Om mäns våld mot kvinnor

Jag läste någonstans idag en notis (minns inte var men hittar sent omsider grunden på DN debatt) om att mer än fyra av tio kvinnor som anmält sin nuvarande eller före detta partner för misshandel utsätts för ytterligare misshandel av samme man inom fyra år.

Mer än fyra av tio.

Nästan varannan kvinna i Sverige som har haft modet att anmäla en man (som inte sällan påstått att han älskar henne) för att han har slagit henne blir slagen av samma man igen. Förmodligen finns det - som ofta i denna typ av statistik - dessutom ett inte obetydligt mörkertal vad gäller oanmälda fall av misshandel. Både i första och andra ledet.

Enligt SCB har 7,5 % av Sveriges kvinnor (16 år och äldre) svarat ja på frågan om de har blivit utsatta för våld eller hot om våld 2007. I gruppen ensamstående kvinnor med barn är andelen 18 %.

Mäns våld mot kvinnor är inte en vidare nyhet. Vare sig som sett till förekomsten eller dess mediavärde. Att vi i Sverige idag inte klarar av att skydda kvinnor från våldsamma män som dessutom i så stor utsträckning visar sig vara benägna att slå igen och igen och igen är tragiskt och fruktansvärt. Och väldigt svårt att förstå.

Att det är just gruppen ensamstående kvinnor med barn som har en av de högsta andelar kvinnor som utsatts för våld eller hot om våld är extra tragiskt eftersom studier visar samband mellan kvinnomisshandel och barnmisshandel.

FN har sett att det här är ett problem i Sverige. När ska vi klara av att komma tillrätta med det? Och hur kan vi lära oss att förstå att en våldshandling sällan är en engångsföreteelse utan ett återkommande beteende? Och hur kan vi hjälpa kvinnor som utsätts för dessa män?

Relevanta men inte nya frågor i Sverige 2010.



Tillägg efter att ha hittat dagens DN debatt:

Författarna till artikeln på DN debatt svarar till viss del på den sista frågan. Tydligare lagstiftning och bättre kontroll av myndigheter. Jag vill lägga till medvetenhet om hur verkligheten är så att vi lättare kan se vad som sker och vad det betyder.

Extra KF om skolan

Jag glömde en viktig punkt i mitt tidigare inlägg. Här kommer den.

Den 2:a juni träffas kommunfullmäktige för ett extrainsatt möte med syfte att diskutera skolfrågor. Mötet sker efter att Värmdös socialdemokrater begärt detta.

Platsen är Ösbyskolan och tiden är (tror jag) 18:00.

Alla som är intresserade av Värmdös skolor hälsas välkomna.

Asvarsfull abdikering?

Det var möte i utbildningsnämnden igår. Det var välbesökt av föräldrar, lärare och rektorer. Det var (m)ajoritetens lätt förfinade version av utbildningschefens uppmärksammade tjänsteskrivelse som var anledningen till det stora intresset.

Vi föreslog att nämnden pausar cirkusen i skoldiskussionen och istället sätter oss ner tillsammans för att (i något som skulle kunna likna Haningemodellen) finna en gemensam linje att arbeta vidare ifrån. Vi tror att det skulle gagna verksamheten.
Vi föreslog att vi genom kommunfullmäktige verkar för att 10 av de 28,5 miljoner som Värmdö fått för att klara välfärden (och som (m)ajoriteten vill spara!?) läggs in i verksamheten för att tillse att våra skolor ges möjlighet att arbeta i drägliga förhållanden.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet sa NEJ. De sa också NEJ till att få större kännedom om kunskapsinhämtningen i våra skolor. De sa också NEJ till förslag om att utbildningsnämnden ska få redovisat förlag på åtgärder för att förbättra lärartätheten i kommunens skolor. Vi har idag sämst lärartäthet i länet och är inte på väg uppåt i rankingen.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet drev istället igenom ett beslut som innebär att externa konsulter ska utreda Värmdös skolor. Igen. En gång till. För några miljoner.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet drev istället igenom ett beslut som innebär att utbildningsnämnden framöver inte ska ansvara för Värmdös skolpolitik.

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet svarade inte på frågan om vad som nu återstår för utbildningsnämnden att syssla med när kommunstyrelsen fått utbildningsnämndens ansvarsområde på sitt bord.

En moderat ledamot menade att beslutet att lämna över utbildningsnämndens ansvarsområde till kommunstyrelsen är ett bra exempel på ansvarstagande.

Jag hävdar att beslutet är att abdikera efter en hel mandatperiod full av misslyckanden och bristande förståelse för Värmdös barn och ungdomars väl.

Ett löfte om 40 extra miljoner har mynnat ut i ett minus på 53 miljoner. Det är en skillnad på 93 miljoner.

Att man efter att ha lagt 93 miljoner kronor mindre än utlovat tycker sig identifiera ett problem i Värmdös skolsystem och efter tre och ett halvt år menar att det nog (igen) är bra att göra en extern utredning menar man vara ett bevis för en aktiv skolpolitik.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt och beklämmande. Att skära i verksamhet kostar. Nu och framåt. Att inte lägga krut i verksamheten utan istället tillsätta nya utredningar är som att gå till doktorn, bli undersökt och få ett recept att hämta ut. Men istället för att gå till apoteket lägger man pengarna på ett nytt läkarbesök hos en annan läkare. Och en till. Och ännu en. Och ytterligare ett par stycken. Kanske i förhoppning att få en annan diagnos, men förmodligen blir det densamma. Det är inte direkt streetsmart - men det är (m)ajoritetspolitik i Värmdös utbildningsnämnd.

Värmdövalet är fyra månader bort. Kom ihåg det.

Läs också Björns tankar om gårdagens möte.