Efter helgerna kan det kännas svårt att åter börja förtjäna sin lön. Motståndet är kanske lite större än vanligt och uppstartssträckan lite längre.
Det är inget som är konstigt. Det kan till och med av vissa betraktas som sunt. Oavset vilket så menar jag att det i mångt och mycket är en fråga om inställning och attityd. Och som bekant är sådana inte något som vi bara ändrar på hur som helst sådär i förbifarten. Attitydförändringar växer oftast fram i maklig takt.
Det vore dock intressant att med inledande tankar i bagaget få veta hur man på andra håll förhåller sig till avslut av ledighet.
På tyska heter yrke beruf. Med en ändelse på det får vi berufung som betyder kall (som i dragning till snarare än en indikation på låg temperatur).
I det engelska språket hittar vi work (arbete) och närbesläktade working (fungerande).
För mig ligger båda språkens ord någonstans mellan neutral och ganksa positiv på någon form av otydlig värdeskala.
När vi tänker själva gör vi det som oftast på vårt modersmål och då ter det sig såklart intressant att vi i svenskan ofta talar om vårt jobb. Och det är klart att vi lätt lägger et oskyldigt -igt efter det. Uttalat eller inte så tror jag att den språkliga närheten lätt får oss att tänka jobbigt även när vi avser att bara tänka jobb. Då tänker vi arbete istället, menar den förslagne. Men där landar vi i vårt språk istället snabbt i ordet arbetsam.
Om min grumliga tes är riktig har tysk- och engelsktalande människor lättare att återgå till arbete efter ledighet. Och (konstaterar jag helt ovetenskapligt) det tycks i så fall som om vi skapat en underliggande språklig barriär som försvårar - eller i alla fall bromsar - en attitydförändring i positiv riktning till våra yrkesroller här i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar