Samhällets återkomst

Jag tycker att det känns så skönt att läsa artiklar som Samhällets återkomst i dagens DN.
Det är så mycket fokus på marknaden hela tiden att det till sist känns det som vi människor är till för marknaden snarare än att marknaden är konstruerad för oss. Vi skapar (och försöker förbättra) vårt samhälle för att vi ska må bra och trivas. De flesta av oss vill att vi ska leva på ett sätt som gör att alla kan fungera både i sig själva och tillsammans med andra. Därför sätter vi upp regler och normer. Vi justerar och anpassar dessa regler och normer allt eftersom världen förändras och världen förändras i sin tur som en följd av våra justeringar. Inget konstigt i det – det är vad ett samhälle är och det är bra.

Det som händer när (framför allt) ytterlighetsideologier får fäste är att det är systemet som blir centralt – inte människan. Saker eller företeelser blir legitima för att det ligger i linje med ideologin. Det viktigaste är att det vi gör främjar idén. Det spelar mindre roll hur människan mår i den verklighet som vi skapat.
Den verklighet vi har utvecklat nu främjar korta vinster framför långsiktig hållbarhet. Då blir det snart fel. Såklart. Och så slår den berömda pendeln tillbaka. Som nu.

Vi förblir barn i så många avseenden med en aldrig sinande önskan om att upptäcka samtidigt som vi ofta vägrar att lära oss av de misstag vi begår. Vi hänvisar istället till någon annan. Just i det avseendet har ju nyliberalismen en poäng – tanken är väl att man ska ta ansvar för det man gör annars får man betala / gå under. Det som händer är dock att det ständigt ses till att någon annan får stå för notan och den som är tillräckligt slipad för att lura någon annan premieras.
Vi måste istället tänka mer på helheten och ha längre perspektiv i våra beslut. Vi måste försöka hitta en fungerande balans. Såklart. Och ständigt minnas människan – i alla led.
Alla ska med.