När jag samtalar med människor i vår kommun – om vår kommun – uppstår ofta situationer där vi småskrattar lite åt förslag, beslut och tillvägagångssätt. Det är lätt att falla in i och samtidigt oerhört beklämmande.
Det kan handla om missade intäkter på grund av att man av ideologiska skäl inte vill köpa mark billigt eller att man vägrar ta emot anbud från ickeprivata alternativ. Senaste löpet gäller väggtull på en framtida Skurubro (ja, det är Nacka, men det rör i högsta grad oss i Värmdö).
Vi läser om de här sakerna, skakar lätt på huvudet och skrockar lite.
Men om vi tänker efter.
Vad händer egentligen? Vad innebär alla de här turerna?
För varje ny tokighet som vi skrattar åt minskar förtroendet för den politiska ledningen och för förvaltningen. Och med det minskande förtroendet tynar tilltron till det demokratiska system som ger oss alla de möjligheter och rättigheter som vi tar för givet.
Visst, vissa medborgare blir upprörda och engagerade – och det är bra – men ännu fler känner förmodligen att det nog inte spelar så stor roll vilka pajasar som sitter i Skogsbo om dagarna och kvällarna. Det är då ytterlighetspartier får spelrum. Det är då de riktigt läskiga clownerna kan göra sina entréer.
Det är ett Värmdö som inte lockar.
Så vad kan vi göra? Vi måste givetvis se till att strålkastarna inte släcks och fortsätta påtala de snedsteg vi upptäcker men jag tror också att vi samtidigt måste hitta sätt att få majoriteten att låta oss hjälpa dem. Jag menar inte att vi ska göra hela jobbet åt dem men vi måste så smått börja duka för oss själva om inte annat.
Det är mindre än två år kvar innan det blir vår tur att ta över. När det sker vill i alla fall inte jag se något missnöjesparti i en eventuell vågmästarroll som den andra sidan väljer att utnyttja. För att undvika det krävs bättre ordning redan nu.
Vi måste därför fortsätta att springa in i stängda dörrar och ta smällar för att någon enstaka gång bryta igenom och visa att vi har ett bättre alternativ. Och jag tror att vi faktiskt måste sluta skratta åt tokigheterna för sett i ett större perspektiv är det verkligen inte roliga saker som sker.
Det gäller vår närmiljö och vår framtid. Inte bara idag och nästa år utan också om hur vi vill ha det om tio år och tjugo. Det är helt upp till oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar