Om att ta ansvar - och att ges.

Fredrik Reinfeldt säger att de röd-gröna partierna måste ta sitt ansvar i den osäkra parlamentariska situation som nu uppstått.
Givetvis åligger det alla i en demokratisk församling att verka för ett bra resultat. I det här fallet innebär det ett bättre Sverige.
Samtidigt måste Fredrik Reinfeldt tydligen påminnas om ett par saker:

1. Det är Fredrik Reinfeldt och hans lakejer i Alliansen som strävat efter den cementerade blockindelning som vi nu lever med. Det har varit en medveten långsiktig strategi som nu kräver ett ansvarstagande från initiativtagaren.

2. Att vi som tillhör de röd-gröna partierna i regel har en vidare syn på ansvarstagande och bryr oss om fler än oss själva och våra plånböcker innebär inte med nödvändighet att vi kan ses som en städpatrull ständigt redo att rycka ut för att Fredrik Reinfeldt undviker att se längre konsekvenser av ökande klyftor och segregering.

3. Just som Maria Wetterstrand och Peter Eriksson deklarerade igår så har vi alla ett ansvar inför våra väljare och i det ingår (i vårt fall) inte att bistå den regering som för en politik som inte innefattar jämlikhet eller solidaritet. Det ingår inte att bistå utförsäljningen av Sveriges egendom eller att äventyra framtiden genom att låta bli att föra en politik som också tänker på miljön.

Idéen om att köpa sig fri för att man är rik fungerar besvärande ofta. Men i princip aldrig hela vägen.
Ökade klyftor skapar ett mindre välmående samhälle och leder till missnöjesyttringar.
Fredrik Reinfeldt är chef för sin regering - inte för oppositionen.

Varsågod Fredrik Reinfeldt - det här är din skapelse. Det här är det Sverige du ansvarar för.
Ta hand om det.

Försmak om förskolan i Värmdö efter valet

Utan att bli alldeles långrandig tänkte jag ge dig mina tankar om hur jag vill att utbildningssidan i Värmdö ska se ut och fungera efter valet - och då inte bara de kommande fyra åren.

Kaxigt tidsperspektiv? Nej, snarare en förhoppning om att utbildningspolitiken i Värmdö kan lära av det arbete som exempelvis Haninge har gjort med skolan. Där har grunden varit ett långsiktigt tänk som alla partier har valt att skriva under på. Tanken är att man inom den politiska organisationen, såväl som förvaltningen och skolorna hela tiden ska veta vad som gäller och att det kommer att fortsätta vara samma inriktning som gäller i överskådlig framtid.
Detta skulle kunna skapa en trygghet som Värmdös skolvärld behöver. Vi socialdemokrater i Värmdö hoppas få äran att sjösätta ett sådant arbete här i kommunen.

Innehållet då? Ja, för lugnet blir såklart bara värt något om vald linje leder till en bättre skola. Vi tycker att ett förverkligande av vårt program för skolan i Värmdö skapar förutsättningar för ett sådant lugn.

Med egna barn i förskolan har jag självklart extra många funderingar om vad som är bra och mindre bra på den fronten i Värmdö. Den första punkten på min egen förbättringslista blir gruppstorleken. Från att ha haft relativt små grupper (jämfört med riket) 2006 ligger siffrorna nu (2009) klart på fel sida snittet. Det i kombination med Värmdös svårigheter att attrahera utbildad personal skapar givetvis en försvårande grund för den utvecklande verksamhet som vi vill ska prägla barnens dagar.

Förskolan har väldigt stor inverkan på barnen som går där. För väldigt många är det här som man lär sig umgås med andra som befinner sig på samma nivå som en själv. Här formas och testas våra sociala färdigheter och det är här vi lär oss att fungera i oss själva tillsammans med andra - en färdighet som är central genom hela skoltiden. Det är här vi kan ge våra barn en första hjälp till en bättre skolgång. Därför gäller det för Värmdös förskolor att bland annat genom mindre barngrupper skapa dessa förutsättningar.

Fortsättningen är överlappningen mellan lek och lärande där det finns många saker att ta fasta på och lärandeverksamhet sker såklart överallt. Dock vill jag ta fasta på en punkt som jag personligen tror kan spela stor roll för våra barns framtid.
Studier visar nämligen att det är oerhört avgörande för ett barns framtid när hon eller han lär sig läsa. Om det sker i (eller före) första klass ökar chanserna till goda resultat - inte bara i svenska utan i alla ämnen. Lyckas barnet däremot inte att "knäcka läskoden" i ettan försvåras skolgången även i andra ämnen eftersom de förutsätter att man kan läsa. Därför måste det redan i förskolan finnas ett tydligt arbete med målsättningen att förbereda barnen för läsande.

Det var starten.
Med två veckor kvar till valet hoppas jag få återkomma med fler försmaker om ett bättre Värmdö inom kort.

Klyftor och konsekvenser. Helt kort.

Visste du att ett ojämlikt samhälle skapar mer ohälsa? "Ja, ja", tänker någon, "såklart att fattigdom skapar större ohälsotal".
Jo, men visste du att ett ojämlikt samhälle faktiskt tenderar att skapa mer ohälsa i alla pinnhål på stegen?

Vi talar ofta om morötter och vår ständiga strävan uppåt i hierarkin. Och det blåa laget talar gärna om individens drivkraft och det egna ansvaret att jobba sig uppåt i sina försök att försvara sin politik som lämnar den lottlöse just lottlös.
Just denna strävan är central i regeringens plånbokspolitik som faktiskt innebär att ju fler du placerar under dig på statusstegen desto större belöning får du i form av förbättrade ekonomiska förutsättningar.
Jag kan i viss utsträckning också ha en tilltro till morotstanken men jag ser en väsentlig risk i att ha det som grund. Forskning visar nämligen att ett ojämlikt samhälle (där klyftor får växa - och inte sällan ses just som den grundläggande drivkraften framåt i arbetet med det slutgiltiga målet ekonomisk tillväxt) också skapar social stress i mycket högre omfattning än i mer jämlika samhällen.

Vad innebär då social stress?
Att hög stressnivå är skadligt har varit känt ganska länge. När man började forska på vilka sjukdomar som stress orsakade tittade man främst på de grupper där man trodde sig hitta de mest stressade människorna - i toppen av pyramiden (de som man tycker jobbar mest). Man fann ökad risk för hjärtsjukdomar, diabetes, impotens hos män, missfall hos kvinnor och matsmältningsproblem.
Senare har man accepterat att stress faktiskt återfinns i alla samhällsgrupper. Man har också börjat titta på vilka faktorer som utlöser skadlig stress. Topplistan är den här:
1. Låg social status.
2. Brist på vänner.
3. Stress tidigt i livet.

Den kvicktänkte inser snart att med en sådan topplista återfinns störst fog för skadlig stress bland de mindre bemedlade grupperna och att ohälsan kan bli ganska omfattande i ett samhälle som tillåter stora ekonomiska klyftor. Det är givetvis inte bara otrevligt att låta sådana förhållanden råda - det är dessutom ekonomiskt oförsvarbart.
Kostnaderna för att ta hand om de förhöjda sjuktal som dessa system medför blir enorma. Så länge man inte också menar att de som befinner sig i den utsatta situationen själv ska ta sig ur den...

Som tur är har vi en stark tradition i Sverige att inte lämna någon utanför. Vi har länge arbetat fram ett solidariskt socialt tänk som innebär att alla ska få plats. Detta är såklart klokt och minskar givetvis riskerna för att uppleva första punkten på topplistan ovan - Låg Social Status.
Tyvärr har vi sedan ett tag tillbaka börjat ta solidariteten för givet. Vi har börjat se den som något som alltid kommer att finnas där utan att vi själva behöver bidra. Det är fel. Och det har lett till en större acceptans för statushetsen och den individuella tävlingen uppåt på stegen.
En konsekvens av detta är att fler löper större risk att uppleva att man tappar i social status. I alla skikt ska det hela tiden jämföras och testas på vilken plats i hierarkin man befinner sig och vem som helst kan när som helst tappa mark. Det hela utvecklar sig lätt till en negativ spiral för den som upplever sig vara på väg åt fel håll.

Alltså är ett samhälle med mindre ekonomiska klyftor att föredra för alla som bor där - inte bara de som inte får lika långt upp. Det handlar egentligen bara om att våga se förbi den kortsiktiga eventuella vinst som en extra papperslapp i plånboken ger och därmed också se vad den extra papperslappen kostar i andra änden.

Som järnvägare är det lätt att dra en parallell till diskussionen om hur SJ sköter sig som företag. Företaget som gör stora vinster gör det eftersom man under en längre tid överutnyttjat sina tåg och dragit ner på underhållet. Man skapar en bubbla som tillslut måste spricka och att då resa sig igen är både mycket dyrare (än om man inte haft lika bråttom från början) och tar mycket längre tid.
För ett företag kan det vara värt att ta den chansen även om risken finns att man går under. För ett samhälle får det sistnämnda inte vara ett alternativ.
För Sverige handlar det om att välja en linje som inte bara jobbar för nästa kvartalsrapport utan också säkerställer en hållbar utveckling där servicen når alla som behöver den. I tid.