Utbildningspolitiska gråskalan

Utbildningsminister Björklund har under sina tre år på posten verkligen varit framgångsrik i att förenkla verkligheten och på så vis skapa diskussioner som varit så svart-vita att det inte ens går att tala om en gråskala.
Skickligt - och med god hjälp av media (som ju ganska ofta välkomnar de enkla budskapen) - har han lyckats få oss socialdemokrater att framstå som veliga, ovilliga och obenägna att se framåt. Inte för att vi är så, utan för att våra tankar befinner sig på den skala som Björklund så finurligt tagit bort.

Häpna har vi sett och hört Björklunds halvsanningar och förenklade verklighetsbeskrivningar utan att få genomslag för vår kritik. Nu börjar dock fler och fler förstå att ministern kanske inte sitter på de bästa lösningarna och kraven på en mer nyanserad bild stärks.

Ett par exempel på frågor som varit i ropet:

Frågan om fokus på kunskap i skolan har inte sällan ställts mot begrepp som trygghet. Som om de var varandras motpoler. I själva verket innebär givetvis en trygg miljö större utrymme för förmågan att tillgodogöra sig den kunskap som är det centrala i verksamheten. Inte bara för de svagare eleverna utan hela spektrat. Och det är väl egentligen här skiljelinjen finns. Vi vill att alla ska erbjudas en god skolmiljö där alla (inte bara de starkaste) ska ges möjlighet till en god kunskapsutveckling.

Skolans driftsform är en annan svart-vit fråga där vi blivit placerade i ett fack där vi inte längre befinner oss. För det är inte frågan om kommunal- respektive privatägd skola som är det intressanta. Istället handlar det om hur vi garanterar god kvalitet i både det korta och det längre perspektivet.

Allianssidans tankar om att en skolas rykte i sig är tillräcklig garant för en positiv utveckling grundar sig i tanken om fri konkurrens och må vara applicerbart på många marknader men är högst olämpligt när det handlar om vad vi önskar av framtiden.
Utslagning i skolvärlden är inte sällan segdragna processer där konkurs föregås av år av försämrade arbetsvillkor för såväl lärare som för elever.
Intressant är istället hur vi säkerställer att varje befintlig skola hela tiden förbättrar sin verksamhet. Det är faktiskt vår uppgift (som politiker) att se till att vi har fungerande skolor - vi får inte (som alliansens linje leder till) lasta över på blivande elever (och deras föräldrar) att granska enskilda skolors räkenskaper för att avgöra hur troligt det är att just den och den utbildningsplatsen kommer att finnas kvar under de år som utbildningen tar.

Möjlig ekonomisk vinst är en stark drivkraft men den innebär givetvis risktagande. Och risktagande är okej när det handlar om egna medel - inte när det handlar om andras barns framtid. Därför måste det finnas riktlinjer för hur privata vinster i utbildningssektorn används.
Det är vad diskussionen handlar om. Inte om privata alternativs vara eller inte vara.


Ps. Gå och rösta i kyrkovalet idag!

För vem byggs skolan?

På utbildningsnämnden i tisdags diskuterades huruvida vi skulle lämna en erinran till skolinspektionen avseende skapandet av ytterliggare upp till cirka 2700 gymnasieplatser i Stockholmsregionen.
Den typen av diskussioner förs såklart inte bara här i Värmdö just nu och avsikten är att ge skolinspektionen bättre lokal kunskap om behovet av gymnasieplatser innan de beviljar eller avslår ansökningar om nya friskolors tillkomst.

Såklart var skiljelinjen tydlig mellan majoritet och opposition. Alliansen menade att någon av de nya ju kunde vara bättre än befintliga och därför måste ges möjlighet att utvecklas. Resonemanget är tydligt och enkelt och fungerar alldeles utmärkt när det gäller blyertspennor, tomatpuré eller orienteringskartor.

Vår önskan om att lämna en erinran med tanke på att det redan idag finns 3700 gymnasieplatser för mycket i regionen och att elevunderlaget är på nedåtgående beaktades inte. Det hjäler inte att försöka förklara att det är skillnad på konsumenter av blyertspennor, tomatpuré och orienteringskartor och konsumenter av gymnasieskola (den sista gruppen kallas populärt elever).

Det är synd att alliansen i Värmdö genast tror att vår tvekan inför nyetablering av friskolor i regionen i grunden och endast handlar om en ovilja att se friskolor bredvid kommunala skolor. Det är nämligen inte sant. Driftsformen är inte intressant i den här diskussionen. Det hade varit minst lika förödande att starta nya kommunala gymnasieplatser. Det finns helt enkelt inget behov just nu.

Och problemen uppstår när tonåringar väljer skolor som inte klarar sig ekonomiskt. Inte bara tvingas de byta skola - i vissa fall kanske de också tvingas byta inriktning på utbildningen. Dessutom får kommunen (inte där skolan är belägen utan den där den drabbade eleven är skriven) ta den ekonomiska smällen.

Hur är det god utbildningspolitik?

Hoppas att borgliga politiker i andra kommuner i regionen har lite bättre förståelse för de faktiska problemen och inte bara fokuserar på marknadsekonomisk utslagning i längre perspektiv. För om skolinspektionen får signalen att det är fritt fram för alla som vill och följer den linjen så tvingas nuvarande nior inte bara klura på vilket program man vill läsa utan också fundera på de olika skolornas ekonomiska förutsättningar att överleva de närmaste åren.

Som om det inte var svårt nog ändå.

Snart tillbaka

Vänligen ursäkta ett otillbörligt långt oanonserat uppehåll i skrivandet. Jag skyller på årstiden och med den - den obefintliga intensiteten i nämndens arbete. Nu närmar sig dock verkligheten igen och med den en förhoppning om större engagemang från undertecknad vad gäller antalet inlägg här och läsvärdheten i desamma.

Det kommande året blir spännande och på många sätt svårare än det senaste. Om 13 månader är det val och det innebär givetvis att alla flanker kommer att vässa såväl pennor som armbågar och gärna hälla lite mer socker i saften.

Med tanke på de lokala siffrorna från EP-valet i juni så kan det bara gå åt ett håll och det fullt realistiska målet är givetvis maktskifte på Skogsbo. Vi är inte ett alternativ till alliansen. Vi är lösningen.

Snart igång igen...

Kort om målstyrning

Under det senaste året när jag har verkat som fritidspolitiker i utbildningsfrågor har jag flera gånger hört hur det har beklagats att skolorna inte beaktar de mål som vi som nämnd sätter upp för deras verksamheter.

Såklart är det inte bra om en resultatenhet inte verkar för att nå de mål som satts upp i en målstyrningsorganisation utan sätter upp en egen agenda. Då missar man ju lite av poängen med hela upplägget.
Om det är så illa som några har uttryckt vet jag dock inte - men upplevelsen är illa nog.

Samtidigt måste jag konstatera att kritikerna som menar ovanstående i första hand bör rikta sin besvikelse åt ett annat håll än mot skolorna. När vi på gårdagens nämnd för tredje mötet i rad försökte formulera målen för 2010 kan det bara beskrivas som ett misslyckande.

Det har varit en hattigt hanterad process utan tydlig styrning och där delar av arbetsgruppens överenskomna tankar hela tiden kommit på bort(?!) när det varit dags att presentera dem för hela nämnden i samband med att beslut ska tas. Ingen har vetat om alla punkter verkligen är med eller om det verkligen var just den ena eller den andra ordalydelsen som önskades.

I avspeglingen av den hanteringen är det ett under att skolorna ens får några mål att självsvåldigt och felaktigt eventuellt välja att bortse ifrån.
Och sett ur samma synvinkel är det inte alls konstigt att man på skolorna kan ha svårt att ta nämndens mål på allvar med tanke på allvaret i nämndens problem att formulera sig.

Alive and kicking - Resursskolan är räddad!

Det var nog det konstigaste mötet jag har varit på. Kvällens utbildningsnömnd alltså. Det var en så märklig stämning. Men jag får återkomma till det någon annan gång. För ikväll är det bara en sak som är viktig.

Resursskolan lever!

Det var en enig nämnd - sånär som på miljöpartiet som valde att inte delta i beslutet - som valde att i remissyttrandet till produktionsstyrelsen föreslå att resursskolan blir kvar i sin nuvarande form fram till och med 2010.

Under tiden ska en ordentlig utredning genomföras med uppgift att lägga fram formerna för ett framtida system.

Det känns så bra! För även om det i och med denna sena vändning kan vara svårt att återställa en del av de skador som redan tillfogats så kommer i alla fall en stor del kunna räddas.

Jag vill framför allt skicka röda rosor till alla föräldrar som arbetat så otroligt hårt för det här - ni har varit helt fantastiska! Och det gäller såklart även personalen på resursskolan som också har gjort ett magnifikt arbete.
Jag hoppas verkligen att vi politiker nu kan återgälda er genom att denna gång se till att er verksamhet utvärderas på ett riktigt sätt så att en eventuell framtida förändring gynnar barnen och er just så som det är tänkt.

Jag vill också skicka en blomma till de centerpartister som satt press på frågan bland (m)ajoritetspolitikerna den senaste tiden och skapat förutsättningar för den jämkning som blev till idag.

Jag tänker sova gott inatt.
Det ska bli skönt.