagens nämnd för tredje mötet i rad försökte formulera målen för 2010 kan det bara beskrivas som ett misslyckande.
Det har varit en hattigt hanterad process utan tydlig styrning och där delar av arbetsgruppens överenskomna tankar hela tiden kommit på bort(?!) när det varit dags att presentera dem för hela nämnden i samband med att beslut ska tas. Ingen har vetat om alla punkter verkligen är med eller om det verkligen var just den ena eller den andra ordalydelsen som önskades.
I avspeglingen av den hanteringen är det ett under att skolorna ens får några mål att självsvåldigt och felaktigt eventuellt välja att bortse ifrån.
Och sett ur samma synvinkel är det inte alls konstigt att man på skolorna kan ha svårt att ta nämndens mål på allvar med tanke på allvaret i nämndens problem att formulera sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar