Debatten 24/1 och Värmdö

Det är skillnad på att sitta i regeringsställning och i opposition. Reinfeldt förmådde igår inte att anta rollen som statsminister, förmådde inte att visa på konkreta genomförda åtgärder utan ifrågasatte istället Sahlins förmåga att leda landet. Ombytta roller.

Visst nämnde han någonstans att alliansen gjort stora satsningar för att minska den ekonomiska krisens effekter på välfärden ute i kommunerna. Och visst beslutades det i höstas om extra statsbidrag till kommunerna.

Värmdö fick 28,5 miljoner kronor för. Frid och fröjd? Nja... Eftersom pengen är ställd till kommunen (och inte tycks mer specificerad än så) blir det upp till den lokala moderatledda alliansregeingen att sätta in pengarna där man tycker att de gör mest nytta. Eller där man vill. I Värmdös fall innebar det att pengarna landar i budgetens resultatdel. Man menar att det är fel att sätta in extra medel i verksamheten (såsom att förhindra uppsägningar av lärare i år) eftersom "engångsbelopp inte har täckning kommande år".

Genom manövern låtsas man att man är bra på ekonomi. Man beter sig som vilken spekulativ daytrader som helst. Korta klipp framför långsiktighet.

Jag säger inte att man löser alla långsiktiga ekonomiska problem i Värmdö genom att säkra utvalda vitala delar av välfärden ett år till, men jag menar att det skulle ge oss mer tid att komma tillrätta med ickefungerande delar istället för att rasera det som finns och låta familjer med barn i "fel" skolor betala med risk för sämre utbildning (och allt det för med sig) för att alliansen i Värmdö för stunden ska kunna visa upp ett bättre ekonomiskt resultat.

Det är cynism.

Redovisning

Det slog mig att jag har ett utlovat inlägg att skriva. Det gäller julklappen från utbildningsnämndens ledning. Jag har läst Den orättvisa skolan och måste tyvärr medge att jag inte hittat så mycket matnyttigt i fråga om hur våra lokala moderater och folkpartister (med påhäng) valt att försöka komma tillrätta med kommunens problem inom skolområdet.

Å andra sidan kan man väl hoppas att boken fått dem att tänka till (de hade ju ändå valt just den) och att de valåret 2010 kommer att anta en ny riktning för att komma till rätta med de orättvisor som vi dras med här. Dock bör vi nog inte hoppas på för mycket i fråga om den sortens kovändningar.

Hur som helst så tycker jag att boken har sina poänger även om jag inte delar alla uppfattningar som presenteras. Det jag främst tänker ta med mig är kanske på ytan självklarheter men samtidigt punkter som sällan förverkligas:

Alla kan lyckas
Inte något revolutionerande påstående, men inom politiken tenderar vi (det visar inte minst boken) att acceptera att inte alla klarar att tillgodogöra sig undervisningen. Här måste vi arbeta hårdare genom hela linjen (med start i den politiska sfären) för att exempelvis alla ska gå ut grundskolan med fullständiga betyg. Att inte uppnå 100% måste innebära ett misslyckande som kräver omtag.

Tydligare mål
Jag har flera gånger tidigare skrivit om hur bristfälligt målarbete utbildningsnämnden haft. Det är självklart att en organisation inte kan fungera optimalt om den inte har tydliga riktlinjer. I vårt fall handlar det om att reda ut vad vi vill med skolan i Värmdö och därefter formulera det i få, realistiska och mätbara mål.

Jag tror att de två punkterna får räcka så länge. Deras sammanlagda innebörd genererar tillräckligt med hårt arbete ett bra tag framöver. När vi lyckats närma oss de här två jättarna kommer andra delar att komma fram, men för min del får fokus stanna här ett tag.

Bra start

Det var en givande utbildningsdag idag. Roligt att träffa så många andra och få sig till livs alla nyttiga lärdomar som förmedlades. Tack Aurora, Andrine, Annika, Johnny och Lasse med flera för det.
Nu rullar vi igång!

Ett tips för alla bloggläsare kommer här: Hänt i Värmdö
Läs och sprid!

Äntligen dags!

För mig innebär söndagen faktisk start för valåret 2010. Det blir heldag med kandidatutbildning och det ska bli riktigt roligt att verkligen samlas och tillsammans få starta resan mot maktskiftet i höst.

Som saker och ting ser ut nu är det helt upp till oss och jag hoppas innerligt att vi inte låter en endaste droppe rinna ur våra händer. Det kommer att bli ett spännande år. Det ska bli ett mycket bra år - följt av fler därtill...

Vi bygger en ny skön värld.

En högst opolitisk fundering i parantes

Efter helgerna kan det kännas svårt att åter börja förtjäna sin lön. Motståndet är kanske lite större än vanligt och uppstartssträckan lite längre.

Det är inget som är konstigt. Det kan till och med av vissa betraktas som sunt. Oavset vilket så menar jag att det i mångt och mycket är en fråga om inställning och attityd. Och som bekant är sådana inte något som vi bara ändrar på hur som helst sådär i förbifarten. Attitydförändringar växer oftast fram i maklig takt.

Det vore dock intressant att med inledande tankar i bagaget få veta hur man på andra håll förhåller sig till avslut av ledighet.

På tyska heter yrke beruf. Med en ändelse på det får vi berufung som betyder kall (som i dragning till snarare än en indikation på låg temperatur).

I det engelska språket hittar vi work (arbete) och närbesläktade working (fungerande).

För mig ligger båda språkens ord någonstans mellan neutral och ganksa positiv på någon form av otydlig värdeskala.

När vi tänker själva gör vi det som oftast på vårt modersmål och då ter det sig såklart intressant att vi i svenskan ofta talar om vårt jobb. Och det är klart att vi lätt lägger et oskyldigt -igt efter det. Uttalat eller inte så tror jag att den språkliga närheten lätt får oss att tänka jobbigt även när vi avser att bara tänka jobb. Då tänker vi arbete istället, menar den förslagne. Men där landar vi i vårt språk istället snabbt i ordet arbetsam.

Om min grumliga tes är riktig har tysk- och engelsktalande människor lättare att återgå till arbete efter ledighet. Och (konstaterar jag helt ovetenskapligt) det tycks i så fall som om vi skapat en underliggande språklig barriär som försvårar - eller i alla fall bromsar - en attitydförändring i positiv riktning till våra yrkesroller här i Sverige.