Sämsta skolan i länet

Värmdö har liksom många andra kommuner fått utökat statsbidrag i form av ett engångsbelopp under hösten. I vårt fall är summan 28.5 miljoner kronor. Då den moderatledda alliansen i kommunen inte säkert visste var man ville lägga pengarna har vi gett dem en hint i form av ett förslag om att utbildningsnämnden ska hemställa om ytterligare medel i syfte att höja skolpengen 2010.

Detta för att i någon mån kompensera de uteblivna satsningar (om ytterligare 40 miljoner kronor till skolan) som alliansen genom Bondesson utlovade inför mandatperioden. Men framför allt föreslår vi det för att en granskning av länets kommuner gällande 2008 placerar Värmdö i en snällt uttryckt generande position.

I dagsläget ligger Värmdö sist i länets lista gällande kostnader för undervisning utslaget per elev. För att nå genomsnittsnivån krävs ytterligare 32 miljoner kronor till grundskolan.

Värmdö ligger vidare näst sist i förteckningen som listar lärartätheten och näst sist när det gäller andel lärare med pedagogisk högskoleexamen.

När det gäller kostnaden per elev så låg vi bättre än både kommungrupp och rikssnitt fram till 2006. Där efter har vi dalat på ett dramatiskt vis till nuvarande bottennoteringar.

Det tar tid att bygga välfärd men det går snabbt att rasera.

Någon kan tycka att det är bra att vara sparsam, men att betala för något som inte kommer att ge önskad återbäring för att man snålade med insatsen är bara dumt. För även om allianspolitikerna skulle strunta i eleverna i kommunen (det tror jag faktiskt inte att de egentligen gör) så innebär sämre skola sämre utbildning vilket i sin tur leder till minskade möjligheter till jobb och därmed en högre grad av utslagning. Och då kommer kommunen inte undan längre utan den sociala sidan får stå för den direkta notan samtidigt som kommunen får en negativ utveckling.

Fast å andra sidan markerade alliansföreträdare att just den sociala verksamheten nog kunde vänta sig en inte obetydlig del av de 28.5.
Ovanstående resonemang är alltså kanske redan kalkylerat.

Det är bekymmersamt att se hur Värmdös skolor halkar efter. Och det är sorgligt att veta att priset kommer att förfölja oss under en mycket lång tid framöver.

På tisdag (3/11) träffas utbildningsnämnden för att bland annat fatta beslut gällande vårt förslag. Det finns inga skäl i världen att inte göra allt som går för att skapa en bättre framtida skola i Värmdö och därmed ett bättre Värmdö i framtiden.

Något annat block som tar fighten?

På ledarsidan i dagens DN skrivs det - som på andra ställen - om Sverigedemokraterna. Helt riktigt konstateras att de fortfarande bygger i stort sätt all sin politik på ett Vi och Dom-resonemang där Vi betyder svenskar och Dom betyder invandrare. Att Åkesson och kompani utåt i allt högre utsträckning jobbar för att sminka över det alltför uttalade främlingshatet som finns i medlemsleden för att uppfattas som seriösa och ansvarstagande råder det heller inget tvivel om. Samtidigt är det lätt att läsa att flera stora interna hyllningar handlar om uttalanden som tydligt anspelar på åsikten om att det för partiet är viktigt att skilja på människor beroende på härkomst.

På ledarsidan menar DN att det är förståeligt att Sahlin i P1s lördagsintervju skulle lämna en demonstration om Jimmie Åkesson dök upp samtidigt som man också menar att det skulle spela Åkesson rakt i händerna eftersom Sahlin skulle verka ojust. Det är en nödvändig risk som skulle minska för varje ytterligare partiledare som vågade vara lika tydlig. Dock tycks Reinfeldt fortsatt ovillig att göra någon som helst markering i den riktningen. Det är hög tid för regeringspartierna att ta ställning. Man kan inte fortsätta leva på Westerbergs tydlighet i frågan från 1990-talet.

Och med Hägglunds desperata jakt på nya väljargrupper blir det så klart inte lättare. Att kristdemokraterna tvingats begrava kärnfrågor för att få plats i regeringen har inte varit mycket att orda om - men när man nu självmant gräver gravarna för att hitta nya röster (de gamla väljarna har väl av förståeliga skäl tröttnat på bristen på identitet) sätter man ett nytt lågvattenmärke. Styrkan i en koalitionsregering ligger i att man kan dela upp frågor och fronter och ändå behålla trovärdighet. Men att en part lägger ner allt och bara står för populismen är så klart ingen långsiktigt hållbar lösning. Vare sig för partiet i fråga eller regeringen.

Med en fortsatt utveckling i tagen riktning kanske vi kan skönja en sammanslagning av KD och SD i framtiden. KDS igen?

***

Uppdaterat:

Okej. Efter att ha sett Åkessons debattartikel i Aftonbladet så måste ja givetvis revidera ovanstående som mellan raderna gör gällande att Sverigedemokraterna försöker förmedla en sund människosyn utåt. Det är uppenbarligen inte sant.

Om ett dumt förslag från centern

Jag hör i P1-morgon att två centerpartister i riksdagen vill förbjuda bärandet av niqab och burka i det offentliga rummet. Motionärerna menar att när man inte ges möjligheten att läsa en annan människa (då dennes ansikte inte syns) så kan det skapa en annorlunda känsla och att detta måste undvikas. Den intervjuade motionerande ledamoten menar att han i Stockholm möter kvinnor iklädda niqab snartnär varje dag. På direkt fråga uttrycks att ett förbud skulle vara en acceptabel inskränkning i de mänskliga rättigheterna.

Ni förstår hur hela historien ger en ganska dålig smak i munnen. Eller såhär:

Vid en snabb titt i tunnelbanevagnen mellan Slussen och T-centralen inser jag snart att det finns en mängd utstyrslar och stilar som väcker en mängd olika (annorlunda?) känslor och som i vissa fall gör det svårt för mig att läsa av människan bakom plaggen. Jag ser dock varken niqab eller burka. Det får mig att fundera på de faktiska konsekvenserna av ett eventuellt förbud av nämnda plagg.

Hur ska jag ställa mig till solglasögon? Att inte se en medmänniskas ögon skapar ibland en ovisshet om vem som döljer sig där bakom. Jag kan bli osäker på var personen fäster blicken och kan få en känsla av att bli hemligt iakttagen. Ibland är det riktigt obehagligt. Man borde i vart fall se till att glasögonen inte är så mörka att ögonen inte syns och att de inte är otillbörligt stora i förhållande till ansiktet.

För att inte tala om människor som använder väldigt mycket smink. Det förändrar ansiktsuttrycken så att jag inte ges möjlighet att se vad människan egentligen känner. Hur ska jag då kunna bemöta individen? Det blir ju jättesvårt för mig att förstå hur en kraftigt sminkad individ värderar mig.

Eller de som låter sitt hår hänga ner i ansiktet och som därigenom medvetet gömmer sig i det offentliga rummet. Vilken fasa!

Vidare undrar jag var gränsen går för hur långt upp på hakan och kinden en halsduk eller sjal får vara en kylig oktobermorgon som idag. Ibland påminner det obehagligt mycket om fotbollshuliganer i busskön och det vill jag verkligen inte veta av!

Och så finns alla dessa människor med skärmmössor. Eller kepsar som de visst kallas nuförtiden. Det är ju förfärligt. Och inte har de hyfs nog att ta av sig dessa och lägga dem i knäet när de väl kommit in i bussen eller tåget. Är de bara halvhuvudet kortare än jag (och det finns det några som är) så blir det väldigt obekvämt för mig när jag ska titta på deras ansikten (för det vill jag så klart göra för att undvika en annorlunda känsla till!).


Den tänkande läsaren inser att jag ironiserar. Det jag vill få sagt är att vi måste hålla öppna sinnen och försöka förstå varandra snarare än att likforma omgivningen efter våra normer. Att förespråka förbud mot enskilt utpekade kulturella yttringar känns som något som vi fick nog av första halvan av förra seklet.