Jag läste någonstans idag en notis (minns inte var men hittar sent omsider grunden på DN debatt) om att mer än fyra av tio kvinnor som anmält sin nuvarande eller före detta partner för misshandel utsätts för ytterligare misshandel av samme man inom fyra år.
Mer än fyra av tio.
Nästan varannan kvinna i Sverige som har haft modet att anmäla en man (som inte sällan påstått att han älskar henne) för att han har slagit henne blir slagen av samma man igen. Förmodligen finns det - som ofta i denna typ av statistik - dessutom ett inte obetydligt mörkertal vad gäller oanmälda fall av misshandel. Både i första och andra ledet.
Enligt SCB har 7,5 % av Sveriges kvinnor (16 år och äldre) svarat ja på frågan om de har blivit utsatta för våld eller hot om våld 2007. I gruppen ensamstående kvinnor med barn är andelen 18 %.
Mäns våld mot kvinnor är inte en vidare nyhet. Vare sig som sett till förekomsten eller dess mediavärde. Att vi i Sverige idag inte klarar av att skydda kvinnor från våldsamma män som dessutom i så stor utsträckning visar sig vara benägna att slå igen och igen och igen är tragiskt och fruktansvärt. Och väldigt svårt att förstå.
Att det är just gruppen ensamstående kvinnor med barn som har en av de högsta andelar kvinnor som utsatts för våld eller hot om våld är extra tragiskt eftersom studier visar samband mellan kvinnomisshandel och barnmisshandel.
FN har sett att det här är ett problem i Sverige. När ska vi klara av att komma tillrätta med det? Och hur kan vi lära oss att förstå att en våldshandling sällan är en engångsföreteelse utan ett återkommande beteende? Och hur kan vi hjälpa kvinnor som utsätts för dessa män?
Relevanta men inte nya frågor i Sverige 2010.
Tillägg efter att ha hittat dagens DN debatt:
Författarna till artikeln på DN debatt svarar till viss del på den sista frågan. Tydligare lagstiftning och bättre kontroll av myndigheter. Jag vill lägga till medvetenhet om hur verkligheten är så att vi lättare kan se vad som sker och vad det betyder.
2 kommentarer:
Du vet väl att kvinnors andel som våldsverkare inom relationsvåldet är lika hög som männens? Skillnaden ligger endast i att mannen åtalas medan kvinnan slipper undan. Är det därför du använder termen "Mäns våld", eller har du något annat syfte?
Mitt syfte med texten är väl tydligt? Jag vill få fler att få upp ögonen för missförhållanden som på ett ytterst obehagligt sätt drabbar en grupp i vårt samhälle som redan i många (andra) hänseenden är hårt utsatt - ensamstående mödrar.
Jag har inte tittat på statistik gällande kvinnors våld mot män i relationer och kan därför inte ifrågasätta ditt påstående (men du redovisar inga siffror). Dock tänker jag mig att om man vet hur dessa siffror ser ut så känner man säkert också till effekterna av våldet (och skillnaderna i dessa effekter) och borde då också kunna inse att det drabbar kvinnor (och barn) i mycket allvarligare omfattning än män.
När det gäller åtalsfrågan så tycks det idag dessutom inte spela så stor roll (som det borde) om gärningsmannen döms eller ej eftersom huvudproblemet handlar om att dessa våldsverkare misshandlar samma (och andra?) kvinnor igen i alla fall.
Skicka en kommentar