Asvarsfull abdikering?

Det var möte i utbildningsnämnden igår. Det var välbesökt av föräldrar, lärare och rektorer. Det var (m)ajoritetens lätt förfinade version av utbildningschefens uppmärksammade tjänsteskrivelse som var anledningen till det stora intresset.

Vi föreslog att nämnden pausar cirkusen i skoldiskussionen och istället sätter oss ner tillsammans för att (i något som skulle kunna likna Haningemodellen) finna en gemensam linje att arbeta vidare ifrån. Vi tror att det skulle gagna verksamheten.
Vi föreslog att vi genom kommunfullmäktige verkar för att 10 av de 28,5 miljoner som Värmdö fått för att klara välfärden (och som (m)ajoriteten vill spara!?) läggs in i verksamheten för att tillse att våra skolor ges möjlighet att arbeta i drägliga förhållanden.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet sa NEJ. De sa också NEJ till att få större kännedom om kunskapsinhämtningen i våra skolor. De sa också NEJ till förslag om att utbildningsnämnden ska få redovisat förlag på åtgärder för att förbättra lärartätheten i kommunens skolor. Vi har idag sämst lärartäthet i länet och är inte på väg uppåt i rankingen.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet drev istället igenom ett beslut som innebär att externa konsulter ska utreda Värmdös skolor. Igen. En gång till. För några miljoner.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet drev istället igenom ett beslut som innebär att utbildningsnämnden framöver inte ska ansvara för Värmdös skolpolitik.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet svarade inte på frågan om vad som nu återstår för utbildningsnämnden att syssla med när kommunstyrelsen fått utbildningsnämndens ansvarsområde på sitt bord.

En moderat ledamot menade att beslutet att lämna över utbildningsnämndens ansvarsområde till kommunstyrelsen är ett bra exempel på ansvarstagande.

Jag hävdar att beslutet är att abdikera efter en hel mandatperiod full av misslyckanden och bristande förståelse för Värmdös barn och ungdomars väl.

Ett löfte om 40 extra miljoner har mynnat ut i ett minus på 53 miljoner. Det är en skillnad på 93 miljoner.

Att man efter att ha lagt 93 miljoner kronor mindre än utlovat tycker sig identifiera ett problem i Värmdös skolsystem och efter tre och ett halvt år menar att det nog (igen) är bra att göra en extern utredning menar man vara ett bevis för en aktiv skolpolitik.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt och beklämmande. Att skära i verksamhet kostar. Nu och framåt. Att inte lägga krut i verksamheten utan istället tillsätta nya utredningar är som att gå till doktorn, bli undersökt och få ett recept att hämta ut. Men istället för att gå till apoteket lägger man pengarna på ett nytt läkarbesök hos en annan läkare. Och en till. Och ännu en. Och ytterligare ett par stycken. Kanske i förhoppning att få en annan diagnos, men förmodligen blir det densamma. Det är inte direkt streetsmart - men det är (m)ajoritetspolitik i Värmdös utbildningsnämnd.

Värmdövalet är fyra månader bort. Kom ihåg det.

Läs också Björns tankar om gårdagens möte.

Ord eller handling, Hägglund?

När idé och verklighet skiljer sig åt kan man gå två vägar. Antingen rättar man idén efter rådande verklighet eller så arbetar man för att förändra verkligheten så att den stämmer överens med idén.

När Hägglund i DN debatt idag talar om KDs syn på jämställdhet känns det som om han i det sista fetstilta styckets avslutande mening hoppar över ordet mannens. Det står

Vi kristdemokrater är för jämställdhet och lika möjligheter mellan man och kvinna. Det är så självklart att det inte ska behöva sägas. Men vi ser också att det finns gränser för vilka tvångsmedel politiker har rätt att ta till. Vi är därför också det parti som konsekvent värnar om den enskildes fria val och motsätter oss kvotering.

Så klart ska det stå "...värnar om den enskilde mannens fria val..." . Sen kan jag tycka att att inte bara lika möjligheter ska vara en självklarhet utan också lika rättigheter men jag ska inte kräva för mycket. Jag är gud ske lov inte kristdemokrat.
___

Uppdaterat:
Högst läsvärda repliker på Hägglunds artikel i DN finns här och här.

Något annat block som tar fighten?

På ledarsidan i dagens DN skrivs det - som på andra ställen - om Sverigedemokraterna. Helt riktigt konstateras att de fortfarande bygger i stort sätt all sin politik på ett Vi och Dom-resonemang där Vi betyder svenskar och Dom betyder invandrare. Att Åkesson och kompani utåt i allt högre utsträckning jobbar för att sminka över det alltför uttalade främlingshatet som finns i medlemsleden för att uppfattas som seriösa och ansvarstagande råder det heller inget tvivel om. Samtidigt är det lätt att läsa att flera stora interna hyllningar handlar om uttalanden som tydligt anspelar på åsikten om att det för partiet är viktigt att skilja på människor beroende på härkomst.

På ledarsidan menar DN att det är förståeligt att Sahlin i P1s lördagsintervju skulle lämna en demonstration om Jimmie Åkesson dök upp samtidigt som man också menar att det skulle spela Åkesson rakt i händerna eftersom Sahlin skulle verka ojust. Det är en nödvändig risk som skulle minska för varje ytterligare partiledare som vågade vara lika tydlig. Dock tycks Reinfeldt fortsatt ovillig att göra någon som helst markering i den riktningen. Det är hög tid för regeringspartierna att ta ställning. Man kan inte fortsätta leva på Westerbergs tydlighet i frågan från 1990-talet.

Och med Hägglunds desperata jakt på nya väljargrupper blir det så klart inte lättare. Att kristdemokraterna tvingats begrava kärnfrågor för att få plats i regeringen har inte varit mycket att orda om - men när man nu självmant gräver gravarna för att hitta nya röster (de gamla väljarna har väl av förståeliga skäl tröttnat på bristen på identitet) sätter man ett nytt lågvattenmärke. Styrkan i en koalitionsregering ligger i att man kan dela upp frågor och fronter och ändå behålla trovärdighet. Men att en part lägger ner allt och bara står för populismen är så klart ingen långsiktigt hållbar lösning. Vare sig för partiet i fråga eller regeringen.

Med en fortsatt utveckling i tagen riktning kanske vi kan skönja en sammanslagning av KD och SD i framtiden. KDS igen?

***

Uppdaterat:

Okej. Efter att ha sett Åkessons debattartikel i Aftonbladet så måste ja givetvis revidera ovanstående som mellan raderna gör gällande att Sverigedemokraterna försöker förmedla en sund människosyn utåt. Det är uppenbarligen inte sant.