I dagens DN resonerar Hanne Kjöller om fattigdom och utanförskap. Det är viktiga begrepp som skrämmande nog fått en ökande betydelse i Sverige. Tyvärr missar hon en central poäng när hon sammanfattar sin syn i följande stycke:
"Men fattigdom i Sverige, i den mån man ens kan använda begreppet, handlar i första hand om annat [än om att kunna köpa ris]. Visst är det bökigt att ha ont om pengar, men värre är att inte kunna göra något åt det. Det är kanske stigmatiserande att inte ha en dator hemma, men ett större och allvarligare problem har den om inte kan använda en dator. Den vuxna människan som idag inte vet hur en dator fungerar lär ha svårt att få ett arbete och därmed ta sig ur sin fattigdom.”
Inser inte Hanne Kjöller att den som inte har tillgång till en dator (för att använda hennes exempel) förmodligen inte heller lär sig använda en dator? Förstår inte Hanne Kjöller att en elev idag (ganska tidigt) förväntas ha en dator hemma för iordningställande av inlämningsuppgifter med mera och att eleven utan dator får en mycket längre resa till ett G?
Jag kan hålla med om att diskussionen inte ska handla om rätt skomärke. Eller om man ska ha en MacBook eller en Sony VAIO för att åter anknyta till Kjöllers exempel. Men att inte ha ekonomiska medel för att upprätthålla en viss standard leder sanbbt till utanförskap. Och som Kjöller är inne på är utanförskap och fattigdom svårt att ta sig ur på egen hand. Det gäller både den utsatthet som Kjöller lyfter fram och den ekonomiska. Det är inte antingen eller utan både och. Därför ser många av oss gärna ett samhälle där alla som ändå hamnar i utanförskap (direkt ekonomiskt kopplad eller ej) får hjälp att komma tillbaka in i den allmänna gemenskapen. Utifrån sina förutsättningar.
Det är välfärd.
Mycket riktigt och helt korrekt konstaterar (m)ajoriteten att utbildningsnämnden har alldeles för trubbiga verktyg för att på ett bra sätt mäta kvaliteten i Värmdös skolor och förskolor. Det är givetvis ett förbättringsområde som kräver insatser. Hela nämnden har länge varit enig i den diskussionen.
Men hur riktigt och sant det än är svarar det inte på den viktigaste frågan när utfallet av nämndens verksamhetsmål för 2009 nu presenteras. Att några målpunkter inte anses mätbara är givetvis beklämmande och kanske också talande för (m)ajoritetens sätt att hantera målarbetet. Jag har ältat och ältat den här frågan tidigare.
Huvudfrågan borde handla om att bara 8 av 29 uppsatta mål nås. Det är 28 % och IG så det visslar om det. Det finns ingen anledning att skriva någon omtenta – hela kursen måste läsas om för att det ens ska bli tal om G. Än värre blir betyget när (m)ajoriteten inte förmår att visa upp några som helst förslag på åtgärder för att få skutan på rätt köl.
Det kommer att ta tid och mycket arbete att få ordning på nämndens uppföljningsarbete, men att bilden idag är ofullständig är inte något skäl att förbise de resultat som faktiskt presenteras.
Rösta (S) i valet i höst. För att Värmdö förtjänar bättre.
Det är aldrig roligt att behöva redovisa ett resultat som inte uppfyller förväntningar, krav eller uppsatta mål. Jag vet. Jag hade själv en period i gymnasiet där mina betyg inte låg på förväntad nivå för vare sig mig själv, mina föräldrar eller mina lärare. Jag våndades och det tog längre tid än vanligt att ta mig hem från skolavslutningen.
Det kändes inte skönt – men kanske nödvändigt – att sticka huvudet i sanden ett par timmar extra på café med halvdåligt kaffe som fick magontet att förstärkas ytterligare innan jag tillslut bet i det sura äpplet och gick hem. Hem för att låta min egen besvikelse möta andras.
Det var en arbetsam kväll (som såklart inte på något sätt mildrades av ett par timmars strutsbeteende) och ett halvjobbigt jullov som i resulterade i att jag lämnade min klass och kontinenten för ett ordentligt omtag med bättre fokus på skolarbetet. Det lyckades och jag känner sedan dess en stor tacksamhet till – framförallt – mina föräldrar som gav mig en så bra andra chans.
De flesta ges inte motsvarande möjlighet. De allra flesta måste lyckas på första försöket. Därför är det såklart oerhört viktigt att vi som politiker och förvaltning erbjuder skolledningar, lärare och elever rätt verktyg för att prestera förväntat resultat. Direkt. Framför allt måste berörda kunna räkna med att de resultat man redovisar är korrekta.
Att på gymnasiet plötsligt inse att kunskaperna man inhämtat i grundskolan inte motsvarar de betyg man har fått innebär inte bara att man måste kämpa lite till för att komma ifatt. Det kan också fungera som snubbeltråd för den skoltrötte som ändå valt att försöka lite till.
I Värmdö har vi haft problem med betygen i kärnämnena engelska, matematik och svenska en längre tid. Den senaste betygsutredningen visar att utvecklingen fortsätter att gå åt fel håll. Det är på alla sätt allvarligt. Det som får mig att bli extra bekymrad är att förvaltningen har försökt att mörka den senaste utredningen. Även för oss politiker som sitter i ansvarig nämnd. Jag frågar mig varför.
Att anta strutsbeteendet och stoppa huvudet i sanden vittnar om en medvetenhet om det egna misslyckandet. Ungefär där upphör dock alla positiva beskrivningar av försök att mörka. Det är eventuellt en kortsiktig lättnad som medför ett högt pris i form extra irritation.
Som tur är har vi politiker som Annika Andersson Ribbing som nosar upp den här typen av hantering. Och som tur är valde Värmdös socialdemokraters årsmöte i helgen att anta en motion som innebär tydligt fokus på tidig läskunnighet för ALLA eftersom vi kan se att de elever som inte snabbt lär sig läsa tenderar att få problem även i andra ämnen. Problem som inte sällan lever kvar genom hela skolgången.
Alla tjänar på en bättre skola. Därför satsar vi socialdemokrater mer på Värmdös barn istället för de hårda nedskärningar som dagens (m)ajoritet driver igenom.
Det är sex månader kvar till Värmdövalet 2010.
På lördag har Värmdö Arbetarekommun årsmöte. Jag hoppas och tror på en härlig dag. Vi ska bland annat behandla 37 motioner. Att det är så många vittnar om aktiviteten hos Värmdös socialdemokrater. Det märks att det är valår.
Och just eftersom det är valår ska vi också slå fast hur valsedeln till kommunfullmäktige ska se ut. Eftersom det är första gången jag kandiderar känns det såklart extra högtidligt.
Jag ser fram emot bra diskussioner och en energi som vi ska föra med oss in i valrörelsen och kampen för ett Värmdö som förtjänar mer. Det är på lördag 190 dagar kvar till valet. Vi kommer att behöva jobba hårt hela den perioden för att få möjlighet att skapa ett bättre Värmdö. Och tillsammans gör vi det. Med en bra start på lördag!
