Frågan om placering av ensamma flyktingbarn är sorglig. Den hets som ses i kommentatorsfälten i nättidningar och bloggar är hemsk. Det skriker människoförakt, misstro och hat på många ställen. Och såklart hjälper det inte när företrädare för kommunen i fråga eldar på upprörda (rädda?) invånare.
Bland alla de rop som hörs blandas olika frågor ihop vilket såklart försvårar en konstruktiv diskussion och därmed klargörande om effekterna av beslut som fattats.
Å ena sidan skriker givetvis fallangen som vill stoppa all invandring till Sverige att det är fel att placera flyktingar i fler kommuner än idag. Å andra sidan ondgör sig skribenter över koncentrationerna av flyktingar och menar att det medför stora sociala problem i redan överbelastade kommuner.
Jag är av åsikten att vi visst ska ta emot människor som kommer hit. Jag tycker absolut att vi har råd och att vi har plats. Jag tycker också att fler kommuner måste ta sitt ansvar – och att det vilar ett tyngre ansvar på de mer välbärgade kommunerna att föregå med gott exempel (ungefär på samma sätt som vi förväntar oss att USA ska ta mer initiativ i - och större ansvar för miljödebatten). Jag är vidare övertygad om att förståelsen för de som kommer hit kan öka om vi väljer att se individerna snarare än generaliserande skräckbilder i form av samlingsbegrepp som Ronna och Rosengård (hur många transitplatser för ensamma flyktingbarn finns det där?).
Det finns röster som menar att andra länder – inte bara Sverige – måste ta ett större ansvar. Nu är det inte bara Sverige som tar emot flyktingar och att andra är sämre än oss räknat i numerär eller procent är ointressant. Det handlar om vår förmåga och de behov som de som kommer hit har, inte om andra länders förmåga och intresse.
Givetvis har Vellinge både råd och förutsättningar att se till att de flyktingar som placerats där får en bra vistelse. Man har alla möjligheter i världen att hjälpa dessa individer in i Sverige på ett bra sätt. Om man väljer den vägen. Väljer man vägen som man högljutt signalerat kan man å andra sidan snabbt hamna i en konfliktsituation där man skapar förutsättningar för alla de motsättningar som man menar riskerar att drabba orten. På så vis är det med all tydlighet en kommunal angelägenhet att se till att transitboendet i Hököpinge fungerar och att de boende där välkomnas.
Det handlar om människor. Som tänkande varelser har vi möjlighet att själva välja hur vi bemöter vår omgivning. Och som tänkande varelser kan vi välja att fundera på hur olika bemötanden kan tas emot och vilka konsekvenser det kan föra med sig. Because first impressions last.
6 kommentarer:
Trevligt att råkas Jakob. Hoppas vi ses i framtiden.
Detsamma!
Kul att det finns saker att göra...
Du väljer att rubriksätta ditt inlägg med First Impressions Last.
Det finns en poäng i det. Detta även om kanske flera skulle välja att applicera rubriken på annat sätt.
Visst finns det en pöbelkultur i kommentarsfält och i diverse forum där väl avvägda åsikter lyser med sin frånvaro. Tonläget där är högst uppskruvat.
Det faktum att man ofta missar målet hindrar dock inte att man adresserar och väcker frågor kring ett ämne som förtjänar debatt.
Polemiken är påtaglig; på ena sidan finner man dem som ensidigt försvarar flyktingmottagningen och som inte vill se någon reduktion i antalet personer som beviljas asyl.
Den andra sidan utgörs av individer vars motiv är oklara och som nog inte nöjer sig förrän flyktinmottagningen är reducerad till ganska exakt noll.
Jag befinner mig i mitten. Det betyder att jag varken omhudlar flyktingmottagningen som något väsentligt eller motsätter mig att vi tar emot flyktingar i viss omfattning.
Det hindrar dock inte att jag då och då ställer mig frågande till hur de etablerade partierna vägrar att ta med antalet människor som beviljas asyl och uppehållstillstånd i beräkningen.
Det synes mig inte svårt att sluta sig till att allt till syvend och till sist är en resursfråga.
Det är förknippat med en kostnad att sörja för att de männsiskor som beviljas uppehållstillstånd i Sverige får en bra start.
Jag tror att de allra flesta som idag har sympatier med tankegångar som syftar till en åtstramning av en förhållandevis generös invandringspolitik har det som sin utgångspunkt. Varken mer eller mindre.
Till dig som då förefaller vara tämligen oreserverat för en bibehållen flytkingmottagning så vill jag tälla några frågor:
Finns det som du ser det ett relevant samband mellan antalet flyktingar som beviljas uppehållstillstånd och de resurser som samhället behöver alockera för att möta behoven?
Blir integrationen av nyanlända mer komplicerad och resurskrävande om fler beviljas asyl?
Om de problem som kan konstateras idag och som har ett samband med brist på integration inte minskar, är du då villig att överväga en minskad flyktingmottagning?
Hoppas på ett svar.
Vänligen
P
@p
Först och främst. För mig känns det främmande att vara restriktiv i flyktingfrågor så länge det finns människor i världen som har behov av den hjälp som vi kan erbjuda.
Såklart kräver insatser och åtaganden resurser. Större åtaganden mer än mindre. Och jag anser att vi här i Sverige har råd med ganska stora åtaganden. Jag tror vidare att frånvaro av insatser leder till intolerans och brist på solidaritet och empati i den form som exepelvis Vällinge-historien visar prov på.
Jag tror att vi kan ta emot fler asylsökande än idag men att det kräver att vi samtidigt jobbar mer med vår attityd till andra människor. Tänker vi inte ta hand de som kommer eller rent av vara fientligt inställda finns det givetvis ingen poäng att ta emot flyktingar. Just då. Bollen ligger hos oss.
Och jag menar att vi har råd att ta emot fler asylsökande. Det handlar självklart om vad man prioriterar. I det kommer jag också in på din sista fråga. Du skriver om problem som orsakats av brist på integration och jag menar att den sortens problem visar på att vi behöver jobba mer med oss själva. Inte mer för oss själva.
Jag hyser sympatier för dina åsikter eftersom de så tydligt har solidaritet som utgångspunkt.
Omsorg om andras väl och ve, även de som finns utanför vår närmaste krets, är nobelt.
Inte desto mindre, "it takes two to tango", om jag nu ska försöka att finna en liknande snärtig formulering som du med rubriken i ditt inledande inlägg.
Förutom att jag saknar en mer utförlig beskrivning av hur det ska gå till rent praktiskt att skapa förutsättningarna för människor att "jobba med sig själva" och inte "för sig själva", så ställer jag mig frågande till om det överhuvudtaget är någonting som kan avkrävas människor under nuvarande förutsättningar.
En god tumregel får väl anses vara att man ser till att lösa de problem som föreligger innan man ger sig i kast med att lägga sten på börda?
Om målsättningen från din eller Socialdemokraternas sida är att vinna gehör för ett uttökat flyktingmottagande, så kommer det an på Er att påvisa det rimliga i det. Utmaningen är måhända mer av pedagogisk karaktär snarare än en moralisk.
Måhända är problemet inte bristande solidaritet med människor som söker en ny hemvist i Sverige utan brist på förståelse för ett system som så uppenbart inte klarar att leva upp till de föresatser som gör sig gällande i retoriken.
Är det en tanke som har slagit dig?
Att förorda solidaritet som lösning på ett systematiskt problem är som att förvänta sig att vänster hjärnhalva ska utföra den högra hjärnhalvans uppgifter.
Vänligen och med en önskan om en glad påsk.
P
@p.
Jag ser inte solidaritet som en lösning på ett problem. Att vara solidarisk är ett förhållningssätt.
Ansvar är exempel på något som kan avkrävas en individ - respekt är ett annat.
Förståelse och solidaritet är något jag önskar att vi som har var bättre på att känna. Det är vad jag vill och exempel på en förbättring jag önskar mig (av mig själv och min omgivning).
Det handlar om en förändrad attityd. En vänligare inställning. Det tar tid och det måste finnas intresse.
Det är i det avseendet som jag menar att bollen ligger hos oss.
Att inte lägga sten på börda utan lösa befintliga problem är bra men kräver att man är överens om - och tydlig med - problembilden.
Jag ser i inlägget Vällinges agerande som problematiskt. En Vällingemoderat ser nog en annan bild.
Glad påsk till dig med.
Skicka en kommentar