Tack Peter Bondesson och Elisabeth Dingertz för julklappen!

Gåvan från presidiet i utbildningsnämnden är – för att stilla utomstående läsares nyfikenhet – en bok betitlad Den orättvisa skolan och är utgiven av representanter för Svenskt Näringsliv. Jag ska läsa den med öppna ögon så snart jag kan men jag misstänker redan nu att den i vissa avseenden representerar en annan syn på skolan i samhället än min egen.

Det som gör mig nödgad att skriva dessa rader är den svårbestämbara känsla som infinner sig när jag tänker på titeln och funderar på dess innebörd relaterat till onsdagens kommunfullmäktige.

Julklappen kom dagen efter. Som en tanke? Eller ett finger i ögat?

På mötet diskuterades bland annat budgetrevidering. S framförde åter förslag om att använda 10 miljoner kronor av det extra statsbidraget för att stärka skolan. Syftet i förslaget är att om möjligt bibehålla nivån på välfärden i de svåra tider som är just nu. Konkret skulle det bland annat innebära att vi kunde rädda upp till 30 lärartjänster och också att Brunns skola skulle kunna få använda skolpengen till utbildning av elever istället för skuldsanering(!).

Alliansen ville såklart inte gå med på något sådant. Det skulle försvåra budgetdisciplinen och skapa problem 2011. Hur pengarna faktiskt ska användas vill ingen tala om. Bara att de kan komma till nytta senare. Surprise!

Sunt förnuft säger att vi har problem nu och att dessa drabbar människor nu. Hur man i efterhand ska undvika uppsägningar kan såklart ingen alliansföreträdare svara på. Hur man i efterhand ska se till att elever och personal på Brunns skola får de resurser som krävs för att verksamheten ska vara utvecklande vet ingen. Att problem som inte åtgärdas tenderar att växa vet nästan alla.

För mig är majoritetens rigida ovilja att i nuläget skapa drägliga och rättvisa förhållanden i Värmdös skolor omöjlig att förstå. Kanske kan julklappen Den orättvisa skolan ge mig större insikt i den värld där Bondesson och Dingertz hämtar sina tankegångar. Förhoppningsvis hjälper den mig i så fall också att i framtiden få politiker med deras synsätt att förstå varför alla vinner på att alla får rättvisa möjligheter till den utbildning som de har rätt till. Och varför en skolas vilja att inneha ett gott rykte bland presumtiva lärare och elever (samt dessas föräldrar) inte ensamt räcker som drivkraft och garant för att skolan faktiskt är eller blir bra.

Är en skola till för de barn som går där?

Jag vill svara ja på den frågan och kan för mitt liv inte förstå varför det finns ett motstånd mot att därför skyndsamt se till att situationen i Brunn löses på ett fungerande sätt.

Avskriv de gamla skulder till kommunen som skolan dras med. Att de drabbar de barn som går på skolan nu är helt oacceptabelt. De har ingen skuld i ärendet men med en bristande kvalitet i deras utbildning (vilket blir den naturliga och nödvändiga konsekvensen av skolans fokuserade arbete med skuldsanering) skapar vi en mycket allvarligare skuld som dessa individer får bära med sig vidare i livet.

Priset för den skulden vet ingen men att gissa att kostnaderna för kommunen riskerar att bli många gånger större är inte alls orealistiskt. Vad den kan bli för de enskilda individerna (med familjer) i form av sämre framtida utbildningsmöjligheter och sämre valmöjligheter på arbetsmarknaden vill jag inte spekulera i men konstaterar ändå att det inte är hållbart att belasta dessa människor på det sätt som nu sker.

Den moderatledda majoriteten låter åter igen kommunens invånare betala oskäliga pris för sina ekonomiska principers skull. Vi kan genom den politiska organisationen vi har se till att skolledningen i Brunn får arbeta med det som en skolledning bör arbeta med nämligen se till att barnen i skolan får en trygg kunskapsmiljö där de kan utvecklas.

Visst kommer det att kosta pengar och visst har vi brister i vår kommunala ekonomi men vi måste se längre än kommande års budget. Vi måste verka för en hållbar verksamhet och har inte råd att straffa barn bara för att de bor på Ingarö. De flesta av dem har faktiskt inte valt det själva.