Försmak om förskolan i Värmdö efter valet

Utan att bli alldeles långrandig tänkte jag ge dig mina tankar om hur jag vill att utbildningssidan i Värmdö ska se ut och fungera efter valet - och då inte bara de kommande fyra åren.

Kaxigt tidsperspektiv? Nej, snarare en förhoppning om att utbildningspolitiken i Värmdö kan lära av det arbete som exempelvis Haninge har gjort med skolan. Där har grunden varit ett långsiktigt tänk som alla partier har valt att skriva under på. Tanken är att man inom den politiska organisationen, såväl som förvaltningen och skolorna hela tiden ska veta vad som gäller och att det kommer att fortsätta vara samma inriktning som gäller i överskådlig framtid.
Detta skulle kunna skapa en trygghet som Värmdös skolvärld behöver. Vi socialdemokrater i Värmdö hoppas få äran att sjösätta ett sådant arbete här i kommunen.

Innehållet då? Ja, för lugnet blir såklart bara värt något om vald linje leder till en bättre skola. Vi tycker att ett förverkligande av vårt program för skolan i Värmdö skapar förutsättningar för ett sådant lugn.

Med egna barn i förskolan har jag självklart extra många funderingar om vad som är bra och mindre bra på den fronten i Värmdö. Den första punkten på min egen förbättringslista blir gruppstorleken. Från att ha haft relativt små grupper (jämfört med riket) 2006 ligger siffrorna nu (2009) klart på fel sida snittet. Det i kombination med Värmdös svårigheter att attrahera utbildad personal skapar givetvis en försvårande grund för den utvecklande verksamhet som vi vill ska prägla barnens dagar.

Förskolan har väldigt stor inverkan på barnen som går där. För väldigt många är det här som man lär sig umgås med andra som befinner sig på samma nivå som en själv. Här formas och testas våra sociala färdigheter och det är här vi lär oss att fungera i oss själva tillsammans med andra - en färdighet som är central genom hela skoltiden. Det är här vi kan ge våra barn en första hjälp till en bättre skolgång. Därför gäller det för Värmdös förskolor att bland annat genom mindre barngrupper skapa dessa förutsättningar.

Fortsättningen är överlappningen mellan lek och lärande där det finns många saker att ta fasta på och lärandeverksamhet sker såklart överallt. Dock vill jag ta fasta på en punkt som jag personligen tror kan spela stor roll för våra barns framtid.
Studier visar nämligen att det är oerhört avgörande för ett barns framtid när hon eller han lär sig läsa. Om det sker i (eller före) första klass ökar chanserna till goda resultat - inte bara i svenska utan i alla ämnen. Lyckas barnet däremot inte att "knäcka läskoden" i ettan försvåras skolgången även i andra ämnen eftersom de förutsätter att man kan läsa. Därför måste det redan i förskolan finnas ett tydligt arbete med målsättningen att förbereda barnen för läsande.

Det var starten.
Med två veckor kvar till valet hoppas jag få återkomma med fler försmaker om ett bättre Värmdö inom kort.

Extra KF och en extra chans?

Den moderatledda alliansen i Värmdö har helt och fullt misslyckats i sitt arbete med skolpolitiken. Satsningar har blivit besparingar och lärartätheten sjunker lika snabbt som alla involverades förtroende för rådande organisation.

Det är rimligt att anta att (m)ajoriteten på kvällens extra Kommunfullmäktige (som bara ska handla om skolfrågor) kommer att be väljarna om en andra chans (och fyra år till) - något som man inte tycks vara intresserad av att ge de som verkligen är i behov av det nämligen Värmdös barn och ungdomar som i detta nu får lida av ointresse, oförmåga eller en kombination av båda.

Kom och lyssna på debatten med start klockan 18:00 i Ösbyskolan och få ännu mer klarhet i varför det är dags att byta ut Värmdös regering.

Extra KF om skolan

Jag glömde en viktig punkt i mitt tidigare inlägg. Här kommer den.

Den 2:a juni träffas kommunfullmäktige för ett extrainsatt möte med syfte att diskutera skolfrågor. Mötet sker efter att Värmdös socialdemokrater begärt detta.

Platsen är Ösbyskolan och tiden är (tror jag) 18:00.

Alla som är intresserade av Värmdös skolor hälsas välkomna.

Asvarsfull abdikering?

Det var möte i utbildningsnämnden igår. Det var välbesökt av föräldrar, lärare och rektorer. Det var (m)ajoritetens lätt förfinade version av utbildningschefens uppmärksammade tjänsteskrivelse som var anledningen till det stora intresset.

Vi föreslog att nämnden pausar cirkusen i skoldiskussionen och istället sätter oss ner tillsammans för att (i något som skulle kunna likna Haningemodellen) finna en gemensam linje att arbeta vidare ifrån. Vi tror att det skulle gagna verksamheten.
Vi föreslog att vi genom kommunfullmäktige verkar för att 10 av de 28,5 miljoner som Värmdö fått för att klara välfärden (och som (m)ajoriteten vill spara!?) läggs in i verksamheten för att tillse att våra skolor ges möjlighet att arbeta i drägliga förhållanden.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet sa NEJ. De sa också NEJ till att få större kännedom om kunskapsinhämtningen i våra skolor. De sa också NEJ till förslag om att utbildningsnämnden ska få redovisat förlag på åtgärder för att förbättra lärartätheten i kommunens skolor. Vi har idag sämst lärartäthet i länet och är inte på väg uppåt i rankingen.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet drev istället igenom ett beslut som innebär att externa konsulter ska utreda Värmdös skolor. Igen. En gång till. För några miljoner.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet drev istället igenom ett beslut som innebär att utbildningsnämnden framöver inte ska ansvara för Värmdös skolpolitik.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet svarade inte på frågan om vad som nu återstår för utbildningsnämnden att syssla med när kommunstyrelsen fått utbildningsnämndens ansvarsområde på sitt bord.

En moderat ledamot menade att beslutet att lämna över utbildningsnämndens ansvarsområde till kommunstyrelsen är ett bra exempel på ansvarstagande.

Jag hävdar att beslutet är att abdikera efter en hel mandatperiod full av misslyckanden och bristande förståelse för Värmdös barn och ungdomars väl.

Ett löfte om 40 extra miljoner har mynnat ut i ett minus på 53 miljoner. Det är en skillnad på 93 miljoner.

Att man efter att ha lagt 93 miljoner kronor mindre än utlovat tycker sig identifiera ett problem i Värmdös skolsystem och efter tre och ett halvt år menar att det nog (igen) är bra att göra en extern utredning menar man vara ett bevis för en aktiv skolpolitik.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt och beklämmande. Att skära i verksamhet kostar. Nu och framåt. Att inte lägga krut i verksamheten utan istället tillsätta nya utredningar är som att gå till doktorn, bli undersökt och få ett recept att hämta ut. Men istället för att gå till apoteket lägger man pengarna på ett nytt läkarbesök hos en annan läkare. Och en till. Och ännu en. Och ytterligare ett par stycken. Kanske i förhoppning att få en annan diagnos, men förmodligen blir det densamma. Det är inte direkt streetsmart - men det är (m)ajoritetspolitik i Värmdös utbildningsnämnd.

Värmdövalet är fyra månader bort. Kom ihåg det.

Läs också Björns tankar om gårdagens möte.

IG, sa Bull

Mycket riktigt och helt korrekt konstaterar (m)ajoriteten att utbildningsnämnden har alldeles för trubbiga verktyg för att på ett bra sätt mäta kvaliteten i Värmdös skolor och förskolor. Det är givetvis ett förbättringsområde som kräver insatser. Hela nämnden har länge varit enig i den diskussionen.

Men hur riktigt och sant det än är svarar det inte på den viktigaste frågan när utfallet av nämndens verksamhetsmål för 2009 nu presenteras. Att några målpunkter inte anses mätbara är givetvis beklämmande och kanske också talande för (m)ajoritetens sätt att hantera målarbetet. Jag har ältat och ältat den här frågan tidigare.

Huvudfrågan borde handla om att bara 8 av 29 uppsatta mål nås. Det är 28 % och IG så det visslar om det. Det finns ingen anledning att skriva någon omtenta – hela kursen måste läsas om för att det ens ska bli tal om G. Än värre blir betyget när (m)ajoriteten inte förmår att visa upp några som helst förslag på åtgärder för att få skutan på rätt köl.

Det kommer att ta tid och mycket arbete att få ordning på nämndens uppföljningsarbete, men att bilden idag är ofullständig är inte något skäl att förbise de resultat som faktiskt presenteras.

Rösta (S) i valet i höst. För att Värmdö förtjänar bättre.

IG

Det är aldrig roligt att behöva redovisa ett resultat som inte uppfyller förväntningar, krav eller uppsatta mål. Jag vet. Jag hade själv en period i gymnasiet där mina betyg inte låg på förväntad nivå för vare sig mig själv, mina föräldrar eller mina lärare. Jag våndades och det tog längre tid än vanligt att ta mig hem från skolavslutningen.

Det kändes inte skönt – men kanske nödvändigt – att sticka huvudet i sanden ett par timmar extra på café med halvdåligt kaffe som fick magontet att förstärkas ytterligare innan jag tillslut bet i det sura äpplet och gick hem. Hem för att låta min egen besvikelse möta andras.

Det var en arbetsam kväll (som såklart inte på något sätt mildrades av ett par timmars strutsbeteende) och ett halvjobbigt jullov som i resulterade i att jag lämnade min klass och kontinenten för ett ordentligt omtag med bättre fokus på skolarbetet. Det lyckades och jag känner sedan dess en stor tacksamhet till – framförallt – mina föräldrar som gav mig en så bra andra chans.

De flesta ges inte motsvarande möjlighet. De allra flesta måste lyckas på första försöket. Därför är det såklart oerhört viktigt att vi som politiker och förvaltning erbjuder skolledningar, lärare och elever rätt verktyg för att prestera förväntat resultat. Direkt. Framför allt måste berörda kunna räkna med att de resultat man redovisar är korrekta.

Att på gymnasiet plötsligt inse att kunskaperna man inhämtat i grundskolan inte motsvarar de betyg man har fått innebär inte bara att man måste kämpa lite till för att komma ifatt. Det kan också fungera som snubbeltråd för den skoltrötte som ändå valt att försöka lite till.

I Värmdö har vi haft problem med betygen i kärnämnena engelska, matematik och svenska en längre tid. Den senaste betygsutredningen visar att utvecklingen fortsätter att gå åt fel håll. Det är på alla sätt allvarligt. Det som får mig att bli extra bekymrad är att förvaltningen har försökt att mörka den senaste utredningen. Även för oss politiker som sitter i ansvarig nämnd. Jag frågar mig varför.

Att anta strutsbeteendet och stoppa huvudet i sanden vittnar om en medvetenhet om det egna misslyckandet. Ungefär där upphör dock alla positiva beskrivningar av försök att mörka. Det är eventuellt en kortsiktig lättnad som medför ett högt pris i form extra irritation.

Som tur är har vi politiker som Annika Andersson Ribbing som nosar upp den här typen av hantering. Och som tur är valde Värmdös socialdemokraters årsmöte i helgen att anta en motion som innebär tydligt fokus på tidig läskunnighet för ALLA eftersom vi kan se att de elever som inte snabbt lär sig läsa tenderar att få problem även i andra ämnen. Problem som inte sällan lever kvar genom hela skolgången.

Alla tjänar på en bättre skola. Därför satsar vi socialdemokrater mer på Värmdös barn istället för de hårda nedskärningar som dagens (m)ajoritet driver igenom.

Det är sex månader kvar till Värmdövalet 2010.

Nittio miljoner kronor

90.000.000:-

Det är en ansenlig summa som rätt använd kan göra skillnad. Med ett minustecken framför är den givetvis inte lika munter och tyvärr är det i den formen som summan märks i Värmdö.

90 miljoner kronor mindre är nämligen vad förskola och skola fått jämfört med vad alliansen lovade inför mandatperioden. Det gör 22,5 miljoner varje år. Det är mer än 60.000 kronor om dagen. I uteblivna medel.

Så värderar alliansen Värmdös framtid.

Vi tycker att Värmdös barn och ungdomar är värda bättre och det kommer bli tydligt efter ett maktskifte i höst.

Redovisning

Det slog mig att jag har ett utlovat inlägg att skriva. Det gäller julklappen från utbildningsnämndens ledning. Jag har läst Den orättvisa skolan och måste tyvärr medge att jag inte hittat så mycket matnyttigt i fråga om hur våra lokala moderater och folkpartister (med påhäng) valt att försöka komma tillrätta med kommunens problem inom skolområdet.

Å andra sidan kan man väl hoppas att boken fått dem att tänka till (de hade ju ändå valt just den) och att de valåret 2010 kommer att anta en ny riktning för att komma till rätta med de orättvisor som vi dras med här. Dock bör vi nog inte hoppas på för mycket i fråga om den sortens kovändningar.

Hur som helst så tycker jag att boken har sina poänger även om jag inte delar alla uppfattningar som presenteras. Det jag främst tänker ta med mig är kanske på ytan självklarheter men samtidigt punkter som sällan förverkligas:

Alla kan lyckas
Inte något revolutionerande påstående, men inom politiken tenderar vi (det visar inte minst boken) att acceptera att inte alla klarar att tillgodogöra sig undervisningen. Här måste vi arbeta hårdare genom hela linjen (med start i den politiska sfären) för att exempelvis alla ska gå ut grundskolan med fullständiga betyg. Att inte uppnå 100% måste innebära ett misslyckande som kräver omtag.

Tydligare mål
Jag har flera gånger tidigare skrivit om hur bristfälligt målarbete utbildningsnämnden haft. Det är självklart att en organisation inte kan fungera optimalt om den inte har tydliga riktlinjer. I vårt fall handlar det om att reda ut vad vi vill med skolan i Värmdö och därefter formulera det i få, realistiska och mätbara mål.

Jag tror att de två punkterna får räcka så länge. Deras sammanlagda innebörd genererar tillräckligt med hårt arbete ett bra tag framöver. När vi lyckats närma oss de här två jättarna kommer andra delar att komma fram, men för min del får fokus stanna här ett tag.

Tack Peter Bondesson och Elisabeth Dingertz för julklappen!

Gåvan från presidiet i utbildningsnämnden är – för att stilla utomstående läsares nyfikenhet – en bok betitlad Den orättvisa skolan och är utgiven av representanter för Svenskt Näringsliv. Jag ska läsa den med öppna ögon så snart jag kan men jag misstänker redan nu att den i vissa avseenden representerar en annan syn på skolan i samhället än min egen.

Det som gör mig nödgad att skriva dessa rader är den svårbestämbara känsla som infinner sig när jag tänker på titeln och funderar på dess innebörd relaterat till onsdagens kommunfullmäktige.

Julklappen kom dagen efter. Som en tanke? Eller ett finger i ögat?

På mötet diskuterades bland annat budgetrevidering. S framförde åter förslag om att använda 10 miljoner kronor av det extra statsbidraget för att stärka skolan. Syftet i förslaget är att om möjligt bibehålla nivån på välfärden i de svåra tider som är just nu. Konkret skulle det bland annat innebära att vi kunde rädda upp till 30 lärartjänster och också att Brunns skola skulle kunna få använda skolpengen till utbildning av elever istället för skuldsanering(!).

Alliansen ville såklart inte gå med på något sådant. Det skulle försvåra budgetdisciplinen och skapa problem 2011. Hur pengarna faktiskt ska användas vill ingen tala om. Bara att de kan komma till nytta senare. Surprise!

Sunt förnuft säger att vi har problem nu och att dessa drabbar människor nu. Hur man i efterhand ska undvika uppsägningar kan såklart ingen alliansföreträdare svara på. Hur man i efterhand ska se till att elever och personal på Brunns skola får de resurser som krävs för att verksamheten ska vara utvecklande vet ingen. Att problem som inte åtgärdas tenderar att växa vet nästan alla.

För mig är majoritetens rigida ovilja att i nuläget skapa drägliga och rättvisa förhållanden i Värmdös skolor omöjlig att förstå. Kanske kan julklappen Den orättvisa skolan ge mig större insikt i den värld där Bondesson och Dingertz hämtar sina tankegångar. Förhoppningsvis hjälper den mig i så fall också att i framtiden få politiker med deras synsätt att förstå varför alla vinner på att alla får rättvisa möjligheter till den utbildning som de har rätt till. Och varför en skolas vilja att inneha ett gott rykte bland presumtiva lärare och elever (samt dessas föräldrar) inte ensamt räcker som drivkraft och garant för att skolan faktiskt är eller blir bra.

Är en skola till för de barn som går där?

Jag vill svara ja på den frågan och kan för mitt liv inte förstå varför det finns ett motstånd mot att därför skyndsamt se till att situationen i Brunn löses på ett fungerande sätt.

Avskriv de gamla skulder till kommunen som skolan dras med. Att de drabbar de barn som går på skolan nu är helt oacceptabelt. De har ingen skuld i ärendet men med en bristande kvalitet i deras utbildning (vilket blir den naturliga och nödvändiga konsekvensen av skolans fokuserade arbete med skuldsanering) skapar vi en mycket allvarligare skuld som dessa individer får bära med sig vidare i livet.

Priset för den skulden vet ingen men att gissa att kostnaderna för kommunen riskerar att bli många gånger större är inte alls orealistiskt. Vad den kan bli för de enskilda individerna (med familjer) i form av sämre framtida utbildningsmöjligheter och sämre valmöjligheter på arbetsmarknaden vill jag inte spekulera i men konstaterar ändå att det inte är hållbart att belasta dessa människor på det sätt som nu sker.

Den moderatledda majoriteten låter åter igen kommunens invånare betala oskäliga pris för sina ekonomiska principers skull. Vi kan genom den politiska organisationen vi har se till att skolledningen i Brunn får arbeta med det som en skolledning bör arbeta med nämligen se till att barnen i skolan får en trygg kunskapsmiljö där de kan utvecklas.

Visst kommer det att kosta pengar och visst har vi brister i vår kommunala ekonomi men vi måste se längre än kommande års budget. Vi måste verka för en hållbar verksamhet och har inte råd att straffa barn bara för att de bor på Ingarö. De flesta av dem har faktiskt inte valt det själva.

Sämsta skolan i länet

Värmdö har liksom många andra kommuner fått utökat statsbidrag i form av ett engångsbelopp under hösten. I vårt fall är summan 28.5 miljoner kronor. Då den moderatledda alliansen i kommunen inte säkert visste var man ville lägga pengarna har vi gett dem en hint i form av ett förslag om att utbildningsnämnden ska hemställa om ytterligare medel i syfte att höja skolpengen 2010.

Detta för att i någon mån kompensera de uteblivna satsningar (om ytterligare 40 miljoner kronor till skolan) som alliansen genom Bondesson utlovade inför mandatperioden. Men framför allt föreslår vi det för att en granskning av länets kommuner gällande 2008 placerar Värmdö i en snällt uttryckt generande position.

I dagsläget ligger Värmdö sist i länets lista gällande kostnader för undervisning utslaget per elev. För att nå genomsnittsnivån krävs ytterligare 32 miljoner kronor till grundskolan.

Värmdö ligger vidare näst sist i förteckningen som listar lärartätheten och näst sist när det gäller andel lärare med pedagogisk högskoleexamen.

När det gäller kostnaden per elev så låg vi bättre än både kommungrupp och rikssnitt fram till 2006. Där efter har vi dalat på ett dramatiskt vis till nuvarande bottennoteringar.

Det tar tid att bygga välfärd men det går snabbt att rasera.

Någon kan tycka att det är bra att vara sparsam, men att betala för något som inte kommer att ge önskad återbäring för att man snålade med insatsen är bara dumt. För även om allianspolitikerna skulle strunta i eleverna i kommunen (det tror jag faktiskt inte att de egentligen gör) så innebär sämre skola sämre utbildning vilket i sin tur leder till minskade möjligheter till jobb och därmed en högre grad av utslagning. Och då kommer kommunen inte undan längre utan den sociala sidan får stå för den direkta notan samtidigt som kommunen får en negativ utveckling.

Fast å andra sidan markerade alliansföreträdare att just den sociala verksamheten nog kunde vänta sig en inte obetydlig del av de 28.5.
Ovanstående resonemang är alltså kanske redan kalkylerat.

Det är bekymmersamt att se hur Värmdös skolor halkar efter. Och det är sorgligt att veta att priset kommer att förfölja oss under en mycket lång tid framöver.

På tisdag (3/11) träffas utbildningsnämnden för att bland annat fatta beslut gällande vårt förslag. Det finns inga skäl i världen att inte göra allt som går för att skapa en bättre framtida skola i Värmdö och därmed ett bättre Värmdö i framtiden.

För vem byggs skolan?

På utbildningsnämnden i tisdags diskuterades huruvida vi skulle lämna en erinran till skolinspektionen avseende skapandet av ytterliggare upp till cirka 2700 gymnasieplatser i Stockholmsregionen.
Den typen av diskussioner förs såklart inte bara här i Värmdö just nu och avsikten är att ge skolinspektionen bättre lokal kunskap om behovet av gymnasieplatser innan de beviljar eller avslår ansökningar om nya friskolors tillkomst.

Såklart var skiljelinjen tydlig mellan majoritet och opposition. Alliansen menade att någon av de nya ju kunde vara bättre än befintliga och därför måste ges möjlighet att utvecklas. Resonemanget är tydligt och enkelt och fungerar alldeles utmärkt när det gäller blyertspennor, tomatpuré eller orienteringskartor.

Vår önskan om att lämna en erinran med tanke på att det redan idag finns 3700 gymnasieplatser för mycket i regionen och att elevunderlaget är på nedåtgående beaktades inte. Det hjäler inte att försöka förklara att det är skillnad på konsumenter av blyertspennor, tomatpuré och orienteringskartor och konsumenter av gymnasieskola (den sista gruppen kallas populärt elever).

Det är synd att alliansen i Värmdö genast tror att vår tvekan inför nyetablering av friskolor i regionen i grunden och endast handlar om en ovilja att se friskolor bredvid kommunala skolor. Det är nämligen inte sant. Driftsformen är inte intressant i den här diskussionen. Det hade varit minst lika förödande att starta nya kommunala gymnasieplatser. Det finns helt enkelt inget behov just nu.

Och problemen uppstår när tonåringar väljer skolor som inte klarar sig ekonomiskt. Inte bara tvingas de byta skola - i vissa fall kanske de också tvingas byta inriktning på utbildningen. Dessutom får kommunen (inte där skolan är belägen utan den där den drabbade eleven är skriven) ta den ekonomiska smällen.

Hur är det god utbildningspolitik?

Hoppas att borgliga politiker i andra kommuner i regionen har lite bättre förståelse för de faktiska problemen och inte bara fokuserar på marknadsekonomisk utslagning i längre perspektiv. För om skolinspektionen får signalen att det är fritt fram för alla som vill och följer den linjen så tvingas nuvarande nior inte bara klura på vilket program man vill läsa utan också fundera på de olika skolornas ekonomiska förutsättningar att överleva de närmaste åren.

Som om det inte var svårt nog ändå.

Kort om målstyrning

Under det senaste året när jag har verkat som fritidspolitiker i utbildningsfrågor har jag flera gånger hört hur det har beklagats att skolorna inte beaktar de mål som vi som nämnd sätter upp för deras verksamheter.

Såklart är det inte bra om en resultatenhet inte verkar för att nå de mål som satts upp i en målstyrningsorganisation utan sätter upp en egen agenda. Då missar man ju lite av poängen med hela upplägget.
Om det är så illa som några har uttryckt vet jag dock inte - men upplevelsen är illa nog.

Samtidigt måste jag konstatera att kritikerna som menar ovanstående i första hand bör rikta sin besvikelse åt ett annat håll än mot skolorna. När vi på gårdagens nämnd för tredje mötet i rad försökte formulera målen för 2010 kan det bara beskrivas som ett misslyckande.

Det har varit en hattigt hanterad process utan tydlig styrning och där delar av arbetsgruppens överenskomna tankar hela tiden kommit på bort(?!) när det varit dags att presentera dem för hela nämnden i samband med att beslut ska tas. Ingen har vetat om alla punkter verkligen är med eller om det verkligen var just den ena eller den andra ordalydelsen som önskades.

I avspeglingen av den hanteringen är det ett under att skolorna ens får några mål att självsvåldigt och felaktigt eventuellt välja att bortse ifrån.
Och sett ur samma synvinkel är det inte alls konstigt att man på skolorna kan ha svårt att ta nämndens mål på allvar med tanke på allvaret i nämndens problem att formulera sig.

Alive and kicking - Resursskolan är räddad!

Det var nog det konstigaste mötet jag har varit på. Kvällens utbildningsnömnd alltså. Det var en så märklig stämning. Men jag får återkomma till det någon annan gång. För ikväll är det bara en sak som är viktig.

Resursskolan lever!

Det var en enig nämnd - sånär som på miljöpartiet som valde att inte delta i beslutet - som valde att i remissyttrandet till produktionsstyrelsen föreslå att resursskolan blir kvar i sin nuvarande form fram till och med 2010.

Under tiden ska en ordentlig utredning genomföras med uppgift att lägga fram formerna för ett framtida system.

Det känns så bra! För även om det i och med denna sena vändning kan vara svårt att återställa en del av de skador som redan tillfogats så kommer i alla fall en stor del kunna räddas.

Jag vill framför allt skicka röda rosor till alla föräldrar som arbetat så otroligt hårt för det här - ni har varit helt fantastiska! Och det gäller såklart även personalen på resursskolan som också har gjort ett magnifikt arbete.
Jag hoppas verkligen att vi politiker nu kan återgälda er genom att denna gång se till att er verksamhet utvärderas på ett riktigt sätt så att en eventuell framtida förändring gynnar barnen och er just så som det är tänkt.

Jag vill också skicka en blomma till de centerpartister som satt press på frågan bland (m)ajoritetspolitikerna den senaste tiden och skapat förutsättningar för den jämkning som blev till idag.

Jag tänker sova gott inatt.
Det ska bli skönt.

Resurskolan - del ...

Hemkommen från ett hett möte i kommunhusets matsal. Hett i bemärkelserna faktisk temperatur och känslor.

Jag hade för avsikt att skriva något klokt och ordentligt redogörande från utbildningsnämndens träff med föräldrar, personal och andra intresserade av resursskolans framtid. Men jag orkar inte riktigt. Jag är för arg.

Jag har lyssnat på faktiska beskrivningar av konsekvenserna som följer nedmonteringen av resursskolan här i Värmdö och jag har hört upprörda, uppgivna, frustrerade och ledsna föräldrar till barn i resursskolan förklara för - framförallt - Peter Bondesson hur det som sker påverkar deras liv och deras barns liv. Jag har hört och läst en del av dessa beskrivningar tidigare men de gör lika ont i kroppen och själen varje gång.

Det handlar om existerande människor. Individer som just som du och jag lever sitt liv efter bästa förmåga. Som hoppas få så bra förutsättningar som möjligt för att lyckas i vårt samhälle.

Och så sitter vi där. Ett gäng amatörer (med något undantag) som har i uppdrag att ange riktningen. Uppgiften att tala om för dessa barn att de får gå den eller den vägen för att skaffa sina möjligheter till den bästa möjliga framtiden.

Och det vi säger är "Lycka till". Det känns så dåligt! Så ruttet!

Jag hoppas fortfarande, även om jag just i detta nu misströstar, att i alla fall sju av oss tretton ordinarie ledamöter i utbildningsnämnden på måndagens nämnd vågar säga att det här systemet inte är färdigt och att det bästa vi kan göra för att inte förvärra situationen är att stanna upp och låta det som är just nu få fortsätta vara tills vi som ansvarig nämnd faktiskt vet vad vi vill göra för de här barnen och dessutom ser att vi kan klara att leverera det i verkligheten.

Det räcker inte att säga att verksamheten kommer att utvärderas. Det räcker inte att mena att en kvalitetsgranskning kommer att genomföras. Det finns ingen andraserve för en verklig människa.

Bondesson och Dingertz med flera menar att det är försent att ändra beslutet som är fattat. För att organisationen redan börjat anpassa sig...
Men det kan väl bara betyda att den är anpassningsbar. Då går det ju att svänga igen. Och ja, jag vet att det inte görs på en femöring men många av de individer beslutet verkligen drabbar har svårt att vända på riktigt. Och om det nu är för deras skull - Bondesson säger ju att eleven ska stå i fokus - så är det väl bara att stanna upp och visa någon slags förståelse för situationen?

Och om det verkligen bara handlar om pengar... Tillsätt medel. Att säga att det inte finns pengar nu är att skapa en framtida skuld. Det går inte att snåla på de här barnen. En missad insats nu ökar riskerna för ett framtida utanförskap. Som kan vara ett helt liv. Förutom att det uppenbart medför merkostnader för samhället så är det så oerhört respektlöst.

Jag slutar så. Inte nöjd och lika arg som när jag började.

Och har du inget bättre för dig så dyk upp på vårt möte imorgon måndag. 19:00 i kommunhusets matsal. Det blir nog hett då också.

Resursskolan och de kommande dagarna

Tidigare i veckan träffades utbildningsnämndens arbetsutskott. Exakt vad som sas har jag ännu inte fått rapporterat så det får vänta.
Igår träffades produktionsstyrelsen. Jag har ingen rapport därifrån heller, men vet att Resursskolan diskuterades.

Istället vill jag påpeka att det nu på söndag finns möjlighet att för den intresserade träffa ansvariga tjänstemän och politiker på en träff rörande Resursskolan.
Klockan 18:00-20:00 i kommunhusets matsal är tid och plats.

Dagen efter klockan 19:00 träffas utbildningsnämnden i ett extra möte. Även detta möte är förlagt till kommunhusets matsal. Där kommer ärendet såklart också tas upp. Det här mötet är i vanlig ordning öppet för åhörare.

Väl mött!

Resursskolan på nätet

Diskussionerna om resursskolan har varit intensiva en tid och så kommer det att fortsätta ett tag till.

All möjlig kraft måste läggas på att se till att inga barn (och därmed hela familjer) kommer i kläm och drabbas av det som håller på att ske.

Föräldraförerningen har länge gjort ett stort arbete i det här och nu blir det ännu lättare att följa - och stötta - dem genom deras nyupplagda hemsida.

Titta in!

Resursskolan - föräldrarperspektiv

En förälder till barn i resursskolan har skrivit följande debattartikel. Kanske har du redan läst den på Annikas blogg (där finns också ett antal läsvärda kommentarer att ta del av).
En kortare version av artikeln lär komma i NVP i veckan, men här är hela tanken.
Läs den.

Vart tog Resursskolan vägen? Ingen som vet, ingen som vet

Den 2 juni deklarerar Peter Bondesson, FP och Anders Bergman, FP på NVP debatt att Resursskolan finns kvar.

Vi som har barn placerade i någon av Resursskolans enheter har dessvärre blivit smärtsamt medvetna om att så ej är fallet. Det skulle vara intressant att få veta exakt vad detta innebär för Bondesson och Bergman, för vi föräldrar får inte ekvationen att gå ihop.

Den senaste tiden har personal inom Resursskolan blivit informerade om att de ej kommer att ha sitt arbete kvar efter sommarlovet. Skolans rektor kommer att få gå, liksom skolans övriga administration. De av skolans elever, vilka är tillräckligt gamla att förstå mår i många fall mycket dåligt av den ovisshet ni politiker har orsakat. Förstå kanske egentligen är fel ordval i sammanhanget. För hur ska man egentligen kunna förstå? Detta totala vansinne! Kompetent personal riskerar sina arbeten och kommer i bästa fall att ersättas av, för uppdraget, okvalificerad personal.

I språkklassen, vilken ni hävdar ska få vara kvar, har konsekvenserna blivit omfattande. Språkklassen vänder sig till barn vilka har funktionshindret språkstörning. Flera elever i klassen har en grav språkstörning. Flera av barnen har dessutom ytterligare funktionshinder i kombination med sin språkstörning, exempelvis autistiska drag eller ADHD. I dagsläget arbetar en 1-5 lärare, en förskolelärare/specialpedagog, en talpedagog samt en logoped i klassen. Logopeden och talpedagogen delar i dagsläget på en heltidstjänst, dessa tjänster skulle behöva utökas, inte dras in.

Den 27/5 blev samtliga föräldrar i språkklassen personligt uppringda utav en representant för klassens arbetslag. Informationen vi fick var följande, all personal i klassen kommer att sägas upp, utom klassläraren. Spetskompetens försvinner. En av föräldrarna kontaktade Hemmestaskolans rektor Catharina Bråland för att höra på vilket sätt hon tänkte ersätta denna, för våra barn, ovärderliga kompetens.
Svaret blev: med tre barnskötare.
Personal med omfattande högskoleutbildning inklusive medicinskt utbildad personal riskerar således att ersättas med barnskötare. Barnskötare är en gymnasial utbildning.
Anledningen enligt rektorn är att pengarna inte räcker.

Men sa inte Peter Bondesson och Anders Bergman att man inte sparar på dessa barn? Vi får inte ekvationen att gå ihop. Kan någon vara snäll och förklara?

Någon från UKÄ har emellertid hävdad att 1-5 läraren i språkklassen har logopedkompetens. Man baxnar. En logoped har en medicinsk utbildning om ca 4,5 – 5 år. En lärare har en pedagogisk examen. Menar UKÄ att klassens 1-5 lärare har erhållit logopedkompetens enkom genom att arbeta tillsammans med en logoped? Om så är fallet måste det väl rimligen innebära att vi föräldrar också har logopedkompetens… Eller att en sjuksköterska har läkarkompetens… Nej, det faller givetvis på sin egen orimlighet. Detta börjar likna tjänstefel.

Men låt oss för en stund leka med tanken att klassens 1-5 lärare faktiskt har en logopedexamen utöver sin lärarexamen. Om detta skulle vara fallet, kan Bondesson, Bergman samt UKÄ vänligen tala om för oss hur det är möjligt att ge barnen individuell logopedbehandling flera gånger i veckan samt logopedträning i grupp samtidigt som övriga elever i klassen erhåller undervisning. Hur är den människan skapt som skulle kunna åstadkomma detta? Kan ni förklara? Vi förstår inte.

Vidare menar ni att eleven står i fokus för förändringarna inom Kommunen, föräldrar, elev och rektor ska samverka. Ni hävdar detta trots att så ej är fallet. Faktum är att rektorn i dagsläget kan välja att ”ta hem” en elev från Resursskolan för att istället placera eleven i hemskolan, trots att varken elev eller förälder vill detta. Även om det strider emot rekommendationer från medicinskt utbildad personal som i sina utredningar har fastställt att ett visst barn på grund av sitt funktionshinder behöver den placering vilken har kunnat erbjudas av Resursskolan. Elev och förälder är beroende av hemskolerektorns välvilja. Alliansen talar ofta om valfrihet. Vi undrar, valfrihet för vem? I Värmdö Kommun är valfrihet uppenbarligen villkorat med att eleven ej har något funktionshinder. Man gör således skillnad på folk och folk.

Givetvis menar vi inte att man ska kunna välja att gå i Resursskolan om skäl ej föreligger, på samma sätt som man rimligen inte kan gå i en fotbollsklass om man inte kan spela fotboll, eller i musikklass om man ej är musikalisk. Visa oss den forskning som säger att alla barn kan inkluderas samt hur detta kan ske utan att det finns förutsättningar ute på skolorna.

Cecilia Lindberg, förälder i till en elev i språkklassen, på uppdrag av övriga föräldrar i klassen.

Mon Dieu!

Känner du för att se en Molièrepjäs utan att hitta någon? Jag kan i så fall rekommendera ett besök till utbildningsnämndens sammanträden här i Värmdö. Du utlovas om inte en improviserad så i alla fall en oförberedd (och oftast) tragikomisk föreställning på cirka fem timmar. Det är dessutom helt gratis. Du kommer att få se prov på många av mänsklighetens mindre smickrande baksidor och uppleva mängder av såväl häpnadsväckande som oväntade vändningar och instick. Allt varvat med den dråpliga men obehagliga humor som hela tiden infinner sig i fransosens många mästerverk. Skillnaden från Molières pjäser är frånvaron av medveten ironi.

Det är viktigt att som åskådare hela tiden minnas just att replikerna inte är ämnade att vara ironiserande utan att de faktiskt beskriver vårt samtida samhälle och dess problematik så som det uppfattas av dem som är tänkta att leda detsamma. Givetvis skiljer sig varje föreställning något från tidigare men det genomgående och ständigt återkommande temat får nog sägas vara den enskilde människans rädsla för ansvar samt svårigheten att förhålla sig till begrepp som konsekvens och människor. Intressant är ur det perspektivet den utveckling som den trogne åskådaren kan börja skönja i förskjutningen på den balansvåg som mäter förtroendet för huvudpersonen (i varje föreställning kallad Ordföranden). Mer och mer ifrågasatt tvingas karaktären värja sig mot den aldrig sinande ström av frågor som hopar sig. Huvudtaktiken från dennes sida är att - tillsynes ganska framgångsrikt - passa frågan vidare till någon annan samtidigt som han söker verka aktiv och upptagen genom att ständigt misslyckas med att upprätthålla ordningen på talarlistan.

Gårdagens föreställning innehöll ett flertal fantastiska rolltolkningar. Många lyckas vara förvånansvärt trovärdiga i den dumhet som olika medlemmar i ensemblen då och då måste ikläda sig för att driva föreställningens frågeställningar till sin spets. Andra visade lika oväntade som välkomna prov på förnuft och insikt. En sedvanlig blandning således. Av högt och lågt.

Det som är mest beklämmande med dessa föreställningar (och gårdagen utgör inget undantag) är att det tycks krävas att kommunens medborgare försätts i svår oro eller inför fullbordat faktum för att möjliggöra vassheten i de grundstolpar som utgör manus. Jag är övertygad om att nämndens tillställningar hade varit både kortare och mindre uppseendeväckande om agendan yttrat ett mer genomtänkt, initiativtagande och styrande förhållningssätt till aktuella skeenden. Man hade också kunnat välja att ta ut en riktning som ligger i linje med medborgarnas strävan. Det hade dock inneburit mer bröd till medborgarna än skådespel och ensemblens arbete hade inte renderat samma mediala utrymme.

Nästa visning (en extraföreställning!) äger rum den 15:e juni och jag kan redan nu utifrån viskningar i kulisserna om tänkt agenda utlova ett spektakel utöver det vanliga som dock riskerar att bli mer tragiskt än komiskt och där orden ansvar, konsekvens och människa kommer att ställas mot varandra utifrån perspektiven utsatthet och värdighet.

Om synen på resursskolan

Att säga att resursskolan finns kvar är att hävda att rummet visst finns kvar men bortse från att det samtidigt töms på möblemanget.